Sociala koder

Jag fattar inte varför det är så pass fel eller konstigt att bara förstå hur saker ligger till. Meningen med detta inlägg var ju enbart att få svar på frågor som jag har undrat över. Dvs vad dem i klassen ansåg att jag gjorde för fel. 

Jag har absolut förstått det ni har skrivit, det är snarare tvärtom. NI har inte förstått att jag endast bara har förklarat på olika sätt hur jag har menat. Varför jag tyckte som jag tyckte och hur jag såg på hela situationen. 

Det var dem som sa ordet fel i detta fallet, och jag bara ifrågasatte hur dem menade och tänkte. Jag har inte sagt någonting förutom att jag ville ha tips råd och förklaringar på det hela. 

Men jag har kommit till insikt att jag inte vill bli en normal person, dels så kan jag inte bli det och dessutom så verkar normala personer rätt tråkiga och har så mycket krav. Därav varför jag har kommit fram till att jag ska vända mig till de som har diagnoser istället. Dem har inte samma krav på det sättet, dem har liknande svårigheter och är unika på deras sätt. Tyvärr så passar inte vi in i eran värld och därför blir det något skrämmande för er för att vi som har diagnoser vill lära känna er och då ryggar ni tillbaka och blir rädda. 

Jag är glad att jag har kommit iunderfund med detta, för jag märker mer och mer hur tråkigt det är att behöva tänka på alla dessa sociala koder som för mig återigen bliir bara rätt patetiska. Jag har ju aldrig gjort något fel egentligen, det är bara det att dem jag syftar på har använt ordet fel i fel sammanhang. Hade de sagt annorlunda så hade jag förstått att jag var det, men nu påstod dem att jag gjorde på fel sätt. Det blir konstigt eftersom alla är olika och träffas på olika sätt. De finns de som träffas på tinder, fb, instamgram och ingen säger ju att det är något fel, så varför ska man då ens säga att jag gör det? 

Jag träffade min sambo på en dejtingsida, och det är många som träffar andra på nätet, då undrar jag, vad är skillanden? Ingenting. Vill någon träffa någon på en fest eller så, det är upp till dem. Men ingen säger ju att något av det är fel. 

Från mitt huvudinlägg så tar jag upp exempel på olika situationer där jag tyckt det varit mer tydligt att dem gjort el och att jag bara försökt lära känna dem. Det är därför jag inte har fattat vad för fel jag har gjort som de syftat på. 

Jag vart utsatt för mobbing och när jag kom till klassen så märkte dem på mig att jag var annorlunda och tyckte då att jag gjorde saker på fel sätt i sociala sammanhang, men jag hade ju ingen aning om min diagnos, så jag tyckte ju att jag var normal. Därför blev det fel och jag undrade då vad det var för sk fel jag gjorde, därav mitt inlägg här. 

Jag har bara pratat om skillnaden av att ha en diagnos och inte. Och att om två personer gör på samma sätt dvs använder fb, varför är det då automatiskt den enas fel och den andra kommer undan trots att de gjort samma sak. 

Jag försöker ju skriva hur mycket som helst om hur jag menar.. Vad vill ni veta då? Ge frågor så kan jag försöka svara på dem. 

Det är ju inte konstigt att jag har fått den inställningen som jag har, dels pga att jag jämt fått höra hur jag har varit på ett negativt sätt, sedan har jag ju sett skillnad på mig och andra med diagnoser som har betydligt grövre än vad jag har. Jag har väl velat vara som de normala och tyckt att jag har varit som de men då visste jag ju inte om min diagnos, därför vart det konstigt att dem sa att jag skulle ha en diagnos eller antog det bara. Det är endast därför. 

Jag tycker absolut inte att jag är bättre än andra. När har jag sagt det? Jag tycker bara att normala personer är tråkiga för att jag tycker fortfarande att dem gör sociala fel oavsett. Jag vet att de har med mimik, tajming och det att göra men tycker ändå det är något fel de gör och att det är fel av dem att använda mig som exempel, när de själva har okunskap om det hela samt bara antar saker. DE gör ju själva felet att anse sig själva som bättre, dvs den där tjejen. Gör inte hon fel med att säga till mig att hon kan sociala koder mer för att hon går beteendevetenskaplig linje, jag har fan läst psykologi men inte fan säger jag det som en ursäkt för att jag inte vill bli vän med någon. TYp nej jag kan inte träffa digför att du är annorlunda och jag är bättre än dig för jag har läst psykologi.. ehm jaha vad ska jag med den infon till? 

