• Anonym (Nyfiken på er där ute)

    Ni som är singlar

    Drömmer ni om förhållande? Inte för att slippa vara ensam eller så utan för allt det fina och roliga med en relation.

  • Svar på tråden Ni som är singlar
  • Anonym (Nyfiken på er där ute)
    Anonym (Nope) skrev 2019-07-16 23:39:05 följande:

    Varit singel i fyra år nu, tycker det är fantastiskt. Har ett kul liv. Saknar inte att vara i en relation. Har haft flera förhållanden av olika längd med olika typer av killar men känner mig bara kvävd och att jag tappar bort mig själv, gör för mycket avkall på vad jag behöver som människa. Varje gång det tagit slut har jag känt "gah, äntligen kan jag andas". Om jag någonsin går in i en relation igen så vill jag vara särbo. Pallar inte leva ihop med någon och ha någon omkring sig hela tiden. Är sjukt social men har ett högt behov av ensamhet och återhämtning mellan alla sociala tillfällen. 

    Är kvinna. 


    Varför kan du inte ha det i en relation?
  • Anonym (Nyfiken på er där ute)
    Anonym (Jag) skrev 2019-07-16 23:39:20 följande:

    Ja, säg det. Blyg, socialt osäker, you name it.


    Och du har inte gjort något åt det?
  • Anonym (Nyfiken på er där ute)
    Lainie Kennedy skrev 2019-07-17 05:17:03 följande:

    Men de som inte vill leva med andra kanske skulle göra det.

    Jag, till exempel. Så vad är fel slutsats?


    Att tala generellt om förhållanden på det viset. Men det var kanske inte det du gjorde.
  • Anonym (Nyfiken på er där ute)
    Anonym (Kvinna36) skrev 2019-07-17 06:12:56 följande:

    Jag tror det finns många bra förhållanden och personerna i dem är säkert mycket lyckligare så än som singla. Min åsikt är att alla bra förhållanden även kräver arbete och kompromisser för att vara bra. De är inte bara bra för att personerna haft tur och valt rätt. De är bra för att personerna i förhållandet jobbar på det.

    Jag har alltid gillat att vara för mig själv. Även som barn. Jag känner inte behovet av att ha en annan människa i mitt liv hela tiden. Jag uppskattar mitt liv som singel och min vardag är full av människor, aktiviteter och saker som gör mig lycklig. Säkert kunde jag vara lycklig i ett förhållande men jag förstår inte varför alla anser att det här är en förutsättning till att vara lycklig. Jag föredrar att vara ensam framför att vara i ett förhållande och behöva ta en annan person i beaktande.


    Visst, så är det såklart, alla hittar ju sin egen lycka. Förhållandepersoner kanske ser sin just i att kompromissa om det sker av kärlek.
  • Anonym (Nyfiken på er där ute)
    Limajo skrev 2019-07-17 06:42:45 följande:

    Jag har aldrig definierat mig utifrån min relationsstatus. Jag är självständig och tar ansvar för mitt eget liv. Sådan har jag varit i mina relationer också och det är väl därför som jag inte mått bra när jag känner att det blivit för många kompromisser. Nu känner jag att mitt liv är enklare som singel. Att vända ut och in på mig själv för att även klämma in rollen flickvän bland mina andra roller är liksom inte värt det. Så svaret är ett dubbelt ja. Ja jag vill det och ja det är lättare.


    Jag respekterar ditt beslut att leva ensam även om jag aldrig hört från människor i par att uppoffrandet skulle vara partnerskapets stora ok. Själv tycker jag det verkar skithäftigt att vara någons pojkvän, men vi har alla olika erfarenheter och livsberättelser som leder fram till våra val.
  • Limajo
    Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-17 11:15:45 följande:

    Jag respekterar ditt beslut att leva ensam även om jag aldrig hört från människor i par att uppoffrandet skulle vara partnerskapets stora ok. Själv tycker jag det verkar skithäftigt att vara någons pojkvän, men vi har alla olika erfarenheter och livsberättelser som leder fram till våra val.


