Sociala koder

De säger att jag gör fel och dem syftar ju på som jag sa att de tyckte de va fel att jag pratade med folk på fb, att denna tjejen jag försökte lära känna tyckte att mitt sätt att lära känna henne var konstigt. En fika och shoppa mm är normala sätt att ta kontakt på. Jag hade ju träffat henne några gånger innan fast i grupp och tyckte att de skulle vara kul att lära känna en ny tjejkompis.

Kortfattat så nämner ju dessa normala personer bara rent allmänna normala sk fel jag gör, därav varför jag tog just sociala medier som exempel då många har det.

Det jag undrar är då, vad anser då dessa personer är felet då när de har eller gör samma saker själva? De har ju väldigt mycket dubbelmoral och nämner ju inga riktiga anledningar till vad dessa felen är.

De säger ju liksom det är fel att du har fb men om jag har fb så är det helt okej. Det är på det sättet.

Eller tex det är fel att träffa nya vänner men om jag gör det så är det okej.

Kortfattat så är dessa normala personer då lika omedvetna om det sociala som de med diagnoser, men anser att eftersom de fattar sådant så gör ju jag som har svårigheter med det sociala något fel. Jag gör ju inga fel egentligen, för de flesta har ju sociala medier eller vill träffa nya människor så om de plötsligt är något fel ja då borde fan alla göra sk fel. Vilken värld lever dessa personer i?

Jag gör inga sådana saker utan jag skulle anse att jag tar kontakt på ett normalt sett. Visst har man gjort sk fel och så men då visste jag ju inte om mina svårigheter. Fick reda på min diagnos väldigt sent.

Jag är väl medveten om min diagnos och hur jag funkar, men jag blir däremot orolig hur andra funkar eftersom de har extremt skeva uppfattningar om det sociala.

Exemplens jag tog upp kanske var dåliga men om du vill ha mer likande du tog upp - jag skrev grattis till en vän och vi hade bråkat tidigare och jag tänkte eftersom de gått så lång tid så trodde jag att det var löst. Hon reagerade jätte mycket på det och det tyckte jag var jätte konstigt att hon fortfarande var sur trots att de hade gått typ 3 år då vi bråkade. Vi hade ju mindre kontakt men att bara skriva grattis känns lite konstigt att anse som något fel.

Eller som jag skrev om tjejen jag försökte lära känna som vän, alltså jag kände inte henne så bra och hade träffat henne några gånger innan på event så jag skrev på fb till henne och frågade om hade lust att ses på en fika.det är ju så man tar kontakt med andra, de är ju inte så att man är tyst och så blir man vän med någon. Det funkar ju inte så, utan man måste ju ta intiativ och vara social.

Jag försökte ju ta kontakt med dem på studentmottagningen eftersom vi satt vid samma bord. Studenten som jag kände var ju social och var ju lite tvungen eftersom de var hans student. Men hans kompisar var ju totalt inne i sin egna bubbla och ville inte vara sociala alls. De var väldigt tydligt så man märkte ju. Alltså de va kortfattade och ställde inga följdfrågor så de kändes som jag pratade med en vägg. Dessa personer är ju sk normala personer och därför tyckte jag då att dessa personer kan inte va normala för de fattade ju knappt hur man förde en konversation.

Pga detta undrade jag om de var något sk fel jag gjorde eftersom dem mer eller mindre visade det genom sina handlingar.

Jag vill ju bara träffa nya vänner och vem vill inte det? Hur förväntar dem sig att man ska göra då om de nu tycker jag gör på fel sätt? Vad är då rätt sätt? Som sagt så är de ju inga fel jag gör. Utan jag gör ju precis som de andra och då anser dem att jag gör på fel sätt. De där går ju liksom inte ihop...

Därav varför jag tog de där med Stina Calle och Berit. Att alla 3 har fb och pratar med folk på fb men Berit som gör allting normalt får höra att hon gör fel. De andra gör ju likadana fel men blir inte påpekade om deras sk fel.

Detta är ett annat sätt att förklara det hela på. Det kan vara vad som helst, de kan vara allt ifrån att folk som själva har fb eller instagram säger att de är fel att ha det, eller liknande. Alltså redan på gymnasiet så tyckte folk de var konstigt att jag pratade med dem från klassen på fb. De va ju inte så att jag inte pratade med dem överhuvudtaget.

