En flirt på gymmet. Kommer jag någonsin att träffa henne igen?

Problemet här är att många tjejer hanterar påträngande män/killar genom att vara trevliga, även om situationen är sjukt obekväm för tjejen. I hennes ögon var det kanske inte ens en flört. Jag tycker dessutom du läser in väldigt mycket i någon du pratade med i "få minuter". Att hon t.ex. skulle vara ditt livs kärlek.

Nej. Jag tänker inte att någon jag pratat med i några minuter på gymmet kanske är "mitt livs kärlek". För mig krävs mycket mer än så. 

Och nej, jag tycker inte du ska ta reda på mer om henne för att försöka kontakta henne. Det har faktiskt hänt mig, en kille som satte sig bredvid mig på bussen började prata och (precis som jag beskriver i första stycket) så var jag relativt trevlig tillbaka men var noll procent intresserad av att sitta och prata med en främling egentligen sedan tog denna kille reda på vart jag bodde utifrån vart jag hoppade av bussen och lämnade brev i mitt brevinkast, och det var bland det absolut obehagligaste jag någonsin varit med om. Jag såg mig om över axeln i ett halvår när jag rörde mig i mitt område och hade han klivit på bussen igen hade jag fått panik och hoppat av. 

Har inga problem med att prata med främmande människor i olika situationer i min vardag men oftast är det precis så, ett trevligt möte och sen går jag vidare med livet. 

Mitt tips till dig: Släpp det och gå vidare. Skulle ni ses på gymmet igen låt henne ta initiativet att prata, om hon öht vill det.

Off topic fast ändå inte: Alltså gud fanns det inte en gigantisk tråd här på FL för ett tag sen med en kille som blivit kär i en tjej som jobbade på Ica för att hon hälsade på honom när han handlade mat han började bygga upp världens idé om att hon var the love of his life (för att hon sa hej och log när han skulle betala i kassan) och typ började stalka henne? 

Okej. Ska försöka vara supertydlig nu.

Jag är tjej.
Nej. Jag har aldrig haft ett kort möte med en man och tänkt att det är mitt livs kärlek. Även om mötet i sig har varit rätt trevligt. På följdfrågan "varför inte?" så är svaret: För att undvika obehagliga situationer som den jag beskrev i mitt första inlägg, jag som tjej behöver alltså träffa en man fler än en gång och lära känna mannen innan jag öht tänker på kärlek eller förälskelse. 

Nej. Jag har aldrig försökt lokalisera/hitta/leta upp en man jag haft ett kort trevligt möte med. Har aldrig googlat, tagit reda på var han bor, fb-snokat eller liknande. 

Och tyvärr. Det finns extremt(!) många som inte kan "läsa av läget tillräckligt bra" och flirtar vid helt fel tillfälle eller tolkar något som en invit som inte alls är en invit. En majoritet av dessa är män.  

Ja, det tåls att sägas. Och det sades ur ett samhällsperspektiv inte "jag har varit med om det här". Jättetråkigt att du blivit utsatt av kvinnor men det räcker med att kolla på statistiken vad gäller sexualbrott och ofredanden för att se att män är i slående majoritet när det gäller att "inte kunna läsa av läget". 

Nu hade jag ett(!) exempel från en buss. Det är inte som att liknande saker aldrig hänt utöver det. Killar/män som letar upp en på sociala medier och börjar skriva händer ju typ hela tiden, men då är det en större distans jämfört med när någon lämnar grejer i ens brevinkast. Samma gäller telefon, har ju hänt x antal gånger att någon kille en hastigt träffat letat reda på ens nummer och försöker flirta via sms. Störigt och ibland obehagligt. Och detta gäller män som jag träffat på jobbet, på gymmet, i mataffären, på krogen, på hemmafester etc etc. 

Du svarar ju nästan själv på din fråga: Dom kvinnor som letat upp dig och kontaktat dig har varit tokstollar. Och 100% av alla män som letat upp mig och kontaktat mig har varit tokstollar. Är vi inte överens om att det kan uppfattas som ett konstigt/jobbigt beteende att börja leta upp och höra av sig till folk en inte känner?
Så om du själv helt plötsligt vill göra detta, och någon (i det här fallet jag) säger att det kan uppfattas som obehagligt/konstigt, ser du inte kopplingen?