    Men det är ju bara att läsa i det här forumet om massor av personer som gör saker för sina partners och bemöts av bekvämlighet, likgiltighet och olika former av svek. Sedan känner så klart människor i lyckliga förhållanden inte att det är en uppoffring, det blir det ju först när relationen börjar skava. Som jag skrivit har jag haft många lyckliga år med mina partners. Men det som känns som självklarheter när man känner sig älskad och uppskattad i ett förhållande i jämnvikt kan bli en belastning när förhållandet kantrar.

    Hur gammal är du om jag får fråga?
  • Lainie Kennedy
    Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-17 11:09:18 följande:

    Att tala generellt om förhållanden på det viset. Men det var kanske inte det du gjorde.


    Eftersom du ställde en direkt fråga till mig angående mina personliga skäl till att vilja leva ensam, så utgick jag ifrån att du var införstådd med att det inte var forskning jag refererade till.
  • Anonym (Nope)
    Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-17 11:05:34 följande:
    Varför kan du inte ha det i en relation?
    Jag tycker det är extremt svårt att upprätthålla mitt behov av temporär avskildhet och ensamhet när jag är i ett förhållande då jag ofta uppfattas som en självisk person av den jag är ihop med. Eller så försöker jag motarbeta den sidan för den andra personens skull och mår dåligt av det i längden. 

    Trivs superbra ensam. Tycker det är väldigt trist att tvåsamhetsnormen är så sjukt stark i vårat samhälle och att förhållande = lyckade personer och singel = misslyckade, egoistiska, sorgliga, självcentrerade, konstiga eller udda personer. 
  • Fritidsmamman
    Anonym (saknar att få ge till nån som vill ha) skrev 2019-07-16 21:28:40 följande:

    Jag tror man måste vara en viss typ av människa för att klara långa sådana. Det krävs en del när förälskelsen lagt sig och vardagen bankar på. Men det kan vara riktigt fantastiskt också enligt mina erfarenheter. Men är mer av en ensamvarg av naturen.


    Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-16 21:35:36 följande:

    Uppenbarligen eftersom du valt förhållanden tidigare, hajar inte?


    Nej, aldrig haft ett.
  • Anonym (saknar att få ge till nån som vill ha)
    Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-16 22:23:32 följande:
    Men varför står alternativen mellan ett singelliv och ett dåligt förhållande?
    Du verkar ha svårt att förstå hur man kan vara nöjd med ett liv i eget sällskap. Nästan som att du vill provocera in människor i en mall som de inte känner sig hemma i? Acceptera olikheter bara. Du kommer säkert att förstå när du själv varit några relationer. Det är inte så svart och vitt som du tycks tro.

    För människor som kanske levt i flera relationer som inte har fungerat optimalt eller  bara under en begränsad tid, då har man tampats och formats av erfarenheterna och kompromisserna,  även om man inte behöver betyda att man är bränd för livet. Man har helt enkelt inte lust att utsätta sig igen för den typen av risker eller påverkan på ens liv, för att det är slitsamt, begränsar din frihet och ditt utrymme. Att ta in en annan människa i sitt liv innebär förpliktelser, ansvar, nya relationer, beslut, nya vanor, stora förändringar. Hela din tankevärld och ditt nuvarande fokus kommer att förändras. Inte alltid man är sugen på det om man är relativt nöjd med sin tillvaro och vill ha tiden enkom för sig själv. Kanske vill man hellre ha sex med flera, precis när andan faller på istället för en plikt för att befästa en relation, som blir till ett krav, ett bevis på kärlek. Människor har dessutom olika behov och sätt att visa sådant på och du kan omöjligt veta hur den du kommer träffa ska vara. Vilka utmaningar som väntar som du ska ställas inför, bemöta osv.


Svar på tråden Ni som är singlar