Sociala koder

Jag fattar men det är svårt att formulrea hur jag menar, dels för att jag är missförstådd pga av min diagnos men också för att det känns som att folk inte fattar vad jag menar oavsett vad jag skriver. Hoppas att folk förstår mig mer nu när jag är kortfattad. Jag tyckte bara mitt sätt att förklara var enkelt och tydligt och tog även upp exempel på situationer. Hade jag bett någon annan att skriva åt mig, kan jag garanterat säga att då hade nog folk förstått exakt vad jag menade, utan att jag ska behöva förklara 40 gånger samma sak. Jag har ju bara upprepat allting, bara för att jag trodde att folk skulle förstå om jag sa på olika sätt. 

Jag kanske blandar ihop saker. Men när dem är otrevliga eller beter sig mycket märkligt, så känns det för mig som om de inte fattar sociala koder mm för att de ska ju föreställa normala, vilket jag inte tycker är den bilden dem ger mig då. För mig är det dem gör inte ett sk normalt beteende som är accepterat i samhället. 

Dem fattar sociala koder men bryter dem ibland eller låtsas inte förstå dem, vilket jag uppfattar då som att dem har problem med det sociala samspelet.

Dvs jag har en bild av hur en normal person är och hur dem med diagnoser är, därför ser jag skillnaden på hur dem med ASD blir utsatta om dem inte förstår, medan dessa normala blir mer hyllade, trots att dem gör sociala fel. Ingen påpekar ju till dem att dem gör fel, men så fort jag har gjort fel, så ska folk säga det.

Kanske tog upp dåliga exempel men tänk er att något som sk normala personer förstår i sociala sammanhang, inte är så självklart för någon som har ASD, och så ser personen med ASD att dessa normala personer bryter mot sociala koder själva men ingen bryr sig om det. Men att många i mitt fall har ju på ett negativt sätt förklarat att jag gjort på fel sätt. därför tycker jag att dem gör på fel sätt enligt mig genom att säga på det sättet dem gör. Det är inte för mig normalt beteende. 

Det är svårt att förklara exakt vad jag menar. Jag tar åt mig väldigt mycket av det ni säger, jag har aldrig tänkt så eller fått höra om det tidigare. Folk har ju tagit distans pga min diagnos. Som är atypisk autism faktiskt. Blev väldigt glad att du som också hade det, skrev det. Jag kollade på det forumet faktiskt men de verkade vara en himla massa regler, man fick inte göra det eller det osv. Haha men får väl ge ett försök då!

Jag tror inte att jag är så jobbig och på som ni uppfattar mig, jag skulle nog mer säga att jag är missförstådd bara. De flesta med diagnoser är missförstådda. Självklart har vissa med eller utan ASD lättare med det sociala. Men jag tog bara upp olika situationer för att förtydliga hur jag menade. Men känns ändå inte som folk förstår hur jag menar. Antingen så tyckte inte jag att jag fick med riktigt allting eller så missförstår ni mi. Jag är ju dålig på att formulera mig.

Jag är ju inte trög eller något sådant, jag fattar ju mer och mer inom det sociala och så. Men jag vart utsatt för mobbing och det togs på allvar eftersom de var ju inte bara handlingar och ord, de var även en blogg inblandad.

Felen jag syftar på är ju mestadels för att jag blev utsatt för mobbing och för att jag fick min diagnos. Jag ville ju veta varför jag hade blivit behandlad såhär väldigt lång tid. Jag menar ju inte att jag anser som någon skrev att om någon är otrevlig så gör den fel eller hur det nu var.

Jag menar bara rent allmänt att jag tycker att båda parterna skall få lika mycket rätt eller fel. Alltså jag vill inte få skulden av att göra något socialt fel om det är så att några som också gjort fel, kommer undan.

Sedan menade klassen att jag var problemet eftersom dels fick dem ingen skit när jag inte var i skolan, plus att de ville sluta pga mig och att jag blev utfryst på olika sätt. Jag satte mig vid ett bord när jag inte hade någon att vara med under den jobbigaste tiden. Där satt tjejerna som varken var populära eller populära, de bara gick i klassen. Ingen gjorde ju något åt det hela, de flesta kollade mer på och andra gjorde mer handlingar. Med det sagt klassen gjorde fel hela tiden. Men jag fick ta skulden. För att jag fattade ju inte sociala koder. Folk gör fel men de tar inte konsekvenserna utav det. De är helt enkelt för omogna. Sedan tycker jag att många håller på med dagis fasoner, därför tycker jag de är löjligt att sociala regler är så himla petiga. Sociala koder är överskattat för de som kan dem är ju på lika nivå då som de med diagnoser. De har lättare med sociala men jag vill att de ska förstå att dem gör exakt samma fel som jag, så att jag kan säga till dem när de gör fel, att dem för på fel sätt. Dem normala ska inte få komma undan med saker som de själva gör mot andra eller mig.

