Anonym (Villrådig) skrev 2019-09-05 20:10:40 följande:
Det är precis det som jag tycker är så intressant med det här. Varför är det så känsligt? För en som inte alls tycker att det är känsligt, är det svårt att förstå vad det beror på.
Jag har full förståelse för att människor som råkat ut för hemska saker relaterat till sex kan ha stora problem att prata om det, men om man bara har härliga erfarenheter borde det väl bara vara kul att dela med sig av dem till sin livskamrat?
Jag påstår inte att jag har rätt inställning, och att alla som inte håller med har fel, utan jag vill förstå varför jag verkar ha en så totalt annorlunda inställning än de flesta andra. Om jag får det förklarat för mig på ett konstruktivt sätt så kanske det blir lättare att förstå min fru.
Okej.. Ett försök till förklaring.. Sex är för många väldigt intimt och privat och känslorna mellan mig och personen där och då är bara mellan oss. Det är ett eget minne som bara är för oss. Delar jag med mig av den upplevelsen så mister jag den särskilda magin och det blir bara ett minne i mängden. Även om jag skulle berätta en dråplig situation omkring sexet skulle det för MIG bli som att solka ner minnet.
Jag har varit med om en trekant som var otroligt häftig men ju mer min exman frågade om det ju mindre stjärnglans fanns kvar av minnet och nu känns det bara smutsigt. (han har inte tjatat om detaljer utan frågat ungefär samma sak många gånger och velat höra vad jag kände, varför vi gjorde det osv). Idag blir jag bara irriterad över frågan och mitt minne är bara en klinisk redogörelse över händelsen. Det finns liksom inget kvar för mig att känna och drömma sig bort till.
Fumligt tonårssex eller anekdoter om någons minipenis kan jag bjuda på men resten vill jag ha ifred för att jag vill behålla känslan i mina minnen.
