Olika behov av fysisk närhet
Det har uppstått ett problem i mitt förhållande. Är tillsammans med en bra, fin, vettig kille. Vi kan prata om det mesta och jag är attraherad av och kär i honom. Men vi verkar ha olika behov av fysisk närhet, bekräftelse etc. För honom är det viktigt med sex, och han vill helst ha det varje kväll innan det är dags att sova. Jag har gärna det också. Men för mig är det viktigaste den kontinuerliga fysiska närheten under dagen, att man pussas och kramas, rör vid varandra etc. För honom verkar inte det vara så viktigt. Jag kan när vi är ifrån varandra bygga upp en längtan, och ett sug, och ett behov av att vara nära honom fysiskt. Men sen när vi väl ses så kan det vara så att vi bara pussas hej och sen inget mer, och då dör allt det där för mig, det slocknar liksom, och jag blir avtänd. När jag väl får tillfälle att få behovet av fysisk närhet tillfredsställt på kvällen är det svårt att få det tillbaka igen. Jag är inte så intresserad längre då.
Vi har pratat om det här, jag har berättat vad jag behöver, så han anstränger sig lite mer. Men det känns ändå inte bra. Det känns som att sånt där ska komma automatiskt, pga att man VILL vara nära sin partner. Jag kan titta på honom och kan inte låta bli att tänka på att kyssa honom, ta på honom etc och tar initiativ till det, men jag får inte så mycket gensvar som jag skulle önska. Han är ofta fokuserad på annat. Det gör mig olycklig och frustrerad. Jag vill inte leva i ett förhållande där enda närheten är det dagliga ligget liksom. Vad kan man göra åt det här? Bara acceptera att det är så här?