Mina ungar hade inga skärmar när de växte upp. De var ute och lekte med kompisar. Kollade lite tv. Läste läxor. Ritade. I 10-11-årsåldern kunde de ställa sig och baka. Eller hade nån kompis hemma. Och.... retade varandra.
Det finns massor att göra, om man har lite fantasi. Fy fan vad dessa skärmar har isolerat barnen och tagit bort deras fantasier.
Ja då går de ut och umgås i området. Bor i ett lugnt område med natur. Hoppar studsmatta, yngsta dotter leker ofta med lego. Ritar. Pysslar/pusslar.
Spelar lite spel typ Fia och schack.
Äldre sönerna läser också gärna och det glädjer mig.
Täljer träskulpturer.
Jag väntar mitt första barn nu. Själv är jag ju uppvuxen utan teknik och när jag tänker på barn och uppväxt så ser jag inga skärmar framför mig, utan allt sådant jag gjorde när jag var liten. Hur "illa" är det idag? Sitter alla barn i princip alltid framför skärmar? Är den uppväxten som "vi äldre" är vana vid helt utdöd? Ni som medvetet försöker begränsa skärmanvändandet, tycker ni det är svårt? Blir lite orolig över utvecklingen..
(obs. är inte teknikfientlig och tycker så klart barn inte ska isoleras helt från teknik men tror inte dom hamnar på efterkälken för att man begränsar det)