Orkar inte mer, men är kvar för barnens skull

Men åh TS! Känner verkligen med dig.. du har det verkligen tufft nu med din dotter och din man förvärrar det hela istället för att stötta dig.. Förstår att det känns som att du inte står ut. Men snälla sitt ner i båten ett par år till. Rätt som det är har dottern flyttat hemifrån och då är det lättare att ta ett genomtänkt beslut hur framtiden ska se ut med/utan din man. Styrkekram

När ska han vara föräldraledig? Det är ju kanske det som behövs för att du ska känna dig trygg med att han kan ha barnen själv. Eller menar du att du aldrig varit borta och låtit honom ha dem själv?

Stryp din oförskämda dotters förmåner. Aldrig i livet att min dotter hade fått prata eller betett sig så mot mig!

Inget busskort eller sponsring till medryttare så länge hon beter sig som en dåre !

Att din man beter sig som han gör är inte ok, men han har väl tröttnat på situationen hemma som uppstår pga din dotter.

Vad händer om din man tillrättavisar henne? Kan han göra det utan att höra de typiska - du är inte min pappa- för i sådana fall tar han ju u sin frustration på dig, vilket är fel, men det är väl hans sätt att få utlopp över er situation med dottern som beter sig som en bortskämd diva, och som säger att ditt liv inte är värt att leva. Ser du inte allvaret i det?

Hur länge har hon betett sig såhär?

Hur är dynamiken i övrigt mellan man och dotter ?

Har båda alltid vart så aggressiva?

1åringarna måste skyddad för det är inte ok att dom gömmer sig för pappa eller syster !

Oj herregud. Du måste få din dotter att förstå att sådär uppför man sig inte. Och din man beter sig inte mycket bättre själv även om man förstå om han är frustrerad och retar sig på din oförskämda dotter. Gå på familjeterapi med dottern, när ni sitter tillsammans med en utomstående måste hon skärpa sig och lyssna på dig när du förklarar hur du upplever hennes beteende, och hon får berätta om hur hon känner. Eller kan ni sitta och prata med någon annan närstående? Det hjälper bara att ha en annan person som lyssnar.

Varför är du inte trygg med att han är själv med dem? Hur ska det gå när han ska vara föräldraledig?

Har dottern ingen pappa?

Jag anser att du ska strypa hennes månadspeng på grund av hur hon beter sig.

Sätt ner foten för dottern! Bortskämda snorunge rent ut sagt.
Sluta med att köra henne till stallet helt och hållet, hon får gå eller cykla som många andra barn till sina aktiviteter.
Vill hon ha en häst? det är bara till att börja jobba som många andra ungdomar för att ha råd med alla sina "vill ha". Dåligt uppförande straffar sig med indragna pengar/spons till hennes hobby.
Kläder i hallen? släng ut dom på utsidan så dom blir kalla och blöta så lär hon ta hand om sina grejer. Och hennes fula attityd och glåpord är det bara att tysta ner direkt. Felet är att du tillåtit henne tilltala dig så, och mycket kan bottna i att din man inte heller har respekt för dig. Din man får du sätta dig ner med på kvällen när barnen är i säng och prata med. Säg att du accepterar inte att han tilltalar dig på det viset, ge exempel på hur dottern tar efter hans beteende. Berätta hur sårad och utmattad du känner dig över hans bristande stöd, och till och med att du funderar på att lämna honom så att du bara behöver ta lasset med barnen på halvtid. Och prata om hur ni istället hade kunnat ha det om ni var vänligare mot varandra och en enad front i uppfostran.  

Du har ju främst två av varandra ev. oberoende problem.
1. Din dotters beteende.
2. Din mans beteende.

När det gäller din dotter så tänker jag att du behöver utforska lite kring orsaken till hennes beteende innan du vet vad som är bäst att göra. Mår hon dåligt på skolan? Blir hon mobbad? Eller är det puberteten och frigörandet från sina föräldrar som är problemet? Kanske saknar hon sin biologiska pappa?

Arbeta mot att nå henne och berätta för henne hur mycket du älskar henne och vad ledsen du blir när hon inte är snäll mot dig och syskonen hemma. Kanske kan du försöka frigöra tid så att bara du och hon kan hitta på någon aktivitet och rå om varandra och bonda lite. Under en sådan aktivitet kanske det finns tillfälle att prata om hur du vill att det ska fungera hemma utan att hamna i bråk. Fråga också rakt ut hur hon mår, och om det har hänt något du behöver veta.

Vissa säger att du ska sätta ner foten när det gäller dottern. Det tycker inte jag - är du för hård kanske du stöter henne bort från dig istället för tvärtom Jag tycker däremot att du ska sätta ner foten när det gäller din man. Han är vuxen och borde verkligen kunna ta sig i kragen.

Du säger att du inte vill ta ut skilsmässa för att du är orolig för hur det ska gå när han ska ansvara för barnen. Är det verkligen den enda anledningen? Finns det ingen kärlek kvar alls, eller hopp om att vardagen ska kunna lösa sig? Har du helt tröttnat ska du förstås ta ut skilsmässa för barnens skull. De mår bra av att se sina föräldrar glada på varsitt håll och dåligt av att ständigt ha bråk och dålig stämning hemmavid. Om dina tvillingar har knutit an till dig mer än till pappan kanske ni kan ha en försiktig övergång vad gäller pappans vårdnad av barnen. D.v.s. först låta pappan ta barnen ytterst korta tillfällen, för att sedan successivt med ålder och ökat band öka tiden han får ta hand om dem. Vettigt är nog också att ni turas om att ha barnen var tredje dag eller liknande, varannan vecka blir antagligen för länge för dem när de är så små.

Har du några särskilda farhågor vad gäller pappans förmåga att visa omsorg för barnen? Våld, extrem stränghet, bristande förmåga till omsorg, eller vad?

Tack för svar!

Försöker svara lite snabbt nu, då jag är väldigt trött och behöver försöka sova...

Ett av problemen med min dotter är att hon aldrig kan ha fel. Vi har strypt både månadspeng och annat för henne, men hon lär sig inte, just pga att hon inte anser att hon gjort något fel alls. Jag får intrycket att hon tycker att hon typ står över andra, att regler inte ska gälla henne...

Hon är högpresterande och absolut inte mobbad, hon ser bra ut, och har många vänner. Har alltid varit populär.

Hon beter sig inte så illa mot mig när min man är i närheten. Det som retar upp honom är tex att hon tappar saker på golvet och inte tar upp efter sig. Och att hon är väldigt manipulativ. Men han säger oftast inte till henne, utan rasar mot mig istället.

Nej, hon har ingen pappa, tyvärr.

Anledningen till att jag helst inte vill lämna tvillingarna med min man är att han har inte så bra koll på dem. Nu senast tex när jag tog en dusch, så hade de fått fatt på kylskåpsmagneter som de stoppat i munnen.

Han kan också ryta åt dem när han är på dåligt humör. Han kan sitta i soffan med sin mobil och inte orka med dem.

Han älskar dem och leker med dem och sköter om dem för övrigt.

Ibland är jag glad över att jag har adhd. Jag hade skaffat barnvakt åt mina yngsta och skällt ut dem efter notor något kopiöst.

Hmmm... Inser nu att jag aldrig hade behövt det för jag hade gjort det betydligt tidigare och aldrig hamnat i den situationen. Varför är det så svårt för NT människor att skälla ut folk när de verkligen förtjänar det?

Bara för att man har adhd så fungerar inte alla likadant.

Jag har också diagnosen adhd (add).