Så det är inte konstigt att jag har den inställningen till just normala personer när de själva verket är lika konstiga som de menar att jag är. 

Tex som tjejen jag träffa på studentgrejen, hon hamnade ju på paradise hotel och det är väl inte speciellt intelligenta människor som är med där...Jag ansåg ju att hon var normal men det var hon ju inte...Hon fattade ju som sagt inte sociala koderna själv eftersom hon inte fattade att jag bara småprata  med henne. små prata gör ju faktiskt alla på sociala till ställningar, så det var ju inte konstigt. 

Dessutom är det ju normalt att på en social tillställning så är man social oftast, annars kan man lika gärna vara hemma. 

Är du medveten att det är fler än jag som skriver mycket och att de kanske till och med är värre än jag? För det låter som att det skulle vara en nyhet att folk pratar, hur gör ni? är tysta? då kommer man ju ingen vart kan jag säga..

Jag försöker bara förklara. Men ni verkar inte förstå att jag gör det. Om ni sammanfattar vad jag försöker säga dessutom upprepade gånger, så kommer ni förstå vad jag menar. Det måste ju vara någon som fattar exakt vad jag vill komma fram till med allt. Det är ju inte så att jag bor på planeten mars eller något. Men ibland känns det verkligen som om alla andra gör det. Som sagt det är inte svårt att fatta vad jag försöker säga om man anstränger sig att förstå mig. Det är bättre om ni frågar mig om hur jag menar istället för att bara säga att jag ska ändra på mitt tänk och så. Det är kanske ni som ska ändra på er inställning och sluta ha fördomar och okunskap om de som har diagnoser.

Jag har inte fördomar om andra, jag har både sett och vet hur andra beter sig framförallt mot mig och det sättet är jag trött på. Om folk nu fattar att jag ville lära känna dem, så kan de åtminstone låtsas i en eller två timmar på den där sociala tillställningen. För går jag till en fest så vill väl ingen vara med den där tråkiga tjejen i ett hörn? Man vill ju hellre vara med någon som är social och rolig och framåt. Och dessutom bjuda in tjejen i hörnet så hon kommer in i gruppen. Hon har kanske svårt att veta hur hon ska vara i ett sådant sammanhang eller har svårt med det sociala, varför då frysa ut henne? Det är ju det folk har gjort. Medvetet.

Jag har på ett normalt sätt försökt lära känna personer i sociala sammanhang och de har medvetet Fryst ut mig genom att behandla mig som om jag vore luft. De fattar ju sociala koder men jag tycker inte då att dem verkar göra det eftersom de inte fattar att jag precis som någon annan bara är social.

Jag skulle kunna jämföra mig med någon som har adhd för de tar ju mer plats än vad jag gör. Då kan ju inte jag vara så pass jobbig för då är ju dem ännu mer tydliga på att de är för på osv. Jag vet en med adhd som tar mycket plats hörs mycket och så isf då, som ingen tyckte var jobbig eller sa att personen gjorde på fel sätt. Visst kanske den har bättre koll på sociala koder osv men det är fortfarande konstigt att personen inte blir bemött på det sättet jag blir bemött, trots att personen har en diagnos och att det är tydligt att hon vill vara i centrum och syns och hörs mycket. Sådana personer tycker ju jag är jobbiga och jag vet att inte alla uppskattar dem heller. Jag vill inte ens vara i centrum men jag blir ju det ändå för att folk dels inte vill förstå mig eller redan har en bild hur jag är innan de ens har lärt känna mig.

Det konstiga är ju att de tyckte de var fel att jag pratade med dem på fb. Det var det som hände bara.det där med adhd var ju en jämförelse. Men de har fortfarande diagnoser precis som jag.

