Anonym (Rödluvan) skrev 2019-05-26 18:15:40 följande:
Har du kollat att han är "äkta"?
Finns många låtsaspersoner där ute.....
Han är vän med pappan på facebook och de står som far och son där, har samma efternamn. Och ingen tvekan att pappans konto är riktigt med tanke på vad som finns där. Så jag ser ingen anledning att tvivla. Pappan är inte heller en "cool" kändis utan mer en gammal rik person med mkt professionellt cred. Och de ser väl inte helt olika ut heller.
Anonym (Lila) skrev 2019-05-27 12:08:39 följande:
Jag har skrivit det i flera trådar men det tål att upprepas!
Det ända jag läser mellan dina rader är din osäkerhet kring dig själv. Du är rädd för att inte duga? Du tror inte på dig själv.
Han ser det du skriver i en text. Då lyser inte din dåliga självkänsla igenom på samma vis som i verkligheten. Det är där din rädsla sitter. Du vågar inte mötas på riktigt för då är det antingen kört eller kört..
Antingen kommer du att bli kär på riktigt (fast du redan är det) och då är du rädd att han ska bli besviken. Eller så är det kört. Du känner nej det går inte eller att han känner så och därför trampar ner din självkänsla ännu mer.
Gång på gång skriver du mellan raderna att du inte förtjänar att vara lycklig. Är det så? Förtjänar inte dina barn en glad och trygg mamma? En som bekräftar dem och ser dem för att hon är glad och harmonisk och får sina behov tillfredsställda?
Vad är din största skräck i detta? Är det hans ålder? Är det hans pappa? Är det vad andra ska tycka? Men det du och han tycker då? Räknas inte det?
Var nu lite egoistisk och tänk på dina behov för en gångs skull. Lycka till! Ni förtjänar kärlek och lycka!
Jag tror nog ärligt att min största skräck är dels att mina känslor ska bli starka och att han ska tycka att det är kul någon månad och sedan tröttna på mig för att 21åringar är ombytliga (mina fördomar) och att jag då ska känna mig mkt äldre än vad jag gör nu och hjärtekrossad. Har svårt att fastna för någon och vet med mig att jag kan bli väldigt kär och är inte så ombytlig själv, har väl lite separationsångest. Vill inte vara det gamla creepet som försöker flirta och inte fattat att han tröttnat. Och för att jag skulle se mig genom hans ögon på något sätt. Hans pappa oroar mig inte mer än att han skulle kunna tro att jag var ute efter hans pengar, för det är jag verkligen inte. Jag vet ju att det inte är så. Har bra lön och karriär och är inte så materialistisk av mig utan har det jag behöver.
Två andra saker som oroar mig är mina barn - för han kommer ju tycka att det är jobbigt att jag har barn tänker jag mig och jag vill inte att någon ska tänka på mina barn som ett problem även om de inte säger det till mig. Har alltid tänkt att om jag ska hitta en ny partner så ska det vara någon som har barn och vet hur det är eller som älskar barn och kan tycka om mina. De är ju fortfarande små. Vi har inte pratat mycket om mina barn. Han har någon gång frågat något om dem men inte verkar jätteintresserad. Dock verkar han verkligen vilja ha något seriöst med mig och har pratat om att han vill ha barn i framtiden så då borde han ju tänkt lite på hur det kunde bli... men då tänker jag "i framtiden" och att om 5 år kommer ju inte jag att kunna få fler barn. Äsch jag vet inte, Vet inte ens vad han menar med framtiden och hur långt fram det är.
Skäms lite inför min släkt också att fastna på en så ung och modellsnygg kille. Det blir så uppenbart att det är en fysisk attraktion jag går efter för dem tänker jag och tror de kommer tycka att jag är lite gumsjuk och creepy. Nu är det ju inte så ens utan det är ju hans personlighet jag attraheras mest av men det kommer ju inte synas.
Samtidigt, jag vet inte. När man läser om kändisars relationer så är det väl inte helt ovanligt med stor åldersskillnad. Kanske är det inte lika stor grej i de cirklarna. Tänker på Macron och hans fru liksom.
Men du har rätt också - jag märker ju hur jag lever upp som person av att prata med honom, blir glad och mår bra och det återspeglas ju i att barnen får en gladare mamma. Jag brukar vara en sådan som är lite petig med städning och så men märker att sen jag började prata med honom har jag blivit så mkt mer avslappnad och lugn.
Tack för din gulliga och snälla text! Vi har pratat om att träffas till sommaren faktiskt och han kände nog på sig att jag var orolig för min kropp av något jag sade för han skrev att han skämdes lite för det men att han hade kollat upp mig på facebook och att han verkligen tyckte att jag var jättefin på alla sätt - utan och innan och att jag skulle ha det i åtanke. Jag har en öppen facebooksida och där har jag bland annat en baddräktsbild från en semester förra året.