Mitt jämförande är väl mer vad som är felet med tex en sådan sak som jag nämnde dvs vad är felet om jag har fb eller om 50 andra har det? Om de var fel att ha fb eller prata på fb som man ska göra eller som är normalt och det folk gör, då skulle ju typ flera miljoner göra likadana fel som jag isf.

Ett annat exempel är om jag vill träffa en vän och föreslår tex att hon och jag ska fika i stan eller shoppa, sä tycker dem personerna att det är konstigt när de är något som de flesta gör idag. Och då menar att jag gör på fel sätt.

Det är väl sådana här fel dem tycker att jag gör och jag undrar då vad de syftar på, om de är någon social kod jag inte fattar. Låter som väldigt tråkiga personer om inte annat.

Skillnaden är ju att jag inte förstår sociala koder och det komiska är ju att dessa personer gör ju mer fel genom att bete sig konstigt när de ska föreställa normala.

Dessa personer förstår ju sociala koder, har mycket kompisar och har inga svårigheter med det sociala så ändå påpekar dem att ha fb eller prata på fb är fel, dem förstår inte och tycker de är konstigt att man vill lära känna dem på en social tillställning tex ett studentfirande.

För mig är det där det brister eftersom deras logik inte håller i längden, de har ju ingenting att säga förutom att de beror på att de är en fingertoppskänsla eller att jag bara gör på fel sätt. De förklarar ju aldrig vad själva velet är och jag tror inte någon annan förstår de heller för det låter mer som att de har hittat på olika fel för de dem gör ör ju mer konstigt än mitt sätt som är fel.

Jag har en diagnos och det är som om att dem har mer diagnos än vad jag har och att jag är normal i detta fall.

Tack för alla bra åsikter om det hela! Som sagt så ser jag ju detaljer om hur folk beter sig mot mot mig i sociala sammanhang som jag upplever att det är konstigt. Jag ser både handlingar och blickar och sådant.

Det har ju såklart hänt gånger då ingen har tyckt att det varit konstigt. Dvs jag var på en bar och skulle gå på toa. Det var kö och några tjejer i kön ville inte vänta men de fanns inge papper eller hur det var. Men i vilket fall som helst så upplevde inte jag att någon tyckte de var konstigt det som hände. Så att folk skulle gå ut och kissa blev något mer roligt i detta sammanhang. Jag tyckte de var så himla skönt att det inte var typiskt ge blickar och så som man hört hänt på festliga miljöer.

Jag skulle inte ha uppfattat om någon ny tjejkompis frågade mig om en fika på stan som en dejt. Det kan ju ha varit så hon uppfattade det. Men istället för att påpeka att mitt sätt är fel, föreläsa för mig om olika saker gällande det sociala, pga att hon gick beteendevetenskapliga linjen, så kunde hon bara ha sagt nej tyvärr jag kan inte ses. Handlar de om en gång så fattar ju inte jag att personen inte vill ses om det inte blir upprepade avbokade möten. Det är ju då efter ett antal inställda möten som jag börjar se att personen inte vill umgås med mig. Dem personer jag försökt bli vän med har ju verkligen problem känner jag, för att de gör ju själva stora sociala fel som de flesta skulle tycka var konstiga. Alltså dem om inte annat tycker jag har skeva uppfattningar om sociala koder och jag undrar hur de tycker att man ska lära känna någon. Jag undrar hur de överhuvudtaget har kompisar pga det sättet dem har reagerat på mina försök till att lära känna dem.

Mina sk fel är ju mer normala fel som alla kan göra så därför håller inte deras ? du gör på fel sätt? i längden. Tex så gör ju även de utan ASD olika sociala fel precis som i mina exempel och då blir jag den konstiga medan ingen reagerar på att deras sätt är på fel sätt. Jag kan ju lika gärna säga att deras sätt är på fel sätt. Det är ju därför jag upplever deras beteenden som konstiga för att det just inte är något som man gör.

