Själsfrände?
Själsfrände låter flummigt men vet inget bättre sätt att beskriva det och jag undrar om fler varit med om detta..
Har en man i min närhet som jag träffar några dagar i veckan. Första gången var för några år sedan. Det gick ganska snabbt för mig att utveckla en attraktion till honom även om han inte var "min typ" och inte direkt objektivt snygg. Attraktionen kan beskrivas som en slags igenkänning -ett ansikte och ett sätt som jag känner mig hemma med. Jag tycker att han är så vacker även om jag vet att många andra kanske inte tycker det. Kanske är han lite lik mig eller någon annan i min släkt, jag vet inte.
Jag har en slags känsla av att det är han jag ska vara med, att det är han jag ska ha, en känsla som jag bara haft för en annan person tidigare som jag blev väldigt fysiskt attraherad av till en början (han var väldigt snygg, vilket kan förklara det). Det är så svårt att beskriva det som jag känner, tror aldrig jag känt så här innan, det är som en slags vetskap jag har, men vetskap om vad vet jag inte. Jag känner honom men samtidigt känner jag honom inte.
Vi har mycket gemensamt, bl.a. intressen och personliga egenskaper, men vissa saker står i vägen vilket gör att jag inte aktivt "jagar" honom. Det är bara så svårt att släppa honom när jag känner som jag aldrig känt innan. Dessutom tror jag vi har någon slags ömsesidig attraktion som hela tiden ligger outtalad mellan oss. Det som är så konstigt är att när det gäller flera andra män jag träffat så har jag hittat fel i deras utseende eller hur de beter sig men när det gäller den här mannen, som inte ser direkt perfekt ut, så finner jag inga fel, han är bara så vacker, jag skulle kunna detaljstudera honom och ändå inte finna något jag skulle vilja ändra på.
Fler som haft denna igenkänning och vetskap som jag pratar om och där ni också blivit nästan oförklarligt attraherade?
