Två äter bra, två äter inte alls

Har en familj med tre biobarn som alla äter väldigt olika. En äter nästan inget alls, en äter ganska normalt för ett barn och en är en äventyrlig matkonnässör som älskar att testa på nya och exotiska saker. Alla har de fått exakt samma förutsättningar här hemma - de är bara olika.
Så, detta är absolut ingen formel för hur man botar kräsna ungar utan mer hur man hanterar barn med väldigt olika förutsättningar.
Först och främst så gäller det att ha snacket om att vi äter för att ta hand om våra kroppar och orka leka, växa och må bra. Att äta är inget som är förhandlingsbart i sig. Det gäller att komma överens om en lägsta nivå (även om det i extremfall kan vara näringsdrycker - been there, done that).
Sedan är nästa regel att alla gör sitt bästa. Det är inte ok att inte försöka äta bra, men samtidigt så förekommer inget tvång. Det som är din systers bästa kanske inte är ditt bästa och det är ok.
Sist men inte minst kommer bordskick. Det har inte att göra med vad som äts utan hur man uppför sig vid bordet och behandlar varandra där. Det gäller inte minst föräldrar som måste komma ihåg att det ska vara en trevlig stund och inte huvudsakligen tjat och gnäll om ätandet. Prata om något som barnen är intresserade av.