BF mars 2020 - stannar på FL

Hej hej, var jag som startade förra tråden, lite tråkigt att 90% valde att hoppa över till FB istället, men bra initiativ att skapa denna för oss som vill stanna.

Jag är väl en av dem som är längst gången beräknad 29feb (kul) eller 3 mars beroende på om jag ska tro Natural Cycles eller barnmorskan. Jag har en mild form av Hyperemesis (svårare gravidillamående som är konstant med kräkningar flera ggr om dagen) jag käkar Largigan Comp, Omeprazol, B-vitamin och ingefärskapslar men mår ändå illa nästan konstant. Kräks 1-2 ggr om dagen men hade säkert varit värre utan mediciner. Detta är mitt andra barn och jag var i samma sits förra gången. Förra gången var såklart skitjobbigt (blev bättre i v 16) men då var jag också så lyrisk över att vänta mitt första barn. Jag är glad nu med men det är inte lika spännande och därför svårt att känna att det distraherar från hur jag mår. Jag har troligtvis ca 5 v kvar av att må såhär och det känns ibland som att jag inte ska klara det. Men det gör man ju, ska träffa läkaren igen på onsdag och försöka bli sjukskriven, har ju pajjat hela semestern och hoppas på att få tillbaka dagarna i vår innan bebis kommer. Skönt att få skriva av sig!

Någon mer som känner sig typ bakfull när ni vaknar på morgonen? Inte just illamående med värsta bakfyllan. Lite skakig, frusen och helt upp och nervänd i kroppen.

V10 idag och första besöket hos bm.

Vi har bokat in ett tidigt ul nästa vecka. Jag orkar inte vänta tills v14 på att få se bår lilla böna.

Jag har nästan inga symptom alla längre. Lite smått illamående kanske 1ggn/dag och minimalt med molvärk. Ni andra som väntar 2a, 3e eller 4e barnet, har ni haft mindre värk än första gången?

Försök att inte oroa dig i onödan. I många landsting verkar det vara rutin att endast erbjuda ett rutinultraljud i v17-19. Försök att glädjas och känna lycka över att du är gravid och vad som komma skall vet att det kanske låter lätt men du styr över dina tankar så försök att göra ett aktivt val att tänka positivt!

Tack för pepp! Du har helt rätt, det är inte alltid så lätt men tror det är det enda rätta att försöka styra tankarna och tänka positivt! Händer nåt så kan jag ju ändå inte göra något åt det tyvärr, Så bättre att vi glädjs än att oroa oss!

Idag träffade jag min psykiater för bedömning. Jag har ett utmattningssyndrom i bagaget med många depressioner. Känt mig nedstämd, ångest, orolig och ledsen i tre veckor nu så jag känner att jag orkar inte mer.

Fick antidepressiva utskrivet som tydligen ska vara ofarligt att äta under graviditeten. Har tidigare ätit antidepp som absolut inte går ihop med graviditet men dessa fasade jag ut i våras och har mått bra. Enligt min psykiater så hade denna depressionen kommit vare sig jag blev gravid eller inte.

Imorgon ska vi på VUL på mödravården för att fastställa hur långt gången i graviditeten jag är. Håll tummarna att de ser något imorgon!! För 16 dagarsedan såg han endast en hinnsäck utan foster i.