Tycker att du ska kontakta barnmorskan och be om att få komma och prata på en gång.
Har du mått dåligt så pass länge och mår dåligt redan nu så tidigt in i graviditeten så kanske det är bäst att avsluta MEN prata med någon först. Du ska orka med beslutet sen också.
Absolut, det behöver jag nog. Samtidigt ska jag orka med en bebis också, om jag väljer att behålla, och risken känns för stor att jag inte kommer klara det, vilket inte vore rättvist mot den. Känns ändå så extremt själviskt att ta bort, men som sagt, det är ju egentligen inte för min skull. Min man är helt knäckt för detta, men stöttar mig som sagt.