Kärlek för två...
Har ett stort dilemma/svårighet som jag ska försöka beskriva kort, många smådetaljer utelämnas dessvärre.
Båda killarna träffade jag på en arbetsplats, där jag inte jobbar längre.
Kille nr 1: Jag var väldigt kär i honom. Han hade/har dock sambo. Var trevlig, rolig, och vi hade väldigt kul ihop, klickade väldigt bra och han är så sjukt snygg. Dagdrömde så om att få kyssa honom? Vi öppnade upp oss snabbt och det kändes så bra att vara i hans närhet. Kände som att jag klickade så bra med honom på ett vänskapligt plan. Men i början verkade han inte intresserad på så sätt alls, utan mer vänskapligt kanske... Jag gav tillslut upp hoppet om honom, efter kanske ett halvår eller mer, då jag insåg att det inte skulle bli något.
I samband med att jag och kille nr 2. blev tsm, månader efter att jag gett upp hoppet om honom (men ändå antagligen hade lite känslor kvar, SÅ DUMT, ångrar verkligen att jag inte väntade längre och kände efter mer innan jag hoppade in i mitt förhållande...) så visade han dock mycket mer intresse och jag vet verkligen inte men jag tror att han kanske hade något intresse för mig.
Kille nr 2: Jag såg inte honom alls på det sättet till en början. Var väldigt trevlig att prata med. Vi kan prata om allt, på ett sätt jag inte kunnat med någon annan kille. Han blev förälskad i mig och jag blev med lite tid även väldigt förälskad i honom. Har nu varit tillsammans i 2 år och älskar honom verkligen jättemycket.
Förstår att jag låter som en sjukt hemsk person. Trots att vårt förhållande är fantastiskt, och jag ofta känner att jag vill leva resten av mitt liv med min kille, så kan jag inte sluta tänka på kille nr 1, vilket ger mig så mycket ångest och dåligt samvete. Jag vill bara sluta tänka på honom! Trots detta så hemsöker han ibland mina tankar som ett spöke. Kan vara så att jag inte tänker på honom på 1-4 månader och sedan dyker han upp igen. Ibland drömmer jag tom om honom. Har alltså knappt träffat honom på 2 år, men tänker ofta på honom ibland. Mycket saknad och tankar i stil med ?what if???. Känns som att vi aldrig fick varken en början eller avslut. Hann aldrig komma över honom innan min nuvarande och jag blev tsm. Kändes som han förändrades när jag och min kille blev tillsammans, vilket även det får mig att tro att han kanske eventuellt kände något. Och ja, jag saknar honom helt enkelt...
Funderar ibland på att ta kontakt med honom och fråga. Typ: ?Jag var väldigt kär i dig förut, kände du någonsin något för mig?? För min sinnesfrids skull. Är rädd att jag ska tänka på det här resten av mitt liv annars. Ångra mig på dödsbädden. Skulle jag få ett ?nej, jag var aldrig kär i dig? så skulle det vara SÅ skönt. Vill bara kunna släppa det här och gå vidare. Samtidigt har jag ingen aning om hur jag skulle reagera om han skulle säga att han faktiskt varit förälskad. Vet inte alls om jag skulle vilja släppa det fantastiska förhållande jag har. Vet inte heller hur jag skulle känna om jag faktiskt träffade honom igen - kanske har förälskelsen blåst över? Samtidigt så skaver dessa tankar på kille nr 2 och förstör för mig i detta förhållande?
HJÄLP! Någon som varit i liknande sits? Känner att jag bara måste komma fram till vem jag skulle välja om båda ville ha mig. Att jag behöver veta det för att kunna släppa detta eller agera. Men kan inte komma fram till det då jag inte känner kille nr 1 privat så jättebra. Är rädd att det bara är attraktion och att jag målar upp ett drömscenario om honom som någon slags prins? Saknar honom dock. Önskar ibland tom att vi kunde vara bara kompisar och hänga... Samtidigt som jag älskar min kille och skulle gå sönder i tusen bitar om det skulle ta slut...
Känner mig så knäpp!