Anonym (P) skrev 2019-03-27 18:45:15 följande:
Ni gör såklart som ni vill och känner är bäst för er. Att skaffa ett syskon bara för sonens skull är väl inte heller rätt väg att gå, men jag vill dela med mig av min erfarenhet i vuxen ålder.
Jag har syskon och vi har väl högst skaplig kontakt. Vi bor i olika städer allihop och har väl inte jättemycket gemensamt förutom just släktskapet. Nu har vi dock precis begravt vår pappa som dog relativt ung väldigt plötsligt. Och jag måste säga att det har varit ett fantastiskt stöd att ha mina syskon i denna situation! Det hade varit oerhört tufft att behöva ta alla beslut själv och ordna med allt det praktiska helt på egen hand (att det var så mycket praktiskt att ta tag i när nån dör har aldrig slagit mig tidigare). Nu har vi kunnat dela upp många saker som måste göras och gemensamt kunna planera begravning mm. I den här situationen hade jag verkligen saknat att ha syskon om jag inte haft några! Ni är själva inte så unga så ni kommer förmodligen dö ifrån er son när han själv inte är så gammal. Då har han ju visserligen sin storebror när det gäller pappan iallafall.
Och jag som ensambarn kan berätta hur det var när jag var 27 år och begravde min mor som dog alldeles för tidigt.
Visserligen var det bara jag som var dödsboägare, men allt det praktiska, begravningsbyrå, begravning, städa och sälja hus, mm mm stöttade min man mig i. Så jag var aldrig ensam eller kände mig ensam. Det var inte svårt heller. Alltså det praktiska. Att begrava sin mamma är något helt annat.
Tyckte det var skönt att få styra själv o h slippa tjafsa med syskon om allt ifrån arv till hur gravstenen skulle se ut.
