Inlägg från: möjligt |Visa alla inlägg
  • möjligt

    Får hon göra såhär?

    BurningDiamond skrev 2019-08-02 21:10:24 följande:

    Jag trodde verkligen du visste bättre än så. Gemensam vårdnad handlar inte om handlar inte om vv. Boende och umgänge har inget alls med vårdnad att göra. I detta fallet handlar det om man inte får att ta ungen och dra. Gemensam vårdnad innebär att ingen vårdnadshavare bara kan ta ungen och flytta, båda ska vara överens om flyttar och skriva på papper om folkbokföringsadress osv.


    Fast i fall som dessa blir den faktan ganska mycket en mute point.

    Om föräldrarna bestämmer sig för att separera och mamman inte vill/har möjlighet att bo kvar i det gemensamma boendet själv så är hon naturligtvis fri att flytta. Är barnet då så litet som 4.5 mån och mamman tagit hela föräldraledigheten så är hon den primära anknytningspersonen och det blir därför helt självklart i barnets bästa intresse att hon blir boendeförälder(med antagandet att hon inte har någon annan problematik)

    Att det blivit så att hon flyttat längre bort än TS hade önskat är ju jättetråkigt och i långtidsperspektiv inte det ideala för barnet men samtidigt så ligger det nära till hands att tro att hon nog inte hade oändliga möjligheter om hon flyttade hem till sina föräldrar och inte till ett eget boende. Idealt så hade TS kunnat önska att hon flyttat någonstans närmre men även då hade han inte haft något att säga till om hurvida hon har barnvakt nån timme.

    Det enda rätten kan säga till om är att TS har rätt till umgänge(vilket hon redan samarbetar om) och de kan vid en meningsskiljaktighet gå in och besluta vilket av de tillgängliga alternativen som är i barnets bästa intresse, de kan inte diktera vilka alternativen ska vara. På samma sätt som man inte kan tvinga frånvarande föräldrar att umgås med sina barn.

    Det är egentligen lite oklart vilken bit som TS protesterar mot så TS får gärna utveckla men självklart kommer man som förälder inte kunna ha samma tillgänglighet till sitt barn efter en separation. Framförallt med ett SÅ litet barn, jämställdheten må vara fin i en ideal värld men växelvis boende är inte alls för ett så litet barn och det är då i barnets bästa intresse att stanna hos personen som vid tidpunkten är barnets primära anknytningsperson oavsett om det är mamman eller pappan
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-02 22:36:04 följande:

    Åter igen, jag pratar inte om vv boende. Jag pratar om att ta ett barn och dra. Det finns lagar och regler som säger så får inte ske.


    Hur definierar du, ta ett barn och dra?

    TS sambo har valt att separera, det har hon rätt att göra

    TS sambo har valt att hon inte längre vill bo i det som varit deras tidigare hem, det beslutet har hon rätt att ta

    Hon verkar(?) inte ha några andra boende möjligheter än sina föräldrar som råkar bo en bra bit bort och hon är föräldraledig med en 4.5 mån bebis som hon naturligtvis inte reser ifrån.

    vilka lagar refererar du till?

    Det är ju inte som att hon försvunnit och medvetet gått under jorden, hon är i kontakt med TS och han träffar sitt barn. Tar du en 7 åring och vägrar lämna ut den till den andra vårdnadshavaren trots etablerat vv så jo då kan man prata om egenmäktigt förfarande. Men vid separationer så finns det en catch 22, någon måste flytta. Och med ett så litet barn så är det grymt med något annat alternativ än att det får flytta med sin primära anknytningsperson. Det ligger i sakens natur att det ofta finns meningsskiljaktigheter vid en separation så att det på något sätt skulle vara lagstadgat att status quo (där paret fortsätter att bo tillsammans) måste upprätthållas tills paret är 100% överens känns inte direkt realistiskt
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-03 04:23:22 följande:

    Jag definierar "ta ett barn och dra" som att utan att ha gått genom rätt kanaler (familjerätten eller tingsrätten) flytta ett barn från dess folkbokföringsadress, mot den andra vårdnadshavarens vilja.


    Man behöver inte alls gå igenom varken tingsrätt eller familjerätt innan man flyttar det finns ingenting tvingande som säger så. Det skulle bli en helt ohållbar lagstiftning då familjerätten tekniskt sett inte har någon bestämmanderätt utan endast medlar och tingsrätten har så långa handläggningstider. Ska en person då tvingas sammanbo i ett kanske destruktivt förhållande i kanske ett halvår ytterligare tills tingsrätten tagit beslut? Och vad menar du att tingsrätten skulle bestämma om i detta fallet? De kan knappast besluta om exakt var exsambon får flytta, skulle de då magiskt trolla fram en ny bostad till henne?

