Skaffa barn nu eller inte?

Tack så mycket för era svar! 

Han är förstående när jag berättar hur jag känner, lyssnar och kommer sen med motargument och förslag till lösningar. Tex. när jag säger att jag inte vill att mitt liv ska stanna av för att jag behöver vara föräldraledig säger han att han mer än gärna tar hela föräldraledigheten (eller ja, så mycket som det går) och kan vabba mer/gå ner i tid sen osv. När jag säger att jag inte vill att min egen ekonomi ska bli sämre pga. barn säger han att han kan betala det allra mesta för barnet (då han tjänar lite mer än mig). Osv. Tror mest att jag är rädd för att bli så låst, att alltid sätta någon annans behov framför mina egna. Och är rädd att jag inte ska orka (med all sömnbrist och så). Han känner nog mer att han längtar efter precis det, att sätta ett barns behov framför och är redo att ägna hela sitt liv åt det. 

Jag upplever inte att han pressar mig på något sätt utan är väldigt fin och förstående när vi diskuterar detta (mer än jag är..). Märker dock att han har gråtit för sig själv efteråt när vi har haft sånna här diskussioner och efter att vänner och bekanta har berättat att dom ska få barn. Vilket såklart gör mig väldigt ledsen, och jag känner mig så hemsk då som inte bara ger honom det han helst av allt vill ha.. :( 

Grejen är dock att jag verkligen inte vill ha en relation med någon annan. Det känns helt otänkbart. Skulle heller inte välja karriär framför barn på längre sikt. Men det är helt sant, tror inte det går att föreställa sig hur det är förrän man har barn :)