Hej!
Vi ska påbörja vår fjärde ivf i augusti/september. Det är alltid skönt att kunna skriva av sig och diskutera med andra som går igenom liknande, så häng gärna med i tråden så peppar och hjälper vi varandra under behandlingarna!
Så deppigt detta är. Testade negativt idag, efter första IVF-försöket. Får väl ringa till kliniken imorgon och meddela. Ni andra som testat negativt, vet ni hur ni ska gå vidare? Ni som gjort flera försök, hur länge har ni väntat emellan dem?
Vilka dagar har ni testat på? Jag är på RD7 med ett 3-dagars. Av de fyra som de odlade vidare kunde tre frysas in på dag sex, så känner mig försiktigt hoppfull men sååå otålig och nervös. Har testdag 23/10 men kommer absolut inte kunna hålla mig så länge...
Hej alla,
Jag är ny när det gäller ivf. Vi har försökt 11 månader (då jag haft ÄL) under snart 1,5 års tid. Blev gravid förra året och fick avbryta i v15. Missfall förra månaden. Jag orkar inte försöka mer rent psykiskt och min gynläkare har sagt att ivf är ett alternativ för oss om vi vill. En fråga, från det att vi bestämt oss, hur lång tid tar det innan man börjar med själva försöket? Är orolig att det blir ännu mer väntan...ja, ni förstår, efter all denna väntan så orkar jag inte mer. Är på gränsen att bli sjukskriven.
Mår man dåligt av hormonerna? Fick privata en månad och det var hemskt! Däremot har jag ätit letrozol vilket knappt har påverkat mig. Gör uttaget ont?
Tack på förhand! (Har läst lite i tråden men inte kunnat läsa mig till detta)
Privata= Provera (autocorrect)
Hej alla,
Jag är ny när det gäller ivf. Vi har försökt 11 månader (då jag haft ÄL) under snart 1,5 års tid. Blev gravid förra året och fick avbryta i v15. Missfall förra månaden. Jag orkar inte försöka mer rent psykiskt och min gynläkare har sagt att ivf är ett alternativ för oss om vi vill. En fråga, från det att vi bestämt oss, hur lång tid tar det innan man börjar med själva försöket? Är orolig att det blir ännu mer väntan...ja, ni förstår, efter all denna väntan så orkar jag inte mer. Är på gränsen att bli sjukskriven.
Mår man dåligt av hormonerna? Fick privata en månad och det var hemskt! Däremot har jag ätit letrozol vilket knappt har påverkat mig. Gör uttaget ont?
Tack på förhand! (Har läst lite i tråden men inte kunnat läsa mig till detta)
Beklagar verkligen dina missfall, det måste vara väldigt svårt. Hur lång tid det tar innan ni får börja är väldigt svårt att svara på eftersom det skiljer sig väldigt mellan olika landsting. Gör man privat går det nog fortare ofta. Från det vår remiss skickades tog två månader innan vi fick komma på första besök och prata medicinering osv. Sen tog det ytterligare fyra månader (sommaruppehåll emellan) innan vi fick göra första försöket. En kompis till mig fick dock börja första mensen efter första besöket på samma klinik så ibland har man tur. Vad jag hör är västra Götaland sämsta regionen att vara i, där tar det måååånga månader innan man får komma ens på första besök verkar det som. Jag bor i Skåne.
Jag mådde skit av hormonerna, blev dimmig i huvudet, mådde illa osv. Andra mår bra. Jag tyckte inte plocket gjorde särskilt ont, andra tycker det är vidrigt, beror helt enkelt på från person till person.
Ett råd i all välmening är att gör ivf om ni vill Och får men kom ihåg att det ofta inte är någon ?Quick-fix? och att det kan krävas många försök innan det blir en bebis. Jag tycker också du ska ta kontakt med en terapeut eller psykolog. Fråga om din gyn kan rekommendera någon eller gå via din vårdcentral Eller hitta privat.Jag gick till terapeut under tiden vi försökte eftersom jag mådde så dåligt och det hjälpte jättemycket och har gett mig ett helt annat lugn och acceptans. Barnlöshet är en kris och man kan behöva hjälp att ta sig igenom den. Med det sagt, stort lycka till oavsett vad ni bestämmer er för!
Stort tack för ditt svar! Vi har gått på utredning via landstinget i Stockholm och allt gick faktiskt snabbt och smidigt med utredningen iaf. Hoppas ivf funkar bättre än i västra Götaland, även om jag kan bli förbannad att sjukvården inte är likvärdig i hela landet. Ska definitivt tänka på det här med quick fix och förstår vad du menar! När orken tryter vill man gärna lösa det med enkla (förstå mig rätt) svar. Ska kontakta en psykolog och prata med. Har inte det stödet hemma som jag behöver och det känns som att ingen förstår, inte ens maken.
Tack för att du tog dig tid att skriva!
Det var verkligen det lilla. Hoppas för din skull att Stockholm är bättre och visst kan man bli vansinnig på att man får olika vård och det är olika regler beroende på vart man bor! Jag förstår absolut vad du menar med lätta svar, vi fick aldrig ett enda plus under den tid (19 mån) vi försökte själva och jag ville bara att någon skulle FIXA DET. Vi hade den otroliga turen att plussa på allra första försöket även om vi inte ropar hej än (v11). Men jag har en vännina som gjorde sju IVF:er med ännu fler återföringar innan de fick sin flicka så som sagt, man vet inte hur lång tid det kommer innan man når målet.
Min man var ett bra stöd men jag tror ändå inte han förstod riktigt hur otroligt jobbigt jag tyckte allt var, han hade mycket mer tro att det skulle funka vilket kunde irritera livet ur mig ibland. Jag tycker egentligen det är väldigt konstigt att man inte en enda gång blivit erbjuden samtalsstöd, tycker det borde ingå! Att söka själv kan nog vara väldigt svårt för många men jag har rekommenderat det till alla jag har haft kontakt med angående barnlöshet eftersom det hjälpte mig så mycket.
Ruvardag 7 med blastocyst idag. Vaknade efter att jag drömt att jag tagit ett positivt graviditetstest.
Så jag gick upp och testade. Två gånger.
Positivt. Jag är gravid. Livrädd och orolig. Missfallet ligger och spökar i bakhuvudet, så jag vågar inte släppa fram lyckan helt. Men just nu är jag gravid. <3
Fjärde IVF-behandlingen, femte återföringen, första gången hos Livio Falun. Åh snälla, snälla, snälla låt det vara vår tur nu.