Jag vill skilja mig, hur gör jag??

Det där är inte en jättebra tid att skilja sig i. Finns massvis med studier som visar hur dåliga skilsmässor är för prepubertala barn.

Men utan att klandra dig. Har du bestämt dig för att skilja dig så är väl det bästa att kontakta en skilsmässoadvokat. Detta eftersom det inte verkar bli en ömsesidig skilsmässa.

Som sagt skilsmässa är inte bra för minderåriga barn, men det är vanligt idag.
Det som är viktigt nu är att det inte blir till någon skruvad maktkamp mellan dig och din make där barnen används som spelpjäser. Vill du dina barn väl så är det delad vårdnad och inga försök till att ekonomiskt ruinera din make som gäller. Känner inte dig, vet inte hur du är som person, dömer inte, säger bara ifall att.

Åh nej. De mår däremot bättre av att föräldrarna mår skit ihop än att de mår skit ensamma i skilda hushåll. Sen efter en tid när någon av föräldrarna lyckas börja må bra igen och kanske träffat någon ny. Ja då finns det massa intressant statistik på hur skadliga icke-biologiska föräldrar kan vara. Framförallt styvmorsor (för intressant läsning sök på "the cinderella effect"). 

Det bästa för barnen är statistiskt om man håller ihop tills de åtminstone nått övre tonåren, man får gärna hata och bråka med varandra bara man lyckas med att inte göra det framför barnen. Ju yngre barnet är desto större är skadan (generellt finns alltid undantag).

Haha gå och lägg dig. Inget emot män som gängar röv, inget emot swingers som delar partners. Abortera på, göka utanför äktenskap, kör analt i biktbåset med bibeln i högra handen och pastorns "spira" i den andra. Jag bryr mig inte.

Dömer inte, kommer inte med moralpredikningar. Skilsmässa är inte nödvändigtvis omoraliskt så länge barnens intressen går före päronens.  Statistiken är inte skrämselpropaganda den är statistik. Finns alltid gott om undantag där barnen mår bättre efter skilsmässa. Du är såklart ett av dessa undantag eller hur? Det är därför du tar det hela så personligt.

Svär på allah, gud, buddha, ganesh och Jonas Gardell.

Bara för att det blir lättare för er att hantera era egna livsval genom att göra halmdockor av alla som har en nyanserat syn på frågan, innebär inte det att det är rätt att göra så.

Väljer man sina egna personliga och själviska intressen före sina UNGA barns. Då agerar man omoraliskt, egentligen per definition och det är sant oavsett religion och tro. 

Ska göra det riktigt lätt för er:

"Du skiljer dig ifrån din partner därför att du är uttråkad och vill känna spänning igen samtidigt som du har små barn tillsammans med partnern = OMORALISKT"

"Du skiljer dig ifrån en partner som misshandlar antingen dig eller barnen antingen fysiskt eller psykiskt = MORALISKT (egentligen omoraliskt att inte skilja då)".

De flesta skilsmässor hamnar någonstans emellan dessa två. Men skulle tro att den förstnämnda är vanligare än den sistnämnda. Alltså: "skilsmässa behöver ej nödvändigtvis vara omoralisk". 

Capische? Comprende? Ska jag behöva dra på mig prästrock och ofreda en altarpojke för att ni ska förstå att 1+1=2?

Fan är svag för komplimanger speciellt när de kombineras med gamla skalliga greker, så du vann den. Skulle aldrig vilja att min moraliska kompass blev lag, är förmodligen bland de mer omoraliska personer jag känner. Född hycklare och uteåcyklare tyvärr.

Trevlig helg, ut å jobba på brännan!