Jag har som sagt svårt att förklara saker. Jag kan absolut blanda ihop saker, de gör väl alla någon gång. Vad jag har förstått så är det att problemet jag ville ha svar på är att det handlar om små grejer som tajming mimik och sådant som jag missar som är lättare för NT personer att förstå. Men det jag menar är ju att det finns NT personer som också har svårt för sociala koder och jag tror det är dem jag har träffat kanske, eller någon som faktiskt kan sociala koder men väljer att inte fatta och det är det jag menar med att jag tycker det blir fel då om dom medvetet ?inte förstår? att jag vill lära känna någon. Jag kan ju ha missat signaler men jag tycker ändå inte man ska visa så tydligt att man inte vill prata, det sättet dem gör det på blir så tydligt och framförallt elakt. Ja tjejer kan vara riktigt elaka!

Jag försökte bara få svar på felet men tror det har spårat ut lite. För att jag tror bi missuppfattar varandra. Ni kommer nog aldrig kunna förstå mig. Det spelar ingen roll hur gammal jag är för jag struntar fullkomligt i eran ålder. Det viktiga för mig är era åsikter. Jag är inte här för att få veta andras ålder. Jag är här för att ta reda på saker jag undrar över och Bill veta.

Det är klart att jag då undrar vad själva felet är eftersom de visar tydligt att det är något fel. Då är de inte konstigt att jag tror det är mitt fel. Därför vill jag då veta vad det var som hände eftersom andra redan har sett helheten. Jag ser ju bara den i detta fall bara om folk är tydliga. Det är ju därför jag undrat varför folk tagit avstånd från mig eller bara tyckt att jag gjort på fel sätt. För dem var de ju tydligt att jag var annorlunda då, men jag visste ju inte om det och därför vart de konstigt.

Tänk er själva att alla ser att du har en diagnos utom du själv för du tror att du är helt normal och fattar inte varför de behandlar dig som om du är antingen ett barn eller bara annorlunda. Jag visste ju inte att jag var det så jag tyckte ju de var väldigt jobbiga och på. Vissa upplevde jag som mammiga eftersom de brydde sig på ett sådant sätt som jag kände mig obekväm. Varför skulle de bry sig om att jag skulle träffa en person? De var ju inte mina kompisar och efter den händelsen så spårade det ur totalt. Tjejerna gick ihop och jag fick en massa skit. Jag fattade ju ingenting. Inte lärarna heller. Tjejerna tar upp det hela under en lektion och det slutade med att jag vart jätteledsen för dels var de oförberett och jag var sjukt osäker då. Det är bland annat en händelse där de ansåg att jag var annorlunda.

Sedan gjorde några andra en blogg om mig och de va det som var själva mobbingen. De andra var mer att många var elaka, hade kul på min bekostnad och sådant. Många var ju med genom att koll på hur de faktiskt var, medan andra utförde mer handlingar.

Skolan tog ju detta seriöst när jag hade tagit tag i detta. Bloggen var ju tydligast, de andra var ju mer jobbigt för att jag fick ju liksom sitta ensam och äta eller att folk frös ut mig medvetet eller att de baserade mycket på vad andra tyckte mm. Jag fattade ju inte vad jag hade gjort någon, jag var ju bara mig själv...

Alltså det har väl påverkat mig. Men grejen är ju inte mobbingen på det sättet att jag ältar det utan jag har ju kommit över det. Det är snarare mer detta med sociala biten som jag tycker varit mest jobbig. För de har ju ändå gjort så att jag har ifrågasatt lite vad andra tyckt jag gjort fel. I många fall har jag ju inte gjort något riktigt fel. Jag menar hur ska man kunna göra fel om något man knappt är medveten om? De va bara de som sa att jag gjorde något fel. Jag tycker snarare de gjorde fel genom att bara påpeka det sk felet. Jag tycker även dem gör på fel sätt. Kan de säga så till mig, då kan jag också säga det till dem. Då är de ju rättvist. Men nu fick jag skulden för att jag var mig själv. Det känns så tråkigt. Det som är värst är ju att dem säger typ att de finns regler hur man ska röka, ska man röka på rätt sätt? Hur röker man på fel sätt? Det känns lite barnsligt att hålla på så. Kan man inte bara få göra som man vill?

Vem pratad du nu om? Jag är ju TS, det är ju jag som har skapat detta inlägg från första början. Jag tycker att jag skriver väldigt mycket om vad som hänt till och med på olika sätt.

