Inlägg från: Anonym (Så trött) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Så trött)

    Orkar inte mer, men är kvar för barnens skull

    Har ettåriga tvillingpojkar, och en dotter som snart fyller 17.

    Jag är föräldraledig med pojkarna, min man jobbar.

    När jag och killarna är hemma på dagen är allt bra, problemen börjar när de andra två kommer hem.

    Min dotter brukar komma hem först, hon går i gymnasiet. Oftast är hon på dåligt humör och jag märker att hon vill starta bråk. Det kan handla om att vi har "fel" mellanmål hemma, och att hon vill ha skjuts till stallet. Vi har det inte så bra ställt, och har aldrig haft, så vi har inte råd med egen häst till henne. Så hon är bara medryttare på en häst i ett stall rätt nära oss. Det är hon ofta arg över. Hon vill ha egen häst, för det har "alla".

    Idag kom hon hem när tvillingarna precis somnat i soffan. Hon vill ha smoothie, men vi hade inte tillräckligt med ingredienser för att göra det.

    Jag säger att hon får ta yoghurt och macka till mellanmål istället.

    Hon vägrar äta och säger att jag svälter henne.

    Plus att hon får inte skjuts till stallet.

    Då blir hon arg, smäller i köksskåpen och säger elaka saker, som att jag är ett psykfall, dum i huvudet, hon hatar mig, och hade hon varit jag, så hade hon tagit livet av sig...

    Vid det här laget har barnen förstås blivit väckta.

    Min man kommer hem, och dottern sticker ut utan nycklar och busskort. Mannen blir förbannad på mig. Jag borde sett till att hon hade med sig busskortet och nycklarna! Sen är han arg på MIG resten av kvällen pga saker min dotter gjort, tex så hade hon lagt ridkläderna i hallen igår kväll, istället för att lägga dem i tvättstugan som hon ska.

    Det hade inte jag ens sett, när jag säger det, då skriker han att jag får väl hålla koll på min jävla unge och vad hon gör??!!

    Jag är så trött på att alltid bli behandlad som en dörrmatta. De utnyttjar faktumet att jag inte vill bråka inför barnen, utan att jag hellre gjuter olja på vågorna när de gapar och slänger saker tex.

    Pojkarna har börjat gömma sig under köksbordet när deras pappa eller storasyster höjer rösten.

    Vad ska jag göra??

    Jag vill inte skiljas eftersom jag inte känner mig trygg med att han ska ha barnen själv.

  • Svar på tråden Orkar inte mer, men är kvar för barnens skull
  • Anonym (Så trött)

    Tack för svar!

    Försöker svara lite snabbt nu, då jag är väldigt trött och behöver försöka sova...

    Ett av problemen med min dotter är att hon aldrig kan ha fel. Vi har strypt både månadspeng och annat för henne, men hon lär sig inte, just pga att hon inte anser att hon gjort något fel alls. Jag får intrycket att hon tycker att hon typ står över andra, att regler inte ska gälla henne...

    Hon är högpresterande och absolut inte mobbad, hon ser bra ut, och har många vänner. Har alltid varit populär.

    Hon beter sig inte så illa mot mig när min man är i närheten. Det som retar upp honom är tex att hon tappar saker på golvet och inte tar upp efter sig. Och att hon är väldigt manipulativ. Men han säger oftast inte till henne, utan rasar mot mig istället.

    Nej, hon har ingen pappa, tyvärr.

    Anledningen till att jag helst inte vill lämna tvillingarna med min man är att han har inte så bra koll på dem. Nu senast tex när jag tog en dusch, så hade de fått fatt på kylskåpsmagneter som de stoppat i munnen.

    Han kan också ryta åt dem när han är på dåligt humör. Han kan sitta i soffan med sin mobil och inte orka med dem.

    Han älskar dem och leker med dem och sköter om dem för övrigt.

  • Anonym (Så trött)
    Utvandraren skrev 2019-09-21 00:09:54 följande:

    Ibland är jag glad över att jag har adhd. Jag hade skaffat barnvakt åt mina yngsta och skällt ut dem efter notor något kopiöst.

    Hmmm... Inser nu att jag aldrig hade behövt det för jag hade gjort det betydligt tidigare och aldrig hamnat i den situationen. Varför är det så svårt för NT människor att skälla ut folk när de verkligen förtjänar det?


    Bara för att man har adhd så fungerar inte alla likadant.

    Jag har också diagnosen adhd (add).
  • Anonym (Så trött)

    Man är ju olika individer med allt vad det innebär, trots samma diagnos.

    Alla med samma diagnos agerar inte likadant i situationer.

    Och tur är väl det.

  • Anonym (Så trött)
    jrockyracoon skrev 2019-09-21 01:01:33 följande:

    Du förstår väl att din dotter som är högpresterande mycket väl inser att hon gör olämpliga saker. Hon inser det, men hon gör dem ändå. Varför? Sannolikt för att hon har starka inre känslor av något slag som kommer till uttryck i de här situationerna.

