Varför ska staten finansiera aborter till stor del(borträknat våldtäkter och minderåriga) då sex inte är en rättighet?
Varför ska staten finansiera aborter till stor del(borträknat våldtäkter och minderåriga) då sex inte är en rättighet?
Varför ska staten finansiera aborter till stor del(borträknat våldtäkter och minderåriga) då sex inte är en rättighet?
Naturligtvis betalar jag gärna till annat än sjukvård också, men att jag skrev att graviditet inte är en sjukdom var för att det görs inom landstinget. Just sjukhusen vill jag skall syssla med sjukdomar och skador.
Jag vet inte vad du menar med ordet "kyrkan". Om du menar ett visst samfund, t.ex Svenska Kyrkan där jag är aktiv så är det olika. Man kan inte säga att "Svenska Kyrkan har en viss samlad syn på aborter" eftersom den består av olika individer med olika åsikter i olika frågor, precis som samhället i övrigt. Det finns säkert en del som skulle applådera dig Däremot tror jag att den som verkligen följer Jesus inte kommer att vara den som efterfrågar aborter.
Jag hjälper hellre t.ex. mina vänner och släktingar ekonomiskt med att klara sin familj än med att göra abort. Dessutom, om det skulle vara så att aborter i större utsträckning vore privatbetalda torr jag säkert att det skulle finnas pengar till aborter. Då tror jag t.ex RFSU skulle agera, och andra "abortvänner".. Den som är allra svagast, allra skyddslösast är fostret självt, oh jag vill inte med det jag betalat vara en del av att det dödas. Det dilemmat kan man inte hur gärna man än vill komma ifrån.
Jag vill se så lite jakt som möjligt av alla typer och jag skrev inget om att förbjuda juridiskt. Jag vill också där se att människor får djurvänligare värderingar och helt enkelt inte vill jaga, precis som jag arbetar för sådana värderingar så att man inte vill konsumera fisk, kött och ägg, inte genom tvingande lag utan genom att värderingarna successivt förnyas hos allt fler då tiden går, i det längre perspektivet
Jag skrev inte kategoriskt att någon skyddsjakt var nödvändig. Jag skrev att det kanske tyvärr var så. När det gäller våldtagna kvinnor och andra kvinnor så har du missförstått min och Ebbas dialog. Jag har inte föreslagit någon tvingande statlig lag. Det enda jag skrev till Ebba var att fall med våldtäkt eller om kvinnans liv var i fara är extremfall och att jag där inte tänker uttala de etiska invändningar jag har mot aborter i normalfallet.
Var har jag skrivit något om att tvinga någon att föda barn ?
Du skriver om den juridiska abortdebatten. Jag för inte den juridiska utan den etiska abortdebatten. Jag är aktiv i Svenska Kyrkan, Jag tror på en Gud som själv lidit dödens smärta på korset, som vet va den är, och som står på de allra svagastes sid, och i det här är det fostret, som är helt försvarslöst.
Jag är för sådana värderingar hos individuella män och kvinnor att de inte efterfrågar abort även om en abort är juridiskt tillåten.. Jag vill verka för sådana värderingar att man vill följa Guds lag även om statens lag inte vingar en till det. Jag ser aborter som synd mot Gud. Jag tror inte dina prästvänner ser dem som etiskt oproblematiska. heller.
Jag hade varit etisk abortmotståndare även om jag varit ateist eller en agnostiker. Jag är för icke-våld mot både födda och ofödda. Det var därför jag sökte vapenfri tjänst på den allmänna värnpliktens tid.
Sedan är jag, till skillnad från många andra kristna, även vegan och djurrättsaktivist, och även där tror jag inte att lagstiftning är det stora svaret. Även där arbetar jag för att få efterfrågan på animalier att falla.
Det är alltså ordet "efterfrågan" jag tror är nyckelordet både vad gäller "köttsamhället" och, om ordet tillåts mig "abortsamhället". Det är kulturförändringar jag arbetar för
Nej, för den enda som faktiskt dödas i sammanhanget är fostret
jag tycker väl inte abort är OK i något av de 2 fallen.även om jag inte ser tvingande statlig lagstiftning som det stora svaret.
