Anonym (MM) skrev 2019-08-15 23:18:04 följande:
Att kliva in som bonusmamma är ingen dans på rosor, särskilt inte om det är tonårsbarn det handlar om. Det tar tid att bygga en relation, särskilt om det blir ansträngt från början.
Men du verkar glömma att du är den som är vuxen i relationen till dina bonusbarn. Att ha inställningen att du inte tycker om dom säger mig att du gör nog bäst i att hitta dig en man utan barn. Gå bara vidare om du inte ha förmågan att inse att du har det största ansvaret att försöka bygga något bra.
Du kanske inte förstått det men även tonårsbarn pendlar i perioder där dom har större behov att vara nära den andra föräldern lite mer. liksom när dom är små och är mammiga eller pappiga
Hon känner nog extra tydligt också att du roffar åt dig av hennes pappa genom att visa att hon inte är välkommen där under mammaveckorna. vilket gör att bekräftelsen av pappa blir ännu större.
Jag har själv erfarenhet av en bonusmamma som inte kunde acceptera mig och min syster. Idag (i vuxen ålder) mår vi båda dåligt i perioder då hon fortfarande än idag motarbetar våran relation med våran pappa. Man har rätt till sina föräldrar och det ska ingen elak styvmor/far få förstöra.
Jag har även erfarenhet av "elak bonusmor" till mina egna barn. Det har slutat med att relationen till deras far är väldigt dålig och min yngsta har varit väldigt ledsen och utåtagerande under flera år pga av detta.
Så sluta grina över att det verkar synd om dig. Det är du som är vuxen här så ta ditt förbaskade ansvar och acceptera barnen, VÄX UPP. Ge dom nån form av omtanke och bekräftelse så ska du se att du får det tillbaka en vacker dag. Annars tycker jag att du ska bespara familjen mer smärta och hitta dig en man UTAN barn.
Men du har ingen erfarenhet av barn som motarbetar relationer, för de finns, jag upprepar, min gamla kompis gjorde det. En annan här berättar om en kompis som också gjorde det.
Jodå, tro det eller ej, men det finns barn som motarbetar och gör allt för att föräldern inte ska ha en ny relation, allt från små barn (där det troligen är lättare att hantera) till vuxna, utflugna barn.
Om jag förstått allt rätt, så har inte ts varit drivande att flytta ihop, det var hennes sambo, tillika dotterns pappa, som var drivande. Så jag tvivlar starkt på att ts är en elak styvmamma som inte låter far och dotter ha kontakt.
Det har även framkommit att tidigare relationer har blivit förstörda av dottern. Det är pappan som agerat helt fel här, han har en historia med tidigare separationer pga dottern inte accepterat den nya, så han borde vara medveten om att detta problem, han övertalade ts att flytta ihop med löften att det skulle vara barnfria veckor (ett löfte som var orimligt att uppfylla). Dessutom en dotter som har svårt att släppa greppet om sin pappa.
Men vem får skulden, ts, vilket inte alls är ovanligt, hon är vuxen, dvs hon ska bli utsatt för mobbing, trakasserier etc. Den som bär skulden helt och hållet är flickans föräldrar, i synnerhet pappan, som är den som har huvudansvaret att detta ska fungerar.
Sedan är mina råd att man inte ska flytta ihop om det inte fungerar helt och hållet mellan alla. För finns det problem innan ihopflytt så kommer de bli större, de försvinner inte.
Jag och sambon hade inte flyttat ihop ifall inte hans barn hade accepterat mig. Deras mamma avstod från att bli sambo, eftersom barnen inte accepterade hennes nya (med all rätt bör jag väl tillägga, han är inte snäll mot sambons ex heller tyvärr)