    Du kan inte tvinga någon att stanna i en gemensam bostad

    Du kan inte ?Pausa? barn tills tingsrätten har fattat beslut så det enda du kan göra är att skicka in en stämning till tingsrätten och be om ettintermittent beslut men i detta fallet där barnet är ett spädbarn så blir det uppenbarligen i barnets bästa intresse att bo med den primära anknytningspersonen, i just detta fallet mamman.

    Vad menar du skulle ske I TS situation?
  • möjligt
    Bagar Bengtsson skrev 2019-08-03 06:12:30 följande:

    Läste... Är ju helt sjukt att OM man flyttar utan medgivande ändå får rätten på sin sida.


    Det är ju långt ifrån idealt men man utgår ifrån barnets bästa inte nån sorts absolut rättvisa för föräldrarna. Och beroende på situationen kan beslutet säkert leda till att den som flyttade förlorar både boende och vårdnad, tex om det är ett barn i skolåldern det gäller och man flyttar långt långt ifrån hela barnets nätverk, trygghet och skola. Men det kräver att den andra föräldern genast stämmer och ber om ett intermittent beslut
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-03 19:08:25 följande:

    Fast frågeställningen är ju "får hon göra såhär?", och svaret är "nej, det får hon inte.". Just eftersom de har gemensam vårdnad så får ingen lov att flytta barnets stadigvarande boende från dess folkbokföringsadress utan att båda skriver på en adressändring. Reglerna är väldigt tydliga för vad som gäller vid gemensam vårdnad och flytt.

    Om du kan lyckas släppa din känslomässiga övertygelse om att mamman alltid har rätt och enda anledningen till att ett par separerar är för att pappan prylar mamman, och fokuserar på vad gemensam vårdnad innebär, och om du har den intellektuella kapaciteten att läsa på om reglerna, så kommer även du förstå att nej, mamman får inte bara ta barnet och flytta.

    https://www.vårdnadstvist.nu/vad-hander-med-vardnaden-om-en-foralder-flyttar


    Jodå jag har kapacitet att förstå men mamman har all rätt att flytta själv. Hon har inte rätt att skriva barnet på en ny adress. Men det är inget som hindrar att hon åker bort. Givet att hon väljer att åka bort och detta specifika barnets förutsättningar så är det också uppenbart att det ligger i barnets bästa intresse att hon i så fall tar med barnet.

    Jag tror absolut inte att alla förhållanden är misshandelsförhållanden men reglerna är till viss del utformade för att i en sån situation inte låsa en part. Menar du på fullt allvar att du anser att det är olagligt för mamman till ett så litet barn att åka iväg från lägenheten utan sin partners tillåtelse?

    Mamman har rätten att flytta

    Kan hon inte komma överens med den andra vårdnadshavaren så bör hennes lagliga handlingsalternativ troligtvis vara att skicka in till Skatteverket om en utredning om var barnet ska skrivas och troligtvis även till tingsrätten för att få ett domslut på var boende och umgänge. Då vårdnadshavarna uppenbarligen inte kan komma överens.

    Du verkar anse att mamman handlat i strid med lagen på något sätt och det är oklart exakt vad du anser att hennes skyldighet är?

    Det är upp till var förälder att efter bästa förmåga handla i vad de anser är barnets bästa intresse, av praktiska skäl kan det göra att man inte inväntar ett domslut. Istället handlar man på det sätt man i den givna situationen anser är i barnets bästa intresse, om detta leder till en konflikt mellan vårdnadshavarna har dessa då valet att en eller båda be om en bedömning av tingsrätten.

    Hur tingsrätten sedan dömmer beror på det enskilda fallet, som jag skrev innan så kan det kosta den förälder som utfört förändringen/handlingen både boendet och

    vårdnaden.

    Så det korrekta svaret är väl då egentligen att mamman inte har rätt att skriva barnet på en ny address men hon har rätt att själv flytta och att sedan genom rättssystemet ansöka om att ändra barnets boende.
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-03 22:50:38 följande:

    Exakt så är det korrekta förfarandet. Så frågeställningen i TS, under de förhållanden som TS anger, ger otvivelaktigt svaret "nej, hon får inte göra så".


    TS skriver ingenting om att hon skrivit barnet på den nya adressen. Det står inte heller hurvida hon ansökt till Skatteverket eller tingsrätten om att ändra barnets boende. TS skriver inte heller att han sas officiellt till henne har sagt nej till att skriva barnet på hennes nya adress. Så vilka förhållanden är det du syftar på?

