LillaFågelSvart skrev 2019-08-10 09:46:52 följande:
Hoppar gärna in här.
Oförklarligt barnlösa, påbörjade IVF innan sommaren med korta protokollet. Blev dock överstimulerad så blev totalfrys. Så besviken när man har ställt in sig på att få något tillbaka, men fick iaf 6 fina blastocyster till frysen.
Gjorde FET i ostimulerad cykel denna veckan och ruvar alltså just nu - så spännande! Vid återförandet utbrast embryologen "nämen titta, den har börjat kläckas också, SÅ FINT!" Känner mig hoppfull men samtidigt går man runt med en konstant oro som många av er beskriver. Inte kan det väl gå, det kommer inte bli något, varför skulle det funka på första försöket, osv...
Det som är allra jobbigast för mig är dock jobbet. Har en chef som beter sig riktigt illa och hon får mig att må så dåligt i allt det här. Hon fick mig att berätta när vi höll på med utredningen för då hade jag en rejäl dipp och blev sjukskriven för stress. I början var hon jättestöttande och ville veta allt (och jag berättade såklart, dum som jag var). Men nästan på dagen när jag började med sprutorna började hon bete sig annorlunda. Ifrågasatte mina leveranser, la mer uppgifter på mitt bord trots att vi kommit överens om ett par uppgifter jag skulle hålla mig till efter sjukskrivningen.
När jag blev överstimulerad och knappt kunde röra på mig för jag var så svullen ifrågasatte hon mina sjukdagar och tyckte jag skulle vara på kontoret för "det är bra om du syns, folk frågar efter dig". Jag blev helt knäckt, samtidigt som jag var fullpumpad med hormoner. Tog mod till mig och frågade om något har hänt, och berättade att hon får mig att må dåligt och varför. Då svarar hon - och jag citerar - "ja men jag vill ju trycka till och testa dig för att se vad du klarar av".
??? Om man vet att ens medarbetare går igenom något av det svåraste man kan gå igenom som människa, inte fan väljer man att pressa dom lite extra under en sådan period?? Känner mig helt nedbruten. Som om man inte går igenom tillräckligt redan...
Sorry för långt inlägg, ser det som någon typ av ventil att få skriva av mig. Någon som har varit i en liknande situation? Hur hanterar man en chef som beter sig såhär i samband med IVF? Känner ju att allt förtroende är borta och vill inte yttra ett ord till för henne om hur det går för oss.
Åh håller tummarna för er att det fortsätter på rätt väg!
Vi väntar på vår första kallelse så man går och kollar i postlådan varje dag..
Berättade för sambons föräldrar förra veckan. (Mamma visste redan) Det var en lättnad!
Men sen kommer nästa steg chefen! Är så orolig hur hon kommer ta det.. vet dock att hon har gjort samma procedur utan att det lyckades för ca 20-30år sen kanske.. hon är världens goaste och lättsammaste chef men man vet ju inte hur hon tar detta!? Så orolig! Kan verkligen bli på båda hållen!
Jag förstår verkligen din frustation men låt henne inte vinna över dig och trycka ner dig! Hon kanske har varit i din sits och misslyckats eller är i din sits.. men det är såklart ändå inte okej att bete sig så! Men också förklarigt om fallet skulle va så..
Håll dig stark och du behöver inte berätta hur det går för henne! Prata med dom som vet och hitta styrkan där istället!
Kramar på dig!
