Kvinnor i förhållande..är ni 100% trogna?

100% trogen, om det mot förmodan skulle bli dåligt att jag känner ett behov av det (vilket jag starkt tvivlar på) så skulle jag avsluta förhållandet innan jag gjorde något som är oacceptabelt.

Jag ser mig som 100% trogen. Har absolut känt mig attraherad och dragen till andra men det utgår jag från att även min make har gjort/gör. Så länge man inte gör ngt med det så är tankarna ens egna :)

Smsar dock mycket med några kollegor som jag blivit vän med privat och det är både män och kvinnor. Inget som min make inte vet om eller gör samma sak själv. Vissa skulle kanske tycka att det är att gå över gränsen, själv har jag aldrig förstått denna rädsla för kollegor.

Fast det "samtalet" kan ju bli jobbigare än fullbordat faktum. Att säga att man behöver något vid sidan av är inte lätt att ta emot för en partner. "Du räcker inte till"? Så tänker jag i alla fall. 

Vet inte. Vad ska jag jämföra med?

Fast det är väl inget mått på om det är vanligt eller inte? Spontant säger jag att det är blandat bland mina väninnor. 

Jag var fackligt engagerad när jag var yngre. Där var det fullt hålligång bland de flesta deltagare. Det var kulturen. 

Där jag arbetar nu är det en hel del konferenser och väldigt lite sex och prassel. 

Klasstänk? Medelklass och utbildning håller mer på sig än överklass och arbetarklass? Något som poppade upp just nu när jag tänkte efter, inte en fullskalig teori.

Jag har lite svårt för att man inte ens kan få göra det..man kan väl inte sluta leva helt bara för man har ett förhållande.. lite flirt skadar inte..