    I detta fallet har hon rätt att fysiskt förflytta sig själv till den nya adressen, om hon flyttar sig själv har hon även rätt att(och givet de fakta som finns i detta fallet, bör hon) fysiskt ta med sig barnet. Hon kan inte omedelbart ändra var barnet sas officiellt har sin hemvist, utan då får hon gå genom officiella kanaler för det är inte möjligt för henne att göra det själv.
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-03 23:45:30 följande:

    Sedan kan jag inte förstå varför det är så viktigt för några av er att skydda och ursäkta en individ som väljer att totalt ignorera de regler som finns gällande gemensam vårdnad. Hade det varit en man som varit hemmavarande i 4.5 mån och som bara dragit med barnet på detta sätt hade det tagit hus i helvetet och mannen hade blivit anklagad för kidnappning och blivit mer eller mindre arkebuserad.


    Det handlar för mig inte om att försvara och hade det varit exakt samma situation där mannen varit primär anknytningsperson direkt från födseln så hade jag inte sagt något annorlunda.
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-03 23:41:09 följande:

    Jag tolkat TS som att mamman inte är på semester hos sina föräldrar utan att hon faktiskt bor där, eftersom TS i samma inlägg skriver att kvinnan reser i Sverige med barnet.

    Även om kvinnan bara "tagit barnet på en semesterresa" så är det ett knivigt läge, eftersom hon gjort detta utan att TS i egenskap av vårdnadshavare inte blivit informerad.


    Det är väl ingen som sagt annat än att mamman flyttat? Jag frågar återigen, menar du att mamman inte har laglig rätt att själv flytta?

    Vad menar du att kvinnan i situationen borde gjort istället med utgångspunkt att hon vill lämna och hon av någon anledning inte har möjlighet att omedelbart skaffa något eget boende omedelbart?

    Det står ingenting om att TS velat utöka umgänget och hon vägrat. TS kan ju ta upp med henne om hon kan finna ett mer permanent och framtida boende närmre och kanske hjälpa henne om det nu är svårt att finna.

    Jag frågar återigen, vad konkret menar du att kvinnan skulle gjort med utgångspunkt att hon vill lämna sin sambo omedelbart?

    Menar du att det är lagstiftat att ett par som har spädbarn är tvingade att fortsätta sammanbo om de inte kan komma överens?
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-03 23:58:13 följande:

    Om du menar att du inte försvarar kvinnans agerande, vad kallar du det du gör i denna tråden?


    Jag presenterar fakta och det är oberoende av könet på personerna ifråga.

    Fakta är att man har rätt att flytta ifrån en partner om man så önskar och fakta är att ett så litet barn bör fortsätta bo med den som varit primär anknytningsperson i 4.5 mån.

    Det är långt ifrån idealt med separationer när man har barn som är alldeles alldeles för små för växelvis boende men sådana separationer är en del av verkligheten
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-04 00:20:41 följande:

    Fakta: Kvinnan har full rätt att flytta vart hon vill i universum. Inga problem alls.

    Fakta: Kvinnan har inte rätt att ta med sig barnet utan att andra vårdnadshavaren godkänner.

    Fakta: Vill kvinnan flytta omedelbart, och ta barnet mot den andre vårdnadshavarens vilja, och utan att ha gått via de rätta kanalerna så har TS all rätt i världen att polisanmäla kvinnan för egenmäktighet.

    Fakta: Tråden handlar inte heller om umgänge.

    Fakta: Tråden handlar inte om kvinnans möjligheter att kringgå reglerna för gemensam vårdnad utan om mannens fråga om det får lov att gå till såhär.

    Fakta: En individ ska vara folkbokförd på sin primära boendeadress, vilket betyder att om kvinnan har flyttat och tagit barnet med sig så ska barnet skrivas på den nya adressen. Att underlåta att göra detta är ytterligare ett övertramp på de regler som finns här i Sverige.


    Jo kvinnan har rätt att ta med sig barnet när hon flyttar. Hon borde sedan snarast kontakta officiella kanaler om den andra vårdnadshavaren efter diskusioner inte vill acceptera en adressändring.

    Man kan polisanmäla vad som helst men sannolikheten att det resulterar in en dom i ett sådant fall är minimal.

    Jag upprepar min fråga till dig, vad anser du att kvinnan i situationen borde göra givet att hon vill lämna omedelbart och inte har något boende på orten?

    Borde samhället vara medhjälpligt till att hålla henne gisslan i ett samboskap hon önskar lämna?

    Angående skriven adress så är det osannolikt att någon går i taket över om man står kvar på sin gamla adress om man flyttat till ett tillfälligt boende medans man söker efter ett permanent boende för jag antar att hon inte planerar att spendera resten av sitt liv hos sina föräldrar
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-04 01:04:23 följande:

    Jag är inte intresserad av att lösa kvinnans problem. Om hon nu har valt att ha gemensam vårdnad om barnet så får hon också acceptera de regler som gäller. Om det är såpass bråttom att lämna det gemensamma boendet att det inte går att följa det regelverk som finns, så bör hon lämna mha polis och kvinnojour för att styrka sitt behov av att inte följa regelverket. .

    Jag tycker att det är väldigt obehagligt att det finns individer som tycker att detta rättsvidrigt beteende är OK.


    Återigen så svarar du inte på frågorna angående vad du anser att kvinnan bör göra eller exakt vad hon i detta exempel brutit för lag(då vi inte vet om hon redan vänt sig till Skatteverket och ev tingsrätt så är det möjligt att hon gjort precis som hon borde) jag lämnar nu tråden. Du kan tycka att det är hemskt och orättvist men verkligheten måste respekteras och en person kan inte av staten tvingas att stanna i ett samboskap hon önskar lämna. Idealt så hade hon naturligtvis hittat en bostad närmre men att hon har rätt att flytta och att hon i denna situation i nuläget är den som bör bli boendeförälder är liksom ganska självklart i barnets bästa intresse såtillvida där inte finns någon grav problematik hos mamman. Hade hon flyttat inom samma stad som TS så hade han ändå inte haft rätt att bestämma hurvida hon ber någon annan vakta barnet och går på bio. Han hade fortfarande fått träffa och umgås med barnet precis som han gör nu. Växelvis boende är inte lämpligt för ett så litet barn och därför blir en separation med ett så litet barn ganska automatiskt så att den som varit föräldraledig är den barnet ska bo med efter separation. Om det finns en konflikt mellan vårdnadshavare där den ena vill att den andra ska tvingas tillbaka till ett gemensamt samboende(?) så får denne vända sig till tingsrätten som får dömma.
  • möjligt
    BurningDiamond skrev 2019-08-04 12:36:05 följande:

    Jag har svarat på frågan: Jag är inte intresserad av att lösa kvinnans problem. Från  den info vi har fått har kvinnan  betett sig rättsvidrigt och du håller henne bakom ryggen. Tråden handlar inte om vad kvinnan ska göra, tråden handlar om mannens situation. Så det är bara bra om du väljer att lämna tråden och låter de som vill hjälpa mannen i denna situationen få diskutera, och så kan du starta en egen tråd om hur vi ska hjälpa folk att använda "mamma-kortet" för att köra över papporna vid separationer.


    Från den infon vi fått vet vi inte hurvida hon betett sig rättsvidrigt och jag har beklagat TS situation och även gett honom de råd som faktiskt har realistisk bäring i hans situation. Oavsett synsätt på vad som hänt än sålänge så finns det ganska klara handlingsvägar för TS och ingenting som tyder på att han slagit in på dem. Att ha som enda råd att polisanmäla exet det är inte hjälpsamt, en sådan anmälan lär med stor sannolikhet läggas ned och även om den inte gör det så lär den inte leda till någon konsekvens som skulle gynna TS rent praktiskt. Ingen vare sig polis eller tingsrätt kommer att tvinga exet att flytta hem till honom igen. Ingen vare sig polis eller tingsrätt kommer att slita en 4.5 mån från mamman i en sådan situation och handgripligen ge barnet till TS.

    Vad han borde göra är just att försöka kommunicera med exet, just på grund av den gemensamma vårdnaden, lugnt och rationellt och företrädesvis per email så att all korrespondans sparas. Försöka samarbeta så gott som möjligt och försöka få exet att utöka umgänget, ta upp hennes framtida bostad och vara tydlig med att det bästa för barnet hade varit om hon hittade en permanent bostad i ursprungsstaden. Även redan nu ta upp diskussionen om hans föräldraledighet vilken givet denna situation han borde insistera på att ta så mycket av som möjligt.

    Är exet efter flera försök till sådan lugnt och samarbetsvillig konversation helt oresonlig så rekommenderar jag TS att vända sig till ett familjerättsligt ombud och skicka in en stämning till tingsrätten för att få umgänge etc reglerat.

    Och återigen så har detta från mina råd och åsikter noll och ingenting alls att göra med kön. En råkar vara kvinna och en man i detta fallet men det hade inte förändrat det ett dugg för mig om situationen var identisk men könen omvända.

    Hej då
Svar på tråden Får hon göra såhär?