Jag har ju tyckt att jag har berättat exempel väldigt tydligt. Men från dem exempel jag skrev, ville jag enbart veta vad jag gjorde för sk fel. Och varför det blev som det blev. Det är dem frågorna jag bara velat ha svar på med hela inlägget.

Gällande den där fikan. Jag hade träffat henne några gånger innan på ett event. Fast med flera. Eftersom jag ville bli vän med henne så tänkte jag att jag skulle föreslå en fika bara hon och jag. Bara som kompisar. Inget konstigt med det. Det är jättevanligt att fika med tjejkompisar. Jag frågade henne på fb och föreslog då en fika/shoppa i stan. Tjejer eller många gillar ju smink fika shoppa alltså tjejgrejer så fortfarande var de ju ingenting konstigt. Då eftersom jag enbart frågade om en fika bara som ett sätt att lära känna henne som en kompis. Det är ju ett sätt att ta kontakt med någon på. Så svarade hon att jag gjorde på fel sätt antingen om hon sa det direkt eller genom hennes sätt att svara mig på. Hon berättade att vi var bekanta och att hon gick beteendevetenskaplig linje. Jag kände mer att hennes sätt var extremt konstigt eftersom jag bara hade frågat om en fika i stan. Det kan ju ha varit så att hon tolkade det som något annat men hon hade bara kunnat säga istället att hon inte kunde ses eller något. istället för att vi var bekanta och att hon gick ett beteendevetenskapligt program, förstår inte riktigt vad hon ville komma med det? Vem säger liksom så om man frågar om man ska ses? Jag ska träffa en ny vän men hon fattar inte att jag bara vill träffas för att lära känna henne mer som kompis, och hon pratar om att hon går en linje och att hon vet pga det hur man tar kontakt med andra. Hon fattade ju fan inte ens mitt sätt så därför undrade jag då rent allmänt om hur hon tar kontakt med andra. Berättar hon då samma sak till dem då om någon frågar henne har du lust att följa med på bio? Eller fika.

Men hon försökte inte hjälpa mig. På vilket sätt gjorde hon det genom att berätta att hon gick den utbildningen och att hon pga det visste hur man tog kontakt med andra? Jag vet också hur man tar kontakt med andra. Ska jag då säga till dem då att jag går den här linjen? Det är märkligt. Det är till och med märkligare än att jag ville lära känna någon. Om hon vill berätta det för sina blivande kompisar, så kommer hon inte uppfattas som normal, snarare konstig. Vissa saker säger man inte.

Jag läser era kommentarer och tar till mig.

Men här är ett tydligt exempel på att jag verkligen tycker detta är konstigt.

Ni vet situationen på studentmottagningen. Jag försökte prata då med studenten och försökte då små prata med hans kompisar. Ena tjejen verkade totalt blåst. Hon fattade inte att jag bara ville små prata. Gissa vart hon hamnade? Paradise hotel. Det som är konstigt i detta är ju att hon som ansågs vara normal enligt mig, var ju i själva verket väldigt konstig. Om man är med i pH så bor man ju med olika människor och är social och vill ständigt socialisera eller bråka med andra. Därför tycker jag då att hennes sociala förmåga inte makes sense när hon knappt fattar att folk små pratar som ett sätt att lära känna någon. Hon är ju skev.

det Är ju därför jag försöker förstå det sociala och dem sociala koderna genom att diskutera olika situationer och erfarenheter jag har där jag tycker att personer utan ASD inte anses vara normala trots att de anses vara det av alla andra. Personerna jag försökt lära känna kanske inte ville prata med mig, men de blir ju mer konstigt om de gör det på ett konstigt sätt.

På konstigt sätt menar jag bara att de säger väldigt orelevanta saker som dem bara antar att jag ska fatta. Tex att jag ska fatta att man inte ska ta kontakt med människor överhuvudtaget ungefär och berättar då för mig hur jag ska gå tillväga. Vem gör så? Ska jag berätta för varje person jag vill lära känna hur de ska ta kontakt med andra? Låter ju jätte konstigt.

Jag har ju bara tagit upp exempel där jag känner att jag träffat både väldigt tråkiga personer och att de är bra på att påpeka ens fel och ska föreläsa om hur man ska göra och så. Det tycker jag inte är normalt beteende och jag tror inte det uppskattas av andra heller.

