Vad finns det att vinna på att rota i varandras historia. För mig känns detta intresse för hennes historia bara som ett sjukligt kontrollbehov.
Den enda historia jag hade något intresse av när det gäller min mans tidigare sexliv var de övergrepp han i utsattes för som ung. Inte för att snoka men för att förstå varför vissa saker är som dom är och kommer att förbli som dom är.
Tack för svaren!
Dock verkar de flesta totalt missuppfattat mitt intresse i det här. Jag är nyfiken och intresserad, på samma sätt som jag är nyfiken och intresserad av att höra om min frus resor, arbetsplatser, vänner och andra erfarenheter i livet före oss.
För mig känns det som en otrolig osäkerhet om man känner att man måste hålla saker hemligt för den person som ska stå en allra närmast. Jag har 100% tillit till min fru och hennes kärlek till mig, så varför skulle jag inte kunna berätta allt? Det jag gjort tidigare i livet kan jag inte ändra på och jag står för det. Det finns ju liksom inget att förlora på att berätta för min bästa vän och livspartner likväl som det inte finns något att förlora på att höra hennes erfarenheter. Tvärt om, jag vill hellre veta nu (eller snarare för tio år sedan) om något konstigt döljs. Det skulle ju inte vara så kul att leva ett helt liv med någon som på dödsbädden säger: "Förresten...det är en sak jag aldrig berättat men som jag måste få ur mig när tid finns..."
Sen är det klart att det finns ett fåtal saker som jag inte själv skulle ta initiativ att prata om, men jag har verkligen försökt tänka efter om det är något jag aldrig skulle berätta för min fru...men har inte kommit på något. Jag kanske helt enkelt har levt ett rättfärdigt liv!
Det finns ingen svartsjuka alls i vårt förhållande, så hjärnspöken och sånt finns det ingen risk för...åtminstone från min sida. Skulle min fru vara orolig för att få hjärnspöken behöver jag ju inte berätta något för henne.Intressant att du kan dra de slutsatserna av mitt ursprungsinlägg. Du har ingen aning om hur vårt förhållande ser ut och att då börja prata om sjukligt kontrollbehov är ganska oförskämt.
Att be någon dela med sig av erfarenheter är inte att rota, det är för att man bättre vill förstå varför man är som man är.
Det är lite intressant att just ämnet sex är så otroligt laddat för många (de flesta?) människor. Vi kan berätta om allt annat vi varit med om i livet, men just sex...det är tabu.
Du verkar ha dåliga erfarenheter av partners som vill kontrollera dig.
Men om det får dig att känna dig lugnare så kan jag försäkra dig om att jag respekterar min frus vilja till 100% och försöker inte kontrollera henne på något sätt alls. Det är en riktigt stark kvinna, den starkaste jag haft en relation med faktiskt, så jag tror inte ens att jag skulle kunna vara kontrollerande om jag försökte...då skulle hon dra direkt.
Lustigt att du tolkar mitt intresse som "väldigt stor osäkerhet". Det är ju precis tvärt om...om jag var väldigt osäker så skulle jag inte vilja veta någonting, precis som flera skrivit i tråden tidigare angående hjärnspöken och svartsjuka.
Men du, det går att tolka allt precis tvärt om ifall man anstränger sig...och du verkar vara ute efter just det, så jag släpper diskussionen med dig. Det är inte speciellt konstruktivt för min frågeställning att attackera mig som person med totalt ogrundade anklagelser.