Att få reda på att pappa inte är pappa som vuxen?

Jag vill försöka ställa den här frågan generellt och opersonligt om det går.. Hoppas ni respekterar detta. Om man i vuxen ålder på ett eller annat sätt får reda på att ens pappa inte är ens pappa egentligen, fast pappa tror att han är pappa, vad är rätt sak att göra då?

* Skall man berätta för pappa att du är egentligen inte min pappa?
* Har man ett ansvar för om pappa blir arg på och lämnar mamma pga att man berättar detta?
* Har man rätt att berätta detta för syskon ifall det även kan ställa till det för dem?
* Har man rätt att vara arg på mamma för att hon inte berättat förrän man är vuxen och hon av en orsak blev tvungen att berätta det, och hon annars förmodligen inte berättat 
* Har man rätt att bli besviken på pappa om relationen till honom blir ansträngd eftersom han egentligen inte är pappa?
* Har man rätt att kontakta sin biologiska pappa och säga tjena jag är din 30årige son som du kanske inte visste fanns fast mer troligt var fullt medveten om men inte låtsades om av bekvämlighetsskäl?
* Har man rätt att vara arg på sin biologiske pappa och mamma för att man vid en tidpunkt i tonåren haft en relation med sin halvsyster, omedveten om att det var ens halvsyster och det mycket väl kunnat hänt något och att de inte ens då sa något?  
* Har man ett ansvar för följder detta kan ha på sin biologiske fars familj och äktenskap?

Sånt här är skitjobbigt.