Frågan är ologisk eftersom otroheten, ur mitt perspektiv, inte inträffat förrän jag fått information om den. I och med frågan så blir jag dock varse om den, och när jag väl vet så kommer jag naturligtvis inte att säga nej. I verkligheten är alternativen "att leva i ovisshet" respektive "att min man är otrogen och jag får veta det", och av dessa väljer jag det första.
Så med andra ord så uppstår inget ljud när trädet faller i skogen om ingen är där för att höra det?
Okej, jag försöker igen. I verkligheten finns det, sett ur en enskild människas perspektiv (Förutsatt att förhållandet är monogamt, att partnern inte hålls fastkedjad i källaren eller dylikt), två tillstånd:
1. Jag vet inte om min partner är otrogen.
2. Min partner är otrogen och jag är medveten om det.
Tillstånden är helt binära. Bara ett kan vara sant vid ett och samma tidpunkt, och det finns inga mellanting. Tillstånd 1 kan dock övergå i tillstånd 2, men inte tvärt om. Eftersom det tillstånd man befinner sig i motsvarar det man själv definierar som verklighet, så är det vanligtvis att föredra framför det andra. Det är få som vill leva i en låtsasvärld.
Frågan i TS förutsätter dock att det finns ett tredje tillstånd där vi kan lämna vårt eget perspektiv och låta både tillstånd ett och två vara sanna samtidigt. Vi både vet och inte vet att partnern varit otrogen. För att kunna greppa detta hypotetiska tankeexperiment så tolkar vi det som att tillstånd 2 är verkligheten, och därmed blir svaret att man vill veta. Skulle människor däremot få välja mellan de två tillstånd som faktiskt existerar så skulle de flesta välja ettan.