Är det dags att ge upp eller överreagerar jag?

Han har kommit till ett statium där han inte uppskattar dig längre, och han letar fel. Och han är snabb att påpeka felen och se till att han höjer sig på din bekostnad. Jag var likadan mot min man när minsta barnet kom. Jag retade mig på ALLT. Men insåg ganska snabbt att jag föraktade honom och att kärleken inte fanns där. Så - jag gjorde slut på eländet genom att tala om för honom att vi nog skall splittra oss. Vilket han själv gärna gjorde. Ingen av oss har ångrat det. 

Antingen sätter du dig ner och pratar med honom hur du känner - och då får han helt enkelt lyssna på dig utan att avbryta. Det sista är jätteviktigt. Ev protester och frågor får han skriva ner under tiden och ta upp när du känner att du pratat färdigt. Är det så att han inte är medveten om det, så kan ett samtal göra nytta. Om inte - då kanske det är dags att sära på er. 

Sex är något man har när allt är bra. För kvinnor. För många män funkar sex i alla lägen, men de begriper inte att vardagen måste funka för att vi kvinnor skall vilja ha sex. Det är liksom den slutliga bekräftelsen. Och vem vill bekräfta någon som hela tiden trycker ner en och är dum? Ungdomarna hemma kanske också skulle må bra av att slippa den tunga luften. Även de tassar på tå kan jag tänka.

TS. Kanske ska du ta och visa honom tråden och se hur hans reaktion blir? Antingen förnekar han och tycker vi är en samling kärringar som inte begriper någonting - eller så kanske du sått ett frö som faktiskt kan bli bra.

Han är i nuläget inte nån trevlig person att ha i familjen för det mesta. Och kanske han behöver veta det från utomstående. Och ta in barnen om det blir samtal. Inte för att anklaga honom, utan för att de skall få berätta hur DE mår.