Hur förlika sig med att mitt barn har en frånvarande pappa?
Jag tror att det man kan glra är att arbeta med det som man kan påverka, i detta fall sitt eget föräldraskap och engagera sig i hur man själv vill vara förälder.
Att lägga en nassa energi på att grubbla över varför den andre gör som han gör (elker som nån var inne på om man kunnat se tecken på det tidigare) gör knappast nån positiv skilnad utan tar bara onödig energi.
Var tydlig med att han givetvis alltid är välkommen i sitt barns liv (under ordnade former) och var tillmötesgående om han vill det, men lägg merparten av energin på atr bygga upp ett bra och tryggt liv kring barnet utifrån de förutsättningar som faktiakt finns.
Visst är det synd om både barn och pappa om de förlorar en relation som skulle kunna ge dem båda mycket och visst kan pappans frånvaro vara någo som barnet kommer behöva bearbeta i livet, men barnets uppväxt kan bli lika fin och trygg som för andra barn.
Så fokusera på att skapa ett så bra liv som möjligt för er utifrån de faktiska förutsäningaena och lägg mindre energi på att fundera kring hur det "borde vara" är mitt tips.
Med det sagt har du naturligtvis också rätt att sörja den dröm/veeklighet som inte blev.