Jodå jag har ringt och bönat och bett och tjatat om hjälp vid flera graviditeter både via appar, bm, vc och gyn sedan -16.
De står antecknat att jag bad om tabletter (tromby-nånting) och progesteronkräm för att försöka få den här graviditeten gå vägen men blev nekad. För snart 3 veckor sedan. Nu idag var jag in för vul efter att ha krampat (beskrivs bäst som förvärkarna precis innan de riktiga värkarna, när man måste stanna och andas igenom samtidigt som man känner hur livmodern pressar på) en kväll och morgonen efter fått ut 3 stora blodklumpar.... vul visade en stor livmoder (jag hade känt den nästan halvvägs upp till naveln men trodde att jag kände fel. Läkaren bekräftade den storleken idag) men tom....
Tog hcg för att se om de sjunker eftersom jag mer har färgade flytningar än blödning, och idag var hcg 180 får vi se vad det är på fredag... Läkaren ville utesluta utanförskved eller vad det heter men såg ingen antydan till det på vul. Bara en stor livmoder och löjligt tjock slemhinna där i...
Fick utan problem Tromby-nånting tabletterna idag som jag ska börja äta så fort jag känner att jag är gravid (inte vänta på att gravtest bekräftar utan direkt när jag "vet") och hamnade åter igen i kön för mf utredning. Sist jag äntligen var i kö lyckades jag behålla min yngsta som föddes -17 sen fick allt de här börja om med orden "ni har ju fått ett barn så ni kan ju"...
Var sådan lättnad att bli tagen på allvar och hörd vad jag säger istället för de onödiga kommentarerna som "påstådda missfall, säger du är gravid" mm. Och samtidigt blir jag arg att jag ska behöva vara tacksam att bli respekterad och tagen på allvar av sjukvården när jag uppenbarligen behöver medicinsk hjälp.
Glömde fråga läkaren så mycket bara för att jag äntligen kunde bolla med någon som förstod och lyssnade och bekräftade och diskuterade studier med mig snarare än att avfärda... allt. Mig.
Ska skriva ner resterande frågorna inför när jag blir uppringd. Börjar få lite hopp om att slippa de här hemska upplevelserna i framtiden. Äntligen!
