Anonym (P) skrev 2019-05-15 12:26:12 följande:
"Är det verkligen så jävla jobbigt att vandra?"
"Men om man gillar naturen och om man tycker det är skönt att vara aktiv, är det verkligen så jobbigt?"
Nej, självklart är inget jobbigt eller svårt när man tycker det är kul eller kan det. Så beroende på vad man tycker om barn, hur barnet är som person (alla barn är ju mer eller mindre enkla) och vad man själv har för intressen och livsstil så kommer ju livet med barn bli mer eller mindre enkelt.
Jag vet vissa som har levt ett väldigt "barnvänligt" liv redan innan barnen kom, som knappt behövt ändra något i deras vanor och som dessutom fått väldigt lättsamma barn. Där flyter det på otroligt bra.
Jag vet även andra som haft många egna intressen och annat som inte passar med barn, som efter barnen inte hinns med eller måste väljas bort. Även dom som fått väldigt krävande eller sjuka barn och där kanske saker som ekonomi strulat som gjort det väldigt tufft efter barnen kom. Eller dom som kanske egentligen inte längtade efter barn men som skaffade dom för att "ja det är väl dags nu". Sedan känner jag också personer som haft väldigt aktiva liv, med mycket intressen, resor osv som helt enkelt bara tagit med sig barnen på allt och som inte ser några problem alls.
Olika förutsättningar, förväntningar och personligheter helt enkelt..
Sedan kan jag nog inte hålla med om att det gnälls mer än vanligt. Det har alltid funnits dom som gnäller men tycker ändå majoriteten håller det på en rimlig nivå.
De som är medvetna om att det är jobbigt att långvandra förbereder sig, tränar upp konditionen och packar nödvändig utrustning, de som tror att det är som en dans på rosor ger sig otränad ut på fjället med blöta tändstickor, lågskor, shorts och inget myggmedel. När de kommit halvvägs kan de uppleva vandringen som mindre trevlig.
- Jag trodde det skulle vara skitjobbigt med barn, det var inte så farligt.
-- Jag trodde det skulle vara skitlätt med barn, det var skitjobbigt.