Anonym (gift med min älskare!) skrev 2019-05-27 16:40:45 följande:
Hej hej!
1) Jag fick se bevis. Fick se både email från henne, hennes blogg, pratade med henne ett par gånger, och fick läsa hans "dagbok" - som egentligen var en lista han uppdaterade och läste varje dag innan han åkte hem - så han inte skulle göra "fel" och irritera henne. Det var skrämmande läsning kan jag säga. Och ja, vissa av sakerna som stod på listan har jag också fått bekräftat genom att bevittna henne säga vissa meningar som stod listade (exempel "Måste du hänga och klänga!",och "klappa inte på mig, jag är ingen hund").
2) Hur vet du att jag "sket i det"?? Om jag får fråga? Jag kan inte se att jag givit några sådana detaljer...? "baserat på att han sagt att hon var taskig mot honom" är också en intressant mening - du gillar att argumentera baserat på dina egna fria fantasier va? Jag har nämligen verkligen inte fattat mina beslut baserat på "att han sagt att hon var taskig mot honom" - LOL
3) Visst hade jag kunnat säga att "ni får lösa det där först" - och tänk, vid en tidpunkt gjorde jag just det! De gick igenom terapi i sex månader medan jag inte hade någon kontakt alls med honom. Så även där sköt du lösa skott...
"Frikort för dåligt beteende" säger jag eftersom alla automatiskt målar upp fruar som blir lämnade som "oskyldiga"! I alla dessa trådar. Att de blir lämnade av en anledning - att de inte gör sina partners lyckliga - brukar man inte fokusera på.
Sedan kan jag säga att alla som tycker man ska "lämna först, innan man är otrogen" är rejält naiva och förstår itne hur människor (särskilt män) tänker och känner... Det är ett STORT steg att lämna, särskilt om barn är inblandade. Otroligt tufft beslut att ta, bara för att sedan sitta och uggla ensam i en ny liten lägenhet. Nej, då fortsätter man desperat att "försöka", och "hoppas att det blir bättre"... Självklart. Sedan är ordspråket "man vet vad man har, inte vad man får" också relevant - och jag tycker att det är FÖRNUFTIGT att testa om detta nya verkligen är hållbart, innan man river upp hela sitt - och eventuella barns - liv.
Sedan kan man ju vara moralpolis och tycka att det är sååå himla fel. Men moralpoliser finner sällan lyckan, så vitt jag fått erfara!
Fast i din mans fall så hade han väl alla skäl i världen att lämna om hans dåvarande fru behandlade honom så illa? Utan att dra in dig i det.
Hade han ändå tänkt lämna henne så hade han kunnat gjort det innan han valde att vara otrogen med dig.
Jag är kanske en av de du kallar moralpolis. Men jag har i alla fall funnit lyckan. Utan att vara otrogen.