    Skulle jag gissa så handlar det om att hon känner sig bortprioriterad och oälskad. Men det är bara en gissning, det kan lika gärna vara egna problem som inte berör familjen eller en tonårsrevolt eller liknande.

    På vilket sätt är hon manipulativ?

    Jag tänker att manipulativ är ett starkt negativt klingande ord. Att du använder det ordet om din egen dotter är intressant. Oavsett om det är sant eller ej, så avslöjar ditt språkval ett gap mellan dig och henne. Hur tänker du kring det?

    Kan du minnas när din dotter började visa de här tecknen på utagerande? Var det i samband med födseln av dina tvillingar? Jag kan tänka mig att din omsorg om dem kan vara väldigt provocerande för ett barn som känner sig oälskat och i behov av närhet och värme. Sådana känslor kan förstärkas av att tvillingarna har en annan pappa än din dotter. Hon kanske känner sig utestängd från en gemenskap som ni har och kanske är avundsjuk på dem som har en pappa.

    När det gäller din man så kommer han kanske växa med ansvaret. Ofta är män lite bortskämda med kvinnor som tar ansvar, men när de blir tvungna att axla ansvaret utan hjälp klarar de av det fint.


    Hon är manipulativ på det sätt att hon tex försöker påstå att jag är skyldig henne pengar, men att jag glömt det. Att hon påstår att jag sagt och gjort saker som aldrig hänt. Att jag lovat henne saker jag aldrig lovat. Tex köpa häst. Som exempel.

    Hon kan demonstrativt gå ut i garaget och leta bland kartonger som ska till återvinningen. Hittar hon en vinflaska där, så kommer hon och säger: "du var nog lite full när du lovade att jag ska få en häst, men lovat är lovat!"

    Nu dricker jag inte alkohol pga medicin jag tar, vilket hon egentligen vet...

    Nej nej, detta beteende började innan jag ens träffat min nuvarande man. När hon var 12 ungefär.

    Så det var inte i samband med tvillingarna, även om hennes beteende blivit sämre med åren.
  • Anonym (Så trött)
    Utvandraren skrev 2019-09-21 01:11:04 följande:

    Jaså har du också diagnos? Dottern då? Kan du beskriva hennes beteende lite mer?


    Ja, det har jag.

    Dottern har det inte. Hon är ofta aggressiv, manipulativ och anser att regler som gäller andra inte gäller henne. Ser ner på folk. Hon har alltid rätt.

    Rent objektivt.

    Jag älskar henne lika mkt som mina andra barn.
  • Anonym (Så trött)
    Utvandraren skrev 2019-09-21 05:25:48 följande:

    Det låter lite som min storasyster. Hon har någon form av adhd med en stark narcissistisk störning. Du kanske borde ta med henne till BUP? Man kan hindra narcissismen att bli större ifall det är det hon har. Adhd kan även den ta sig uttryck i narcissism i vissa fall.


    Hon har varit på BUP redan, när hon var 11-12 år.

    Utredning visade att hon inte har adhd.

    Narcissistiska tendenser tycker jag ju absolut att hon visar, tyvärr.

    Kan man få tid på BUP utan remiss?

    När hon var där så var det skolpsykologen som remitterat henne.
  • Anonym (Så trött)

    Har läst, men hinner inte svara på allt just nu..

    Kan i alla fall säga att jag pratar lugnt men bestämt med henne, men det verkar bara provocera henne mer.

    Enstaka gånger har jag tappat humöret och höjt rösten och sagt ogenomtänkta ord, inget allvarligt dock, det värsta är väl att jag sagt att hon kan då flytta om maten inte passar, och hennes mamma tydligen är så hemsk...

    Men jag får bestämt känslan av att det är detta hon är ute efter, att jag ska bli upprörd och höja rösten mot henne. Skulle jag säga något mindre genomtänkt, så får jag äta upp det i åratal.

  • Anonym (Så trött)

    Nej, min man får absolut inte obehärskade vredesutbrott hela tiden. Ber om ursäkt om det uppfattades så.

    Han har svårt för dotterns beteende och kräver ordning och reda. Men han ryter inte till åt henne, utan åt mig istället.

    Hon får sitt studiebidrag på ca 1200 kr, ridningen betalar vi, det är ca 300 i månaden. Egen häst är helt uteslutet, jag har sagt att det får hon skaffa när hon är vuxen och tjänar egna pengar.

    Middag serveras hemma varje kväll, men ofta är hon inte hemma då, och vill istället ha pengar för att käka ute, på typ Burger King. Dessutom tycker hon inte om maten jag lagar.

    Extrajobb har hon varken tid eller lust med.

  • Anonym (Så trött)

    Jag hoppas innerligt att hon är en vanlig jävlig tonåring!

    Ang hennes småsyskon, hon bryr sig bara om dem ibland när hon är på bra humör.

    För det mesta tycker hon att de är irriterande och i vägen.

Svar på tråden Orkar inte mer, men är kvar för barnens skull