Han vill ha barn, jag vill inte.

Vad menar du med konstruktiva idéer, ts? Man kan ju inte ha barn bara "lite grann". Och även om, som någon annan föreslog, att ni skulle dela upp det så att fadern tar den mesta föräldraledigheten och största ansvaret så är det ju ändå så att det är du modern som får ta väldigt mycket i alla fall det första året. Det är du som skall vara gravid och det är du som ammar (i de flesta fall) och du kan nog ge dig på att du får ta mycket av "vaknätter" etc också just för att du är "van", har barn sedan innan "vet hur man skall göra" och är barnets "napp" (med dina bröst). I alla fall finns det en risk att han kommer att argumentera så, så fort det blir lite jobbigt. Han har inga barn sedan innan, han har ingen aning om hur jobbigt det är.

Har egen erfarenhet av nästan samma situation, resultat vi gick isär.

En av mina bästa väninnor var också igenom exakt samma situation: resultat, de gick isär.

Man kan inte kompromissa i det här läget. När någons "barnlängtan" väl är väckt kommer relationen inte att hålla för hur man än gör kommer någon av parterna bli bitter
.