Krävande Svärföräldrar!
Hej! Jag har två barn tillsammans med min sambo. Mina svärföräldrar är väldigt efterhängsna upplever jag det och egentligen började det hela när vi fick första barnet! Det är klart att jag är glad över att dom älskar sina barnbarn över allt annat och verkligen bryr sig och kan ställa upp om vi tex behöver barnvakt osv men det har gått för långt känner jag. Dom vill i princip hela tiden träffa oss och tjatar hela tiden om att vårt äldsta barn ska sova över där osv.. lilla är lite för liten för det änsålänge! Ibland dyker min svärmor upp hemma hos oss helt spontant bara för att få träffa barnbarnen! Då ringer hon tex inte innan utan kan skylla på att hon var i stan och hade vägarna förbi, eller typ låna toaletten.. (Jag gillar inte att få besök så utan att man hör av sig innan!) spelar ingen roll vem det är.. och det vet hon också om! Vi kanske inte alls är redo för att ta emot besök! Ofta är det också så att dom ska ha vägarna förbi för att dom köpt något till barnen och då kan man få ett samtal 10 min innan att dom kommer med det. (En känsla av att det är för att ha en ursäkt att komma!) sen frågar dom framför mitt äldsta barn - ska du sova hos oss inatt? Utan att ha frågat oss först vilket också stör mig! Det är liksom allt eller inget. Helst ska vi ses flera gånger varje vecka för att dom ska vara nöjda liksom. Jag har pratat med min sambo om detta då jag tycker att dom ställer lite höga krav! Vi vill väl ha egentid och umgås som familj också.. någon som känner igen sig?? Inte svårt att formulera det här.. men jag är trött på det här! Mina föräldrar finns ju också med i bilden och ska hinna träffa barnbarnen, det innebär att vi skulle behöva ha besök var och varannan dag då!
Deras beteende kanske grundar sig på vilken relation de hade till sina svärföräldrar, kanske det var några som överhuvudtaget inte brydde sig om sina barnbarn. Nu känner de kanske att så ska de inte vara. Enbart gissningar men brukar alltid vara bra att veta bakgrund, lättare att komma tillrätta med det då.
En bra grundregel när man vill påpeka att man vill att någon ska ändra ett beteende, en person som man även fortsatt vill ha kvar i sitt liv, är att bädda in kritiken i positiva kommentarer.
T.ex. vi känner att det är så fint att ni är så mån om era barnbarn. (Beröm)
För att vi själva ska fungera bra som familj så är det viktigt att vi kan få framförhållning kring vad som ska hända, och tid för oss själva som familj. Vi vill därför att ni minskar era besök till X gånger per månad och vi vill få besked dagen före. Vi vill också att ni först talar med oss innan ni lovar eller frågar barnen om någon aktivitet. (Önskad förändring)
Det är en stor trygghet för oss att ni finns i barnens liv, det är bar för barn att få umgås med sina mor- och farföräldrar. (Beröm)
Det är bra om ni båda sitter ner med dem så att de tydligt ser att det är ni som familj som vill detta. Det bör dock vara deras son som leder samtalet, men du bör aktivt var med. De ska uppleva en enad front.
Lycka till, tänk på att de vill väl att det inte finns någon ond baktanke, troligen endast obetänksamhet.