Jag går också omkring med dåligt samvete då jag rent logiskt borde älska min man då han är fantastisk på många sätt. Men 18 år sätter sina spår och jag börjar undra vad kärlek är. Inte gör det saken lättare att jag har känslor för någon annan heller.
Det känns hemskt. Min man är en fantastisk person och känner samma. Jag borde ju älska honom !! Alla andra avgudar honom. Varför känner jag såhär nu. Men jag tror att allt har kommit upp till ytan att såhär vill jag inte ha de så. Försökt men jag hamnar tillbaka till att jag vill gå skilda vägar. Men de är så hemskt svårt att se honom sårad. Hur han vill ha MIG kvar. Hur han försöker ( stundvis )
Så fruktansvärt svårt. Jag känner mig hemskt elak som känner såhär.