Varför känner jag så här? Älskar inte mina vänners barn

Alla är inte barnmänniskor, även vi som har egna barn. Nej, jag gillar inte heller att få ett främmande barn i famnen som jag inte känner alls. Självklart tar jag och hjälper om det behövs, men om jag träffar en väninna för att umgås, så är det med henne och inte hennes barn jag vill umgås. Däremot kan det vara svårare periodvis att ha ett vuxenumgänge när det finns mindre barn, vissa barn är dessutom mer krävande än andra. Det är något man få ta i beräkningen.

Det behöver inte vara svartsjuka, avundsjuka eller att man inte gillar personen. Utan att man ogillar situationen.