Vad vill ni mer veta än dem händelserna jag redan sagt?

Jag vill ju inte vara jobbig så jag skriver ju inte exakt allting för då blir de så långa inlägg. Jag har svårt att förklara kortfattat. Och nu när jag väl gör det så tycker ni att jag ska vara sådär långdragen igen...jag vet liksom inte vad jag ska säga mer än att jag enbart ville veta på vilket sätt jag gjorde fel enligt andra och att jag då tog upp olika exempel, de är bara de jag har pratar om här.

Nej detta är ingen trolltråd. Jag är seriös. Jag har tyckt att jag har svarat och sedan tror jag pga att jag är dålig på att formulera mig, att det blev lite fel.

Dem syftade på att det var fel att jag skrev med dem på fb.

Exakt vad de menade med det har jag ingen aning därför tyckte jag deras åsikt var konstig. Det som hände var att dem reagerade på att jag skrev med dem på fb trots att jag pratade med dem i verkligheten också. Sedan tror jag att pga att dem brydde sig att jag skulle träffa den där personen så tror jag att eftersom jag inte förstod vad de var jag hade gjort mot dem att jag antingen trodde att de att jag hade pratat med dem på fb. Men nu i efterhand har jag fått veta att det hela började med att dem ville vara snälla men jag tyckte deras sätt att bry sig om mig var jobbigt, så dem gick ihop några tjejer och tog då upp någonting inför klassen på en lektion. Jag fattade inte vad de hela handlade om men det handlade tydligen om den där personen jag skulle träffa. De var sura över det. Jag fattade dock inte varför de skulle bli sura på mig över en sådan sak. Det var därför jag inte fattade vad jag hade gjort för fel. Det var mycket att jag fick skulden för något som jag inte visste om vad jag hade gjort. Jag blev något slags offer och jag har alltid undrat varför.

De andra exempel som jag tagit upp har jag också känt att jag blivit något slags offer i det sociala. Dels eftersom jag inte kan dem reglerna och för att ingen säger egentligen vad de menar när de säger att jag gör på fel sätt. De tror ju att jag ska fatta men jag säger ju till dem att jag inte gör det för annars skulle jag ju inte ha frågat dem om varför dem tycker jag gör på fel sätt. Eftersom det var så längesen så tror jag också att jag blandar ihop olika saker också för att jag var så omedveten om allting då.

Någon sa till mig att tex mobbingen spred sig till hela skolan typ och jag känner bara, varför skulle hela skolan bry sig om att jag blev utsatt för mobbing från min klass? Jag trodde ju de bara var jag och klassen som visste om det samt lärare och så. Men jag hade ju ingen aning om att andra klasser visste om det. De hade tydligen gett sig på dem i klassen men jag visste ju inte om det. Jag mådde ju dåligt själv så jag kunde ju inte se dem händelserna. Vissa händelser vet jag ju inte ens om det är sant eller inte för varken lärare eller dem i klassen sa ju något till mig. De fick inte prata med mig. Många ville sluta pga att de fick så mycket skit pga mig. Jag ville ju inte bli mobbad så varför gör dem det till mitt fel när de var jag som var utsatt för mobbing? Det var därför jag kände mig utfryst av hela klassen. Sedan kan ju mycket vara efterkonstruktioner också. Jag har tyvärr inte mycket info om vad som faktiskt hände förutom det jag själv upplevde och det jag sagt och hört både då och efteråt.

Driver ni med mig? Det spelare väl fan ingen roll vem personen var. Ni ville veta vad som hände, jag skulle träffa en person själv och de ville inte jag skulle gå och träffa personen ensam. Jag tyckte de var jobbiga som gjorde värsts grejen om det och då vart de sura på mig och tog upp det inför hela klassen under en lektion.

Fattar ni?

Jag skulle träffa en kille som jag höll ihop med i över ett år. Detta va 7-8 år sedan.

Det va en kille jag skulle träffa för första gången. Vi höll ihop i över ett år. Detta va för 7-8 år sedan.

Det var ett dåligt förhållande men det var ingenting jag pratade med dem om.

De var som sagt inte några riktiga vänner.