Sedan var det inte jag som gav startförsalget i tråden vad gällde finansiering av aborter. Egentligen är det jag vill driva tanken på foster som värdefulla och värderingar som gör at man inte vill göra abort snarare än finansiering men jag tyckte ändå det låg något i TS, av den anledningen att jag som skattebetalare inte vill vara en del av aborterna. Jag vill inte vara en del av det jag ser som fel. Det betyder inte att jag anser det rätt om välbeställda gör abort
jag tyckte trots allt att det låg något i TS. Jag vill ju inte själv vare en del av det jag ser som fel. generellt sett set jag inte heller aborter som nödvändiga, utom i extremfall. Men egentligen är det inte TS fråga om finansiering som är den stora frågan för mig här, utan synen på foster, livets värde osv. Egentlgen är det den diskussionen jag hellre för.
Ytterligare en anti-aborttråd. Kan vi för en gång skull lämna bort känslor och tyckande och utgå från fakta.
Fakta:
Foster kan först från ca vecka 25 reagera på sinnesintryck eftersom nervbanorna först då kopplas till hjärnbarken. Detta syns på kraftigt för tidigt födda barn - säg födda i vecka 23 - som först någon vecka efter födseln börjar reagera på sinnesintryck.
Fråga: är det då medvetande/livet uppstår? Innan dess saknas ju förmågan att reagera på något även om det uppvisar vad som kan tolkas som livstecken.
Fakta: fostret är kraftigt sederat av signalsubstanser från moderkakan. Efter vecka 25 kan det alltså reagera på smärta, men det vaknar ändå inte för att det är så sederat.
Fakta: i och med födseln, även om det sker alldeles för tidigt, släpper denna sedering och fostret vaknar till. Det kan då uppvisa vad som tolkas som livstecken. Vi återkommer då till frågan ovan: kan det ses som levande/medvetande om det saknar förmåga att reagera på något? Dvs före vecka 25.
Fakta: så oavsett hur tidigt vi kan rädda ett foster/barn så kan det inte känna något eller reagera på något före vecka 25.
Utifrån detta får man dra sina egna slutsatser.
Min slutsats: Vår svenska gräns med 18 veckor / 21 veckor med tillstånd från Socialstyrelsen är utifrån detta till och med lågt satt. Fostret känner ingenting, även om det kan upplevas som det visar livstecken, och därmed inte heller lider något eller på något sätt är medveten om vad som händer. Det kan se mycket otrevligt ut, men det förändrar inte det faktum att fostret inte märker något.
Ingen justering av gränsen kommer någonsin att behövas eftersom fostret aldrig någonsin kan uppleva något före vecka 25. Att vi kan rädda foster - ja, jag ser det som foster även utanför mammans kropp fram till vecka 25 - spelar ingen roll. Fostret märker ingenting! Därför är det även helt rätt att föräldrar till barn födda i vecka 23 skulle få avgöra om fostret ska försöka räddas eller ej.
Krass syn på vad livet är? Kanske det, men det förändrar inte dessa biologiska fakta.
Du skriver om den juridiska abortdebatten. Jag för inte den juridiska utan den etiska abortdebatten. Jag är aktiv i Svenska Kyrkan, Jag tror på en Gud som själv lidit dödens smärta på korset, som vet va den är, och som står på de allra svagastes sid, och i det här är det fostret, som är helt försvarslöst.
Jag är för sådana värderingar hos individuella män och kvinnor att de inte efterfrågar abort även om en abort är juridiskt tillåten.. Jag vill verka för sådana värderingar att man vill följa Guds lag även om statens lag inte vingar en till det. Jag ser aborter som synd mot Gud. Jag tror inte dina prästvänner ser dem som etiskt oproblematiska. heller.
Jag hade varit etisk abortmotståndare även om jag varit ateist eller en agnostiker. Jag är för icke-våld mot både födda och ofödda. Det var därför jag sökte vapenfri tjänst på den allmänna värnpliktens tid.
Sedan är jag, till skillnad från många andra kristna, även vegan och djurrättsaktivist, och även där tror jag inte att lagstiftning är det stora svaret. Även där arbetar jag för att få efterfrågan på animalier att falla.
Det är alltså ordet "efterfrågan" jag tror är nyckelordet både vad gäller "köttsamhället" och, om ordet tillåts mig "abortsamhället". Det är kulturförändringar jag arbetar för