Krävande Svärföräldrar!

Å vad jag känner igen mig. Svärföräldrarna vill komma varje helg och ibland även mitt i veckan. Vi får sällan tid till att mina föräldrar ska träffa barnen och vi får aldrig en helg bara för oss själva. Självklart uppskattar man att de älskar barnen så mycket men förstår de inte att det finns andra människor i våra liv också och att vi inte kan bjuda hem folk varenda dag... *suck* det stressar mig otroligt mycket. 

Har ni varit tydliga med hur ni vill ha det? Om ni varit otydliga eller alltför försiktiga i hur ni uttryckt er så har budskapet inte gått fram. Förstår att ni vill ha en sund och lagom kontaktat därför bra om man kan formulera sig tydligt utan att de känner sig bli helt avvisade.

Deras beteende kanske grundar sig på vilken relation de hade till sina svärföräldrar, kanske det var några som överhuvudtaget inte brydde sig om sina barnbarn. Nu känner de kanske att så ska de inte vara. Enbart gissningar men brukar alltid vara bra att veta bakgrund, lättare att komma tillrätta med det då.

En bra grundregel när man vill påpeka att man vill att någon ska ändra ett beteende, en person som man även fortsatt vill ha kvar i sitt liv, är att bädda in kritiken i positiva kommentarer.

T.ex. vi känner att det är så fint att ni är så mån om era barnbarn. (Beröm)

För att vi själva ska fungera bra som familj så är det viktigt att vi kan få framförhållning kring vad som ska hända, och tid för oss själva som familj. Vi vill därför att ni minskar era besök till X gånger per månad och vi vill få besked dagen före. Vi vill också att ni först talar med oss innan ni lovar eller frågar barnen om någon aktivitet. (Önskad förändring)

Det är en stor trygghet för oss att ni finns i barnens liv, det är bar för barn att få umgås med sina mor- och farföräldrar. (Beröm)

Det är bra om ni båda sitter ner med dem så att de tydligt ser att det är ni som familj som vill detta. Det bör dock vara deras son som leder samtalet, men du bör aktivt var med. De ska uppleva en enad front.

Lycka till, tänk på att de vill väl att det inte finns någon ond baktanke, troligen endast obetänksamhet.

Ofta ringer de och säger att de är i närheten och därför vill komma förbi. Jag vill inte vara otrevlig så försöker ofta hitta på ursäkter men de förstår inte hinten. Vid något tillfälle har jag sagt att det passar inte nu,  och "vi hör av oss när det fungerar bättre". Efter 2 dagar ringer de och frågar om vi glömt dom. Min sambo tycker också det är jobbigt men har inte hjärta att säga något. De menar väl men jag vill bara skrika...Tycker det är så själviskt av dom att tro att de är så prioriterade att de kan ta upp så mycket av ens tid. 

Det är din sambo som ska ta diskussionen med sina föräldrar. Sedan måste han vara tydlig och konsekvent. Dyker de upp oanmälda så måste han säga nej till besöket, även fast de står i dörren. Han måste stå upp för sin familj.

Får ni inte rätsida på problemet tycker jag ni beställer tid på familjerådgivning. Att de struntar i era önskemål, kör över er och invaderar ert hus och hem kan få långsiktiga konsekvenser. Det finns kvinnor som vantrivs så i äktenskapet pga svärföräldrarna att de tar ut skilsmässa.

Så ta tag i detta problem innan det växer er överhuvudet.

Kort och gott.

Scenario 1.

Svärföräldrarna har stuga, båt, bila/bilar och låga lån.

Gilla läget njut av allt gratisnöje, se fram emot arvet och låt dem hållas!

Scenario 2.

Svärföräldrarna har ingen fin stuga och i gen obelånad villa.

De saknar pengar alt är snåla. Be dem fucka you som det så fint heter.

:):):

Har funkat bra för mig

Det är nog vanligt att det blir lite konkurrens. Upplever också att mina svärföräldrar vill vara favoriterna, både genom att ses ofta men även genom att hela tiden köpa massa prylar till barnen. Har mina föräldrar köpt något så ska svärföräldrarna absolut gå ut och köpa något också.Och det ska vara något dyrt såklart. Trots att jag säger att vi inte vill ha och inte behöver mer prylar. 

Våra barn är för små fortfarande men de tjatar om övernattning och har tjatat om att vara barnvakt sen barnen var 1 vecka gammal. Jag kan känna att vi själva får för lite tid med våra barn när vi jobbar hela veckorna, så jag vill ju inte lämna bort dom på helgen då om vi inte måste. Det är vårt barn ju, inte deras.  

Jag tycker inte att ni ska acceptera längre att de får er att bli stressade och må dåligt. Jag tycker att du redan nu kontaktar familjerådgivning så att ni får bättre verktyg för att kunna hantera problemet.

Du har svärföräldrar som inte bryr sig om era behov utan de ska hela tiden få sina egna behov tillfredsställda. Det låter ju som ett kontrollbeteende från deras sida att de är som iglar på er som resulterar i att ni inte kan träffa andra släktingar och vänner.

Hela ert liv och umgänge kan ju inte handla om svärföräldrarna. Ni har jobb och ni har andra släktingar/vänner att fördela er tid på.

Hej! Jag har två barn tillsammans med min sambo. Mina svärföräldrar är väldigt efterhängsna upplever jag det och egentligen började det hela när vi fick första barnet! Det är klart att jag är glad över att dom älskar sina barnbarn över allt annat och verkligen bryr sig och kan ställa upp om vi tex behöver barnvakt osv men det har gått för långt känner jag. Dom vill i princip hela tiden träffa oss och tjatar hela tiden om att vårt äldsta barn ska sova över där osv.. lilla är lite för liten för det änsålänge! Ibland dyker min svärmor upp hemma hos oss helt spontant bara för att få träffa barnbarnen! Då ringer hon tex inte innan utan kan skylla på att hon var i stan och hade vägarna förbi, eller typ låna toaletten.. (Jag gillar inte att få besök så utan att man hör av sig innan!) spelar ingen roll vem det är.. och det vet hon också om! Vi kanske inte alls är redo för att ta emot besök! Ofta är det också så att dom ska ha vägarna förbi för att dom köpt något till barnen och då kan man få ett samtal 10 min innan att dom kommer med det. (En känsla av att det är för att ha en ursäkt att komma!) sen frågar dom framför mitt äldsta barn - ska du sova hos oss inatt? Utan att ha frågat oss först vilket också stör mig! Det är liksom allt eller inget. Helst ska vi ses flera gånger varje vecka för att dom ska vara nöjda liksom. Jag har pratat med min sambo om detta då jag tycker att dom ställer lite höga krav! Vi vill väl ha egentid och umgås som familj också.. någon som känner igen sig?? Inte svårt att formulera det här.. men jag är trött på det här! Mina föräldrar finns ju också med i bilden och ska hinna träffa barnbarnen, det innebär att vi skulle behöva ha besök var och varannan dag då!