Jag har ju svårigheter med just sociala koder så det kan mycket väl vara att jag missar en del självklara signaler från personer. Men jag tycker deras sätt att faktiskt socialisera med mig är väldigt orealistiskt eller skevt. De känns inte riktigt som de vet hur man är social heller eller lär känna någon. Men hur tycker dem att man ska lära känna någon då? Vara tyst och tro att man blir vän med någon då? Eller påpeka till någon du gör på fel sätt och berätta jag går på beteendevetenskapliga linjen så jag vet minsann hur man socialiserar med andra osv. Alltså de där känns mer konstigt än att jag frågade om vi skulle ses på en fika. Jag frågade på fb chatten alltså direkt till henne, så bara hon och jag hade konversationen.

Med detta menar jag att personer som ska föreställa normala och har fungerade liv och förstår det sociala mm, blir den bilden väldigt skev, eftersom jag märker mer och mer detaljer att de är inte så normala själva. Därför blir deras logik att jag skulle göra på fel sätt konstig, just för att de har dubbelmoral och säger något de själva gör fel är rätt och samma fel som jag gör är fel.

Förstår ni hur jag menar?

Det där med spelningen/baren tyckte jag bara var märkligt. De gjorde ju ingenting för att hälsa och de märktes ju på långa vägar att de undrade vem jag var och vad jag gjorde där men då hade de kunnat hälsa på mig. Eftersom de inte hälsade på mig men resten och pratade inte med mig då trots att alla satt vid samma bord och alla de andra hälsade på mig och pratade med mig. Jag kände ju inte dem heller så bra men dem fattade ju iaf hur man socialiserade sig jämfört med de andra som typ kollade på mig som jag vore en idiot som typ bara umgicks med min sambo och hans vänner.

Absolut kan jag göra fel jag också. Ingen är ju perfekt. Men i dessa fall har de ju varit tydligt att dem är roten till problemet. Jag har precis som vilken annan person som helst försökt lära känna någon på ett normalt sätt som anses som normalt i samhället. Visst har jag svårt med sociala koder och sådant pga min diagnos men skillnaden här är att dem ger ju inte ens mig chansen att lära känna dem. De har redan bestämt sig. Därav varför jag undrar då vad jag gjort för fel. Någon sa till mig att de finns sådana personer som bara är så, dvs fryser ut andra utan någon anledning och de är jätte konstigt. Kan ha och göra med första intrycket och så. Det är det som jag tagit upp i mina exempel, att de har fryst ut mig av konstiga anledningar och då är de ju inte konstigt om jag funderar på vad det är som pågår.

De Personerna i baren/på spelningen kunde ju lika gärna ha hälsat på mig eftersom de hälsade ju på de andra. De var väl fel tillfälle innan därför mitt försök till att vara social inte gick så bra. Sedan så satt vi alla vid samma bord och alla pratade med alla. Förutom dem. Dem pratade med alla förutom mig av någon konstig anledning. De hade innan gett mig blickar, och vid det andra stället satt den ena framför mig och glodde och fattade ju inte vem jag var och varför jag var där överhuvudtaget. Min sambo pratade ju med personen och då fick personen reda på vem jag var.

Jag tycker ju inte det är alla andras fel utan ifrågasätter mer bara deras logik i det hela då jag inte tycker den låter särskilt rimlig. Vill som sagt bara förstå varför jag blivit något slags offer om de är något jag gör som jag försöker ta reda på (därför detta inlägg) eller om de bars är tråkiga och har skeva inställningar till det som är normalt? Alla fattar ju och till och med jag hur man beter sig i sociala sammanhang, därför undrar jag hur då dem kan skylla på att jag gör på fel sätt när dem beter sig sämre än vad jag gör? Varför ska jag ta skulden för att dem är elaka?

Tex jag träffade några tjejkompisar som jag inte kände så bra. Ena sa till mig att jag kunde följa med henne och hennes kompisar när de skulle ut och så. Vi var ju ute den gången och hon kanske var full men hon frågade ju den frågan och jag tyckte ju det bara va kul att hon frågade. Jag var ju nykter så jag tyckte inte hon uppträdde som full. Dagen efter när vi pratade så skyllde hon på att hon var full och därför ville hon inte att jag skulle hänga med henne och hennes kompisar.