Jag hade bara sagt att jag skulle träffa honom och inget mer med det. Då ville de vara snälla och ville inte att jag skulle gå till centrumet ensam. Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman. De här tjejerna var typ beskyddande och jag ville bara berätta en händelse och förväntade mig inte att de skulle bli sura på mig för att jag hade berättat det. Då tog de upp de med mig inför hela klassen under en lektion.

Jag fattade ingenting vad jag hade gjort för fel. Detta var första bråket och sedan dess var klasen dålig så den var dålig från första början. Efter detta så blev jag utsatt för mobbing fast grövre än dessa små händelser. De va inga vanliga bråk utan de frös ju ut mig eller ja tyckte det fick mycket skit utav mig så enligt dem gjorde jag ju något fel.

Mobbingen var ju bloggen.

Jag visste inte om min diagnos och dem antog bara då att jag hade en diagnos.

Vi säger att det är normalt då att de är såhär.

Men av allting jag sagt i denna tråd så har jag bara velat förstå vad de var för fel de syftade på. Felet vad jag förstått är att dem reagerade negativt på mitt annorlunda beteende och därav sa att jag gjorde på fel sätt. Vad kan de annars ha syftar på?

Men jag förstod inte då att mitt sätt var på fel sätt. Eftersom jag var omedveten om min diagnos så var mitt sätt då på ett normalt sätt. Därför när dem sa något helt annat än min bild hur det var, så vart det bara konstig.

Mobbingen kanske inte var så uppenbar för de hände ju mestadels när lärare inte var i närheten. Men vad jag vet så visste alla om hur det var i klassen och hur jag blev bemött. Jag vet inte men jag tror många märkte hur det var pga hur jag var och hur andra bemötte mig och att jag ofta var ensam och ville ha kompisar. Jag tror det var väldigt tydligt. Men dem fattade eller ville inte förstå det. Jag tror alla fattar när någon försöker komma in i en grupp. Men vissa är bara så, att de fryser ut människor utan någon anledning. Det vad det jag försökte berätta om den gången när jag var ute med min sambo. Det var så tydligt att de frös ut mig utan att jag hade gjort något. Jag hade ju bara försökt va artig och hälsa för att de satte sig vid vårt bord och de kände ju de andra vi var med. De är ju inte konstigt att man hälsar på nya människor. Dessa personer var 30 år och hade barn och familj. Pga så tyckte jag att det var ett märkligt beteende för att dem betedde sig så då.

Alltså jag blir nästan rädd för hur ni tänker. Vilka är ni här? Jag som trodde att familjeliv var en seriös sida och att människor skulle förstå. Ni ifrågasätter ju allting jag skriver och ber mig bara komma med dittan och dattan. Läser ni ens vad jag skriver?

Jag upprepar ju bara allting för att ni ska förstå någon gång. Jag kan inte vara så otydlig. Om ni har frågor så ställ dem inte på ett ifrågasättande sätt, för jag ville ha hjälp, inte att någon skulle dumförklara mig eller liknande. Jag berättar detta på ett seriöst sätt och så känns det mer som ni tror detta är en trolltråd när jag enbart har sagt tusen gånger att jag bara vill veta orsakerna till varför det blivit som det blivit. Säg inte att de har med min diagnos att göra, deras beteende är fortfarande inte okej någonstans. Var de något fel jag gjorde? För enligt mig så var de mer fel på dem... tyvärr men de känns som de har en väldigt trist syn om de inte fattar att jag var precis som dem. Nu vill jag inte ens vara som dem. Dem är bara tråkiga och ytliga. Dem med diagnoser är mer ärliga och håller inte på med sådant trans som NT människor.

Jag insåg bara väldigt sent att jag var mer mig själv när jag accepterade att jag är bekväm med min diagnos. Jag har ju ständigt kämpat med att förstå och anpassa mig efter olika fel som NT personer syftade på. De fanns nog inga fel jag gjorde, för hade de funnits det hade de kunnat säga det. Jag tror felet ligger mer hos dem. Dem är inte perfekta så varför ska de skylla på andra då när de själva är roten tlll problemet? De är ju de själva som skapade allting. De kan intre skylla på någon som inte ens fattar vad det hela handlar om, de är bara de som fattar vad nu detta sk felet var.

Hur gamla är ni då? Om det nu är då viktigt.