Måste hans ex vara med på precis ALLA högtider???

Det stämmer.

Att barnen har större lojalitet med sin mamma än med dig är ju verkligen inget konstigt. Så om vaken du eller de har behov av att fira högtider tillsammans så behöver ni ju inte göra det, eller att du är med på deras högtider. Presenter får ju deras pappa stå för, det är ju inte din sak, sen kan han skriva att det är från er båda för sakens skull.

Men att din mans ex ska komma på ditt och din mans eller ert barns högtider är ju bara mer än konstigt om ingen av er egentligen vill det.

Men det låter som att din man är en mespropp i alla sina relationer och du får sköta hans förehavanden. Inte helt ovanligt, men otroligt oattraktivt i mitt tycke i alla fall. 

Det är inget konstigt alls att barn är mer lojala mot sin förälder nej men jag syftade på lojalitet mot sin pappa.

Det är extremt oattraktivt med hans beteende o jag kan väl säga att jag inte blir mer sugen på honom när han mesar.

Det är väldigt tufft men tyvärr blir det inte lättare när barnen blir äldre, hans ex är egentligen minsta problemet enligt mig utan det är värre med barnen.

Jag glömmer aldrig hur deprimerad jag var och gick runt med illamående varje gång hans barn var här och man kände hur allt jag gjorde synades i sömmarna och blev samtalsämnen hemma hos mamma. Hur jag en gång efter att ha varit ute med jobbet kom hem och var rund under fötterna ( min man var givetvis nykter o tog vår lilla) sen fått reda på från min sambos släkt att hans ex skrivit ut om mina alkoholproblem på Facebook. :( Tack för den liksom efter att ha varit ute en gång under ett år. Just det där skapade en enorm otrygghet o tillitsproblem till hans barn. Att alltid passa sig för knivar i ryggen är skitjobbigt. Rekommenderar faktiskt inte ens min värsta fiende att bli ihop med en man som inte är herre i sitt eget hus om man kan säga det så.

Nog om det! Vi red ut de där stormarna men så fort nåt sker igen så bubblar allt upp till ytan igen.

Hoppas vi båda finner lugn o ro i våra egna hem snart.

Hans barn är tillräckligt stora för att själva välja var det vill fira jul, midsommar, påsk, födelsdag och även tillräckligt stora för att kunna hantera dubbelfirande.

De är också tillräckligt stora för att hantera att mamma inte blir bjuden till era tillställningar som din födelsdag, dop, din blivande man/ex födelsdag mm.

På barnens egna tillställningar, födelsdag, student mm får de bjuda in vem de vill men också lära sig acceptera att alla inte kommer.

Din man är tillräckligt vuxen för att förstå att barnen är stora och kommer inte delta på alla tillställningar i framtiden. Finns ingen anledning att bli någon dörrmatta i något som är en maktkamp för att visa vem som bestämmer och inte ett fest.

 

Det ska jag väl tillägga att förutom att jag nämnde julen så är min, gubbens och vår yngsta dotters födelsedagar numera fredade tillställningar utan svartsjuka ex. Där håller jag i taktpinnen efter allt som har varit. bröllopet trodde jag inte ens skulle komma upp på agendan men än idag blir jag förvånad.

Jag tror att hans barn kör en maktkamp och testar gränser, inte svårare än så. Hade han bara lärt sig att säga nej så hade det inte blivit ens en diskussion. När du ändå kommer in på hans barn så känner jag att det är för sent. Har du aldrig blivit uppfostrad så får du gå in i vuxenlivet verklighetsfrånvänd.

Blir bara mer förbannad när jag tänker på det. Fasen så löjligt enkelt det hade varit att bara avstyra det från hans sida.

Så är det ju tyvärr också ofta med mesiga pappor/män som inte tar ansvar varken känslomässigt eller på andra sätt i sina relationer. Om hans relation med barnen baseras på att han inte vågar säga ifrån samt köper sig fri med presenter så har nog barnen inte mycket äkta respekt för honom. De ser nog honom som en oväsentlig bifigur, vilket ju verkar vara det han reducerat sig själv till i alla sina relationer. 

Han vågar inte står upp för dig, vågar inte säga ifrån till exet, vågar inte prata allvar med sina barn. Är han vuxen i något avseende?

Hur lyckas hon skriva om dig på Fb och behålla respekten från sina vänner? Framstår hon inte som jävligt bitter som gör så?

Jag kan se kommentaren du borde ha skrivit till hennes inlägg: "jaså, du har åsikter om mitt alkoholintag?! Vet du, jag tyckte du var en mycket trevligare människa medan du fortfarande var tillsammans med [den där mannen]. Synd att det tog slut."

Men så skriver man ju inte. 

Jag lever också med en spion. Det är väl egentligen inte så farligt men man vet ju att är det något som inte passar så kan det vara något han tar med sin mamma. Det är väl något som är tillfredsställande med att berätta för någon som kommer att gå i taket lika mycket som du. Mer tillfredsställande än att gå till pappa och klaga och få en lång tjatig förklaring om varför något ligger till på ett visst sätt. Är mamma på det humöret så kan det nog kännas väldigt bekräftande att hon reagerar så där. 

Det är synd det där. Visst förstår man att de vill prata och berätta saker för sin mamma men sen finns det en gräns för hur man ska prata. 

Jag har redan sagt till hans äldsta att det är helt oacceptabelt att de bjuder in folk utan att fråga brudparet. Drog parallellen till att de själva kommer förstå den dagen de ska gifta sig. Vem vet? Nån utav dem kanske kommer gifta sig själv med en man med barn sen tidigare med en rabiat ex fru i bagaget. Så ser livet ut och även tonåringar växer upp och blir vuxna, har de inte empati och kan sätta sig in i andra människors situationer så får vi vuxna lära dem det. Det här är slutdiskuterat och jag bryr mig inte ifall jag trampar på ömma tår. Jag gifter mig inte med henne närvarande och den diskussionen får han o hans barn ta med henne.