• Anonym (Fundersam)

    Hans ex vill inte att jag träffar sonen

    I maj började jag dejta en man som jag känt ett par år genom jobbet. Han och hans ex gick isär i augusti förra året, skilsmässan gick igenom i mars.

    Vid separationen bestämde de gemensamt att han skulle bo kvar i deras hus tills de kan sälja det. Pga olika anledningar så tar det lite tid.

    När vi hade dejtat ca en månad berättade han för sitt ex att vi träffades. Hon blev galen. Sedan dess har hon gjort det mesta för att förstöra mellan oss.

    Vi har (i mitt tycke) tagit det väldigt lugnt med våra barn. Första gången jag var hemma hos honom och sov över var för en månad sedan. Hans son, som är 12, var hemma då, och sa innan att det var okej att jag kom dit och sov över. Vi hade träffats några gånger innan och det gick jättebra från start! Efter det har jag sovit där tre gånger när sonen varit hemma.

    Det har känts så himla skönt att han accepterat mig och mina barn har accepterat min kille.

    Problemet är hans mamma. Hon fortsätter att göra vad hon kan för att förstöra för oss på alla sätt.

    Nu har hon förbjudit mig att vara hos min kille och hans son. Hon tycker att vi inte sätter sonens bästa först, och att vi gått alldeles för fort fram, och hävdar att hon kan bestämma det för att hon fortfarande står som ägare på halva huset.

    Hon säger att hon kommer slåss för ensam vårdnad om jag kommer till huset när sonen är hemma.

    Det gör såklart ont att hon, utan att ha träffat mig, har bestämt sig för att jag är en hemsk människa som inte vill deras son väl.

    Jag har hela tiden varit noga med att inte sonen ska känna sig utanför eller att jag ska ta hans plats hos hans pappa. Jag har engagerat mig i honom på alla sätt och tycker att vi har haft det mysigt när jag varit där.

    Han har aldrig verkat obekväm med mig, men hans mamma påstår att han mår dåligt över att jag varit där. När hans pappa frågat honom så har han sagt att han tycker att det är lite jobbigt för att han inte är van.

    Till saken hör att han är extremt känslig och väldigt pappig. Eftersom jag märkte det väldigt fort har jag hanterat det efter bästa förmåga. T.ex. har jag alltid sagt till min kille att fråga sonen om det är ok att jag kommer, har vi tittat på tv så har jag alltid satt mig så han har hamnat mellan mig och pappan, varit noga med att inte ?hålla på? med pappan när sonen ser osv.

    Mina barn som är 12 och 14 är inte alls lika känsliga och krävande.

    Med hänsyn till sonen, och att hans mamma inte vill ha mig i huset, så har min kille nu börjat tycka att det är bättre om vi bara träffas när han inte har sonen.

    Är det rimligt att hans ex ska bestämma när vi träffas? Kan hon förbjuda mig att vara i huset?

    Kan hon få ensam vårdnad bara för att hon tycker att det är olämpligt att jag träffar sonen?

    Tacksam för råd och tips på hur jag ska hantera exet, sonen och pojkvännen som verkar tycka att det är okej att exet styr vårt förhållande.

  • Svar på tråden Hans ex vill inte att jag träffar sonen
  • Anonym (Fundersam)
    Utvandraren skrev 2019-10-10 23:46:04 följande:

    Jag förstår inte riktigt varför du blev så väldigt arg över mitt svar. Redan första meningen så skrev jag att jag inte tycker du gjort något fel.

    Jag har läst igenom ts en gång till och ser att du inte uttryckligen skrev att dina barn varit där. Jag fick det intrycket eftersom du pratade om hur allt hade gått till när du sov över hos pappan och sonen och därefter skrev att dina egna barn inte var lika känsliga och krävande.

    Vad har jag läst in som du tycker är osant?

    Om pappan väljer att bo kvar i huset och köpa ut sin före detta så blir det ju hans hus och inte deras. Men nu har han ju inte gjort det än så huset är ju fortfarande till hälften hennes.

    Varför frågar du på ett forum ifall du inte vill höra vad folk tycker?


    Vad i det jag skrev gör att du tolkar det som att jag är arg?

    Du skriver att jag åker dit med mina barn och leker familj, trots att jag inte skrivit att barnen varit där, trots att du inte har en aning om vad vi gjort när jag varit där, och du tycker det är konstigt att jag tycker du är respektlös?

    Jag frågar i ett forum för att få ta del av andras erfarenheter, inte för att folk jag inte känner ska hitta på en egen sanning om vår situation.
  • smulpaj01
    Anonym (L) skrev 2019-10-11 10:14:55 följande:

    Okej, det här blir som vanligt en tråd om hur sjuk eller inte sjuk exet är och vad hon ska ha för rätt att lägga sig i. I trådstarten finns EN enda mening som bör tas i beaktande när det gäller hur ni ska gå vidare:

    "När hans pappa frågat honom så har han sagt att han tycker att det är lite jobbigt för att han inte är van."

    Om ett barn får en sådan här fråga från en förälder och faktiskt vågar svara så här ärligt på den, kan ni ge er sjutton på att ni bör förstärka uttalandet tiofalt. Den här pojken vågar säga att han tycker att det är jobbigt när du är där, men försöker lindra slaget eftersom inget barn vill såra sin förälder (pappan i det här fallet). Antagligen har han varit mer uppriktig när han har pratat med sin mamma. Han tycker att det är jobbigt att en annan kvinna kommer in i hans hem och i hans förhållande med sin pappa. Inget konstigt med det. Så istället för att dividera hur mycket hans mamma lägger sig i ert förhållande - vilket hon inte har någon rätt till, men hon har rätt att försöka föra sitt barns talan - så bör ni respektera att det ÄR jobbigt för grabben och att han har försökt säga det men är livrädd för att göra sin pappa arg eller ledsen. 

    Ni har för jösse namn resten av livet på er att "påbörja ert gemensamma liv" men just nu behöver den här grabben en lugnare introduktion till HANS nya liv. Var vuxna; ta ansvar för hans mående. Lyssna på de där ömtåliga orden och skit i din mentala fight mot hans mamma. Hon är antagligen en helt normal mamma som hör från sin son att han inte mår bra och gör vad hon kan för att hjälpa honom även om det råkar inkräkta på din "rätt" att umgås med din kille och tar sig fel uttryck när hon försöker förbjuda saker och ting. Jag skulle bli lika desperat om jag hörde mina barn berätta om att de mår dåligt hos pappa och att pappan inte lyssnar på dem. Hans ansvar ligger mot hans son i första hand. Ni kan ses på hans barnfria veckor ett tag så att pojken får vänja sig extremt långsamt, speciellt om han är av känslig natur. 

    Det här är INTE frågan om vem av er som har rätt och fel och vem som ska bestämma vad. Det här handlar om att pojken har sagt - rätt ut - att han tycker att det är jobbigt att du är där och att ni inte lyssnar på honom för att ni tycker att ert förhållande är viktigare än hans rätt att känna sig bekväm hemma med sin pappa i en övergångsfas som kