Tvångskonfiskera de rikas pengar!

Jag har en bild framför mig. Det sitter två herrar på en veranda och läppjar på varsin drink och tittar på de hårt arbetande männen ute i solen på bomullsfältet. Vid kvällens slut plockar männen på sig det bomull arbetarna plockat under dagen. De ger var och en männen en liten slant som arbetarna stoppar i fickan och tackar för. Fy fan. Nej tack.

Delägarskap är inget konstigt eller ovanligt. Det skapar ofta betydligt mer engagemang än att "bara" vara anställd. Då får du också bli varse om att äga, driva och ta ansvar för företag långt ifrån innebär att sitta på en veranda och se andra arbeta. De delägare jag känner är de som jobbar mest och riskerar mest. De anställda kan inte riskera mer än sina jobb. En delägare kan riskera betydligt mer. Men lycka till, du kommer bli varse.

Vad vill jag? Jag vill inte ha någonting från någon annan. Det enda jag vill är att få behålla frukterna av mitt egna arbete. Är det så jävla mycket begärt??

Men pengarna är ju redan ihopjobbade, och troligen välförtjänt också.

Och de männen äger ju bomullsfältet där plockarna jobbar. Vad skulle jobbarna få sin peng ifrån om de inte fick den ifrån att de får jobba på bomullsfältet? Utan bomullsfältet hade jobbarna inte kunnat tjäna sin peng därifrån utan kanske fått söka sig till något värre för att skaffa mat på sitt bord.

Så du är emot skatter då?

Jag tycker det är rätt surt att 60% av min lön går till skatter, för sen användas till saker jag överhuvudtaget inte vill vara med om att finansiera, tex försörja folk som är ointresserade av att jobba.

Oj, det där måste varit en logisk vurpa.

Titta på ett fält. Det ser ett fält. På våren kommer ett gäng med arbetare. Från vår till höst sår de, vattnar, rensar, beskär för att till sist på hösten skörda. De har nu ett antal lådor med grödor. Plötsligt kommer en okänd man in i bilden. Vem tycker du ska ha grödorna. Arbetarna eller den okända mannen som precis kom?

God dag herr yxskaft! Jag pratade inte om mig själv eller antal semesterdagar. Det där med två veckors husvagnssemester var en gissning från min sida gällande vad medelsvensson har råd med. Vissa har ju råd med sommarställe eller en resa till Grekland medans andra inte har råd med annat än att stanna hemma du vet.

Hm. Måste erkänna att jag inte riktigt är med dig. Ta mig själv som exempel. Jag jobbar på ett börsnoterat företag. Största ägaren av detta bolag innehar 10% av aktiterna och är statligt. Den näst största ägaren har 3% av aktierna och är ett pensionbolag. Sen ramlar det ner i mindre bitar, mest pensionsfonder och någon enstaka bank. Arbetsgivaren är stabil och behandlar mig väl och jag räknas som högavlönad. Menar du att jag ska känna mig som ett offer?