Detta är något fel dem gör och det är taskigt. Hur kan jag då bli sk felet i det? Det var ju hon som tog initiativet, inte jag. Jag får skulden för det. Jag blir den som inte fattade.

Jag försökte prata med en annan tjej och jag och min sambo och hans innebandylag var ute och laget bestod av både killar och tjejer varpå denna tjejen gick i samma lag. Jag var då ensam tjej i detta fall och eftersom jag pratade lite smått med henne samt att hennes kille också var med oss andra, så bad jag henne komma dit för jag ville inte vara ensam tjej. Jag hade inte så många att prata med eftersom jag bara kände min sambo och hans bästa kompis, jag kände inte de andra. Hon kom dit och vi hade supertrevligt. Vi kunde prata tjejgrejer och så. Sedan hade vi kontakt på fb men då kom det tillslut fram att hon tyckte att jag försökte för mycket. Hur tänkte hon att jag skulle försöka lära känna henne då? Det händer ju ingenting om man inte är social och tar intiativ mm. Likaså med förhållanden. Jag hade ju aldrig träffat min sambo om jag inte hade tagit initiativet att börja prata med honom. Därför är det konstigt att folk då reagerar negativt när man är social och framåt. De som har adhd är ju mer socialare och framåt än mig, skulle de göra fel då också? Nej för de får inte höra att de gör på fel sätt. Så det är fel på dem jag försökt socialisera mig med, inte på mig. För mitt sätt är ju inte på fel sätt. Mitt sätt är ju ett normalt sätt att ta kontakt på. Deras sätt är bara konstigt.

Jag var inte jobbig mot henne på något sätt för att dels berättade hon inte på vilket sätt då jag bara försökte lära känns henne. Det är ju så man gör, dvs socisliserar sig med andra. Jag fattar ju att fel sätt är ju typ om man spammar folk eller stalkar eller sådant.

Jag försöker ju bara ta kontakt med personer genom tex föreslå en fika eller bara hitta på något. De är ju en startpunkt till att börja lära känna en annan person. Det är som att två personer vill lära känna varandra men vet inte hur, men de gillar spela fotboll och då är ju fotboll ett bra sätt att inleda kontakten på. Det är på det sättet jag har försökt påbörja ett samtal med nya människor.

På baren försökte ju jag inleda ett samtal med dem två eftersom de dels var inga jag kände men de kände ju dem andra jag var med, så därför blir det ju naturligt att hälsa på dem också. Det är ju konstigt om man undviker folk i ett sådant sammanhang vilket var det dom gjorde.

Mina sätt kanske inte har fungerat men det har inte med mig att göra, för i dessa fall har ju de varit tydligt för mig att det är dem som haft skeva inställningar redan från början. Jag kanske gör något fel men de är ju det jag har försökt prata med inblandade om, vad det egetligen syftar på med det sk felet. Jag får liksom inga konkreta svar. Kan de säga att jag gör på fel sätt med antingen ord eller handlingar, så kan de nog säga varför.

Jag skrev ju att jag mycket väl kan ha gjort något fel eller missförstått och så, men deras fel är ju mer tydliga än mina. Jag pratar ju bara om skillnaden här att normala personer gör också sociala fel men blir inte påpekade att dem gör på fel sätt. Det skulle bli konstigt om jag skulle säga att dem gör på fel sätt eller så skulle de inte bli det. Jag har aldrig testat säga emot dem heller, för att jag har aldrig förstått problemet med det hela. Jag förstår inte felet dem syftar på jag gör, att det skulle vara fel att lära känna nya personer, genom en fika, försöka inleda en konversation genom att vara artig och hälsa om det är nya människor som kommer in i gruppen. Som sagt jag pratar bara om skillnaden mellan hur dem anses som normala och vad jag tycker bevisar att dem inte är så pass normala som de säger. Och det är ju för att dem beter sig som de gör och anser att mycket socialt accepterat beteende skulle vara något fel, för att jag gör på samma sätt som dem.

Stina har fb och är en normal person. Hon förstår sociala koder och det sociala.

Jag har en diagnos men fungerar ändå normalt. Jag har sociala medier jag också. Hur kan då mitt sätt vara fel om Stina då också har sociala fb och dessutom precis som jag pratar med folk på fb? Stina säger ju till mig att mitt sätt att ta kontakt med henne och andra är på fel sätt. Då är ju hennes och alla andras sätt också på fel sätt. Jag tänker inte ta skulden när andra gör precis likadant. Om två personer har fb och den ena menar att ha fb är fel, då är det ju även fel att den personer har fb också. Jag har bara tagit upp olika exempel där felen hos andra varit tydliga och inte gett rimliga förklaringar till deras felaktiga beteende. Jag har ju inte gjort något förutom att jag enbart ville träffa nya människor och vara social. Om det är fel, vad lever vi i för värld då? Då undrar jag hur andra träffar vänner om det nu är fel att vara social och vilja ha nya vänner.

Det är inget fel som jag gör utan de hittar ju på att det är fel, förmodligen för att de kanske märker att jag inte är som dem. Men samtidigt är jag ju precis som dem för jag jag gör ju på samma sätt som dem.

Nej jag heter inte något med G. Jo svårigheterna är ju som du säger att man inte kan dem koderna. Dessa exempel hände ju när jag inte hade fått reda på min diagnos. Jag var 17?18 då och väldigt osäker. Men det är nu som jag har kunnat bearbeta vad som faktiskt hände och så. Jag nämnde det inte i början men jag vart utsatt för mobbing och de va små grejer som var att de kunde tycka att det var fel utav mig att skriva med dem i klassen på fb. Men om det nu är så att man inte pratar på fb så.. men jag såg ju då att folk pratade på chatten på fb vilket är det jag menar. Det är det jag menar är konstigt om de själva gör så och sedan tycker att om jag gör det, så är det fel.

En annan sak de tyckte var fel var att jag skulle träffa en dåvarande pojkvän och de ville jag skulle vara försiktig och blev istället som mammor än mina sk kompisar. De tog då upp detta inför hela klassen och jag fattade ju inte att det skulle bli så stort. Det var de första som hände då de märkte att jag var annorlunda.

Jag har inte vetat hur jag ska formulera mig riktigt om vad jag menar, då typ ingen verkar förstå hur jag än skriver. Jag kan liksom skriva något jätte enkelt och ingen förstår vad jag menar.

Det är mer nu jag ser allting från olika perspektiv, men eftersom varken lärare eller andra inblandade minns något, så tänkte jag få perspektiv från utomstående istället. Tyvärr har jag inte fått så bra svar förrän nu. Här kan faktiskt folk förklara hur de menar. De säger liksom inte bara att de är fel eller en fingertoppskänsla eller något sådant. Det som ni har sagt här är ju mer seriösare och verkar ju mer logiskt. Jag har ju bara inte fattat hur det hela har funkat eftersom ingen har berättat tidigare. Jag har ju alltid trott att eftersom många sagt att jag gjort på fel sätt, att jag gjort något socialt fel vilket jag kanske gör också. Men jag har ju inte vetat vad det felet är heller. Därför ville jag veta vad de faktiskt syftade på.

Jag ska försöka skriva kortfattat, för att se om folk förstår mig bättre då. 

Jag gjorde ju utredning och så men innan så trodde jag att jag var precis som alla andra, därför blev det fel när folk bara antog att jag hade en diagnos. Jag visste ju inte ens själv att jag hade någon. Sedan så vart jag felplacerad på en daglig verksamhet, där folk hade betydligt mer behov av stöd och hjälp. Tex så var det en som trodde hon var bipolär några gick och trodde att de såg spöken, någon gick och rökte och hade dålig verklighetsuppfattning. Det var sådana svårigheter. 

Jag var mer åt det normala hållet fast ändå inte helt där, eftersom de som är helt normala och inte har ASD, ser skillnad på mig och dem. 

Men eftersom jag kan se deras felaktigheter också, så tycker jag att dem har lite dubbelmoral gällande vissa sociala saker. Deras sk fel blir inte lika påpekade som fel, trots att dem faktiskt gör något fel. Det är som att de är elaka mot någon men tycker att dem inte har gjort något fel. Fast i detta fallet gäller det sociala medier eller sociala koder som de själva knappt förstår ibland....