Kan ni som sa att ni förstod mig hur jag menade bara skriva till dem personerna här på tråden, hur jag menar med allting. Så ja de finns faktiskt folk som förstår vad jag menar.

Ja men precis. Eftersom jag inte förstår dem socials koderna i och med min diagnos så kan man säga att när jag tror att jag gör på rätt sätt dvs precis alla andra i det sociala sammanhanget så tolkar då dem utan diagnoser det som främmande just för att de märker ju av någon anledning att jag inte är som dem. Jag märker ju skillnad på personer med diagnoser som har ännu mera stöd och behov och hjälp och jämfört med dem så är jag ju normal. Jag tycker inte att man märker på mig att jag har en diagnos förrän man har lärt känns mig. Folk som jag har träffat har ju oftast bara märkt något eller antagit att jag har en diagnos, men har ändå inte gett mig någon chans. De har ju redan bestämt hur jag är eller hur de tror att jag är. När jag blev utsatt för mobbing så var de en person som visste vem jag var redan innan vi hamnade i samma klass. Så fort jag vart utsatt för mobbing så passade det att bry sig. Innan hade ju personen och många andra bara baserat hur jag var utan att ens ha gett mig någon chans. Visst jag kanske inte är normal så som de utan diagnoser är, men jag har ju ändå förmåga att se orättvisan mellan personer med ASD och personer utan. Det är ju det som jag försökt ta upp här hela tiden och därför velat ha dels olika perspektiv på sociala koder och sammanhang samtidigt som jag velat förstå felet jag gör.

Jag tycker inte jag riktigt har fått ett konkret svar på vad felet är som de syftar på. De måste ju kunna säga tex felet är detta... är de något jag gör eller är de hur jag ser ut eller ja vad menar dem egentligen?

Alltså jag förstår ju absolut att man kan ha dåliga dagar och då inte vilja prata pga det..Men det är inte det jag menar. Jag menar att orättvisan i detta är att om jag pratar med människor på en fest tex, så ser jag ju skillnaden mellan hur jag kommunicerar med dem på festen och hur de utan diagnoser kommunicerar. Pga att jag ser detta så tycker inte jag att det är så mycket skillnad på om tex Stina försöker komma in i gruppen genom att småprata osv, än om jag skulle göra det. Absolut finns det nu någon skillnad, då man är olika osv. Men det är ändå på samma sätt dem försöker komma in i gruppen, för att just det sättet anses vara normalt. Dvs att småprata är ju ett sätt att komma in i en grupp och då gör ju både jag och Stina på rätt sätt. Och om de är fel sätt så gör vi ju båda lika mycket fel. 

Jag tycker inte det finns skillnader på just dem med diagnoser och utan diagnoser, för att oavsett vad, så försöker alla att passa in på något sätt, hur kan då ett sätt vara fel och ett annat inte när det är exakt samma sak? 

Om man säger såhär. Det finns många youtubers som har samarbeten och då är det ju lätthänt att flera youtubers får hem likadana saker för att de har ett kontrakt med samma företag. Jättemånga har ju tex jfr eller NA-KD och gör samarbeten med dem. Men av någon mysko anledning trots att det är på samma sätt så blir vissa youtubers stämplade att de härmar medan andra blir mer accepterade. Likså gäller detta i sociala sammanhang som jag utgår rån. Vad är då skillnaden på mitt sätt och Stinas sätt att småprata förutom att jag har en diagnos och hon har ingen? 

Nja, absolut är det ju orättvist att folk får diagnoser för det har för min del varit både på gott och ont. När jag inte visste om diagnosen så hade jag ju vänner. Nu vet jag ju om mina svårigheter och folk tar avstånd för att dem märker av min diagnos.

Men det jag menade med orättvist är ju just att jag kan göra någonting i ett socialt sammanhang och många då påpekar att jag gör på fel sätt,medan andra kan göra samma sak och då är det rätt sätt. Dels handlar det mycket om att de kan se saker som jag inte kan se pga min diagnos. Jag förbiser dessa signaler som de kan se.

Men finns det sätt att lära sig se sådant här om man har svårt med det och hur ska man då göra? 

Men ett exempel är att Stina drar ett roligt skämt och alla skrattar. Jag kan dra samma skämt, men då fattar ingen eller tycker inte det är lika kul. Detta handlar mycket om tajming. Jag drog et skämt en gång som jag hade hört på ett youtube klipp. Där budskapet var att man skulle få folk att undra vad en person hade i sin väska. Ett sådant skämt. Men det gav inte samma effekt som denna youtubern hade.