Synd om min son?

Ett syskon är heller ingen garanti för en vän. Kanske skulle dom inte komma överens över huvud taget och tappa kontakten (eller bråkar om arv mm) som vuxna? Så att skaffa ett syskon enbart av den anledningen tycker jag inte är helt rätt tänkt av de andra mammorna.
Jag känner flera ensambarn som är lyckliga som vuxna och inte alls saknar ett syskon, men det är nog inte dumt att försöka hitta aktiviteter och liknande där barnet får umgås med andra i samma ålder.
Jag tycker ni ska känna efter vad som är mest rätt för er och strunta i vad alla andra säger.

En annan sak som jag tycker är rent ut sagt idiotiskt med sådana människor är att dom inte har en aning om eran situation. Tänk om ni hade försökt skaffa barn i 15 år och TILLSLUT lyckats och troligtvis aldrig kommer kunna få några fler, trots att er högsta dröm var en jättestor familj?