Ni som blivit lite äldre. Hur känns det att förlora sin ungdomliga kropp?
När jag var 32 hade jag likadan kropp som när jag var 18. 170 cm lång till 57 små fasta kilon. Sedan kom barnen och ämnesomsättningssjukdom samt högt blodtryck. Är idag något överviktig (inte tjock). Jag minns hur snygg jag var och även hur jobbigt jag tyckte att det var med alla blickar på stranden. Jag är en relativt blyg och privat person, jag klädde oftast på mig en handduk eller liknande. Nu är jag helt enkelt inte lika snygg och blir givetvis inte tittad på på samma sätt längre. Saknar det överhuvudtaget inte. Min man tittar inte heller på unga tjejer, jag känner mig inte alls hotad av unga skönheter. Vår äldsta dotter är nybliven tonåring och för oss 45+ är unga människor upp till ca 25 år faktiskt, närmast att betrakta som barn. De ser så små och unga ut. Unga kroppar har ju oftast tydligare muskler, särskilt killar kan ha tjusiga magmuskler, men jag tycker helt ärligt inte att de är sexiga. Jag föredrar en man i 40-årsåldern med grått hår på bröstet, lite mage gör ingenting bara han har snygga ben och rumpa. Så jag tror att unga kanske har en lite felaktig bild av vad äldre personer tänker om dem, kan ju bara tala för mig själv men anser varken att unga och vältränade killar eller tjejer är sexiga. Däremot är de söta och fina. Ännu så länge är både min och mannens kroppar godtagbara utseendemässigt men ingen av oss ser ju ut som för 20 år sedan. Har dock mindre problem med kroppens åldrande än vad jag har med att håret har blivit torrt och trist, det tycker jag nästan är värre, för det kan man inte trolla bort med piffiga kläder. Badsäsongen är kort, och i sängen har vi inga komplex för varandra överhuvudtaget.