Har jag blivit gravid och i så fall när?

Hur går det för dig? <3

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan känns det som. Jag har haft några dagar då jag haft småblödningar. Så jag har bara gått och väntat på att syndafloden ska komma. Men nu har det varit lugnt med dem ett tag. Letar gravidsymptom för att försöka intala mig att det kanske inte är någon fara..

Tog ett nytt test igen i början av veckan iallafall. Vill att tiden ska gå lite fortare så jag kan göra ett vul och få reda på hur det står till egentligen.

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan känns det som. Jag har haft några dagar då jag haft småblödningar. Så jag har bara gått och väntat på att syndafloden ska komma. Men nu har det varit lugnt med dem ett tag. Letar gravidsymptom för att försöka intala mig att det kanske inte är någon fara..

Tog ett nytt test igen i början av veckan iallafall. Vill att tiden ska gå lite fortare så jag kan göra ett vul och få reda på hur det står till egentligen.

Tack så mycket för många fina, värmande och lugnande ord. Vad gulliga ni är!

Jag har aldrig varit med om att blöda under graviditeten, och detta blir min 6:e.. Så bara att gå på toaletten har blivit ångest för man är rädd att upptäcka blod, och jag är rädd för att det ska börja rinna rätt som det är. Har aldrig varit så orolig under någon graviditet någon gång. Försöker slå bort alla mörka tankar och njuta av att det fortfarande är iallafall! Mest av allt vill jag bara se att det är något som lever. Jag ska försöka samla kraft till mig och försöka prata med bm om detta. Jag känner inte riktigt att jag orkar höra ord som att det är bara att avvakta osv. Man vill ju bli tagen på allvar.

Tack så mycket för många fina, värmande och lugnande ord. Vad gulliga ni är!

Jag har aldrig varit med om att blöda under graviditeten, och detta blir min 6:e.. Så bara att gå på toaletten har blivit ångest för man är rädd att upptäcka blod, och jag är rädd för att det ska börja rinna rätt som det är. Har aldrig varit så orolig under någon graviditet någon gång. Försöker slå bort alla mörka tankar och njuta av att det fortfarande är iallafall! Mest av allt vill jag bara se att det är något som lever. Jag ska försöka samla kraft till mig och försöka prata med bm om detta. Jag känner inte riktigt att jag orkar höra ord som att det är bara att avvakta osv. Man vill ju bli tagen på allvar.

Den underbara känslomässiga berg och dalbanan har börjat göra intåg iallafall. Tror jag är betydligt lyckligare än min sambo över lite graviditetssymtom! Haha!

Fortfarande inget mer blod, peppar peppar!