Varför ska staten finansiera aborter till stor del(borträknat våldtäkter och minderåriga) då sex inte är en rättighet?
Varför ska staten finansiera aborter till stor del(borträknat våldtäkter och minderåriga) då sex inte är en rättighet?
Varför ska staten finansiera aborter till stor del(borträknat våldtäkter och minderåriga) då sex inte är en rättighet?
Snarare skev jag att jag är mer intressera av den etiska än den juridiska debatten och att jag tror att det är i enskilda mäns och kvinnors hjärtan och samveten den stora abortstriden avgörs, att jag inte tror att lagstiftningen är det stora svaret.
Jag är ju för att inte göra abort även om lagen tillåter en abort.
Snarare skev jag att jag är mer intressera av den etiska än den juridiska debatten och att jag tror att det är i enskilda mäns och kvinnors hjärtan och samveten den stora abortstriden avgörs, att jag inte tror att lagstiftningen är det stora svaret.
Jag är ju för att inte göra abort även om lagen tillåter en abort.
Ytterligare en anti-aborttråd. Kan vi för en gång skull lämna bort känslor och tyckande och utgå från fakta.
Fakta:
Foster kan först från ca vecka 25 reagera på sinnesintryck eftersom nervbanorna först då kopplas till hjärnbarken. Detta syns på kraftigt för tidigt födda barn - säg födda i vecka 23 - som först någon vecka efter födseln börjar reagera på sinnesintryck.
Fråga: är det då medvetande/livet uppstår? Innan dess saknas ju förmågan att reagera på något även om det uppvisar vad som kan tolkas som livstecken.
Fakta: fostret är kraftigt sederat av signalsubstanser från moderkakan. Efter vecka 25 kan det alltså reagera på smärta, men det vaknar ändå inte för att det är så sederat.
Fakta: i och med födseln, även om det sker alldeles för tidigt, släpper denna sedering och fostret vaknar till. Det kan då uppvisa vad som tolkas som livstecken. Vi återkommer då till frågan ovan: kan det ses som levande/medvetande om det saknar förmåga att reagera på något? Dvs före vecka 25.
Fakta: så oavsett hur tidigt vi kan rädda ett foster/barn så kan det inte känna något eller reagera på något före vecka 25.
Utifrån detta får man dra sina egna slutsatser.
Min slutsats: Vår svenska gräns med 18 veckor / 21 veckor med tillstånd från Socialstyrelsen är utifrån detta till och med lågt satt. Fostret känner ingenting, även om det kan upplevas som det visar livstecken, och därmed inte heller lider något eller på något sätt är medveten om vad som händer. Det kan se mycket otrevligt ut, men det förändrar inte det faktum att fostret inte märker något.
Ingen justering av gränsen kommer någonsin att behövas eftersom fostret aldrig någonsin kan uppleva något före vecka 25. Att vi kan rädda foster - ja, jag ser det som foster även utanför mammans kropp fram till vecka 25 - spelar ingen roll. Fostret märker ingenting! Därför är det även helt rätt att föräldrar till barn födda i vecka 23 skulle få avgöra om fostret ska försöka räddas eller ej.
Krass syn på vad livet är? Kanske det, men det förändrar inte dessa biologiska fakta.
Jag är inte så intresserad av lagändringar.
Så har du skrivit. Varför ska det finnas en lag som tillåter abort om abort inte ska göras?
Med det menade jag att jag tror att vad som händer på värderingsfronten är viktigare och mera avgörande i längden.. Det som står i lagen är sig själv bara ett papper. Det intressanta är vad som händer i verkligheten, Jag har varken uttalat mig för eller emot en viss lagstiftning.
Jag är emot att aborter sker i verkligheten, och det viktiga är som jag ser det att förebygga aborter i verkligheten.. Jag tror att andra saker är viktiga då.
Jag har sett helt andra uppgifter. Jag är inte helt övertygad om detta. Dessutom ser jag ett foster även i ett tidigt stadium som värdefullt , och jag stöder sådana individuella värderingar hos både män och kvinnor att man inte vill efterfråga/välja abort även om lagen tillåter en abort., alltså att inte göra abort helt oberoende av lagstiftningen.. Jag tycker att den juridiska diskussionen om aborter allt för mycket skymmer de andra diskussionerna om abort.