Sociala koder

Jag tror att du går för fort fram och att du missar hintar om att de inte är så värst intresserade av att bli din kompis. För att bli vänner krävs det personkemi, men det är inte socialt accepterat att rakt ut säga till någon att man inte är intresserad av hens vänskap. Istället gör man det med små subtila ledtrådar som kan vara svåra för någon på autismspektrumet att uppfatta. Om en person alltid svarar kortfattat, aldrig själv inleder en konversation med dig eller tar initiativ till att träffas så är det troligt att hen känner att ni två inte passar ihop som kompisar.

En annan sak: människor i trettioårsåldern med partner och barn har ofta inte ens tid att träffa de vänner de redan har så ofta som de skulle vilja. Därför är de i regel rätt ointresserade av att skaffa nya kompisar.

Om man är bra på att läsa av kroppspråk och tonfall så kan man se på en människa vad den tycker och känner om den man säger och gör. Man kan se om där finns en lysande kemi eller om personen bara pratar med en för att inte vara otrevlig (eller något däremellan, vilket väl är det vanligaste). Man kan känna om det är läge att föreslå en fika eller om man bara ska önska en trevlig midsommar och fortsätta med sitt. Man följer inte regler utan man gör det som känns rätt utifrån vilka signaler den andra människan ger en. Lyckas man inte tyda dessa signaler blir det tyvärr ofta fel.

Det som händer då är att man träffar någon som man verkligen passar bra ihop med och där allt känns helt rätt från första stund. Och att den känslan är ömsesidig. Det funkar inte att bli vän med vem som helst. Man måste förstå sig på varandra och båda måste tycka om att umgås med varandra.

Det är ju just därför du gör fel: du är inte medveten om vilket beteende som uppfattas som rätt och vilket som uppfattas som fel. Då är det ju inte alls konstigt att du råkar välja att göra det som anses fel, eller hur? Du vet ju inte hur du ska göra för att göra rätt.

TS, jag tror att det som gör att den här tråden blir så frustrerande, både för dig och för oss som vill hjälpa dig, är att din funktionsnedsättning gör att det är svårt för dig att se hur saker ser ut ur en annan människas perspektiv. Mycket av det du berättar är helt omöjligt att förstå för oss som inte varit med och upplevt samma situation.

Du har såklart ingen skyldighet att lämna ut detaljer om ditt liv, men du kan inte heller kräva att vi ska kunna analysera en händelse om du inte ger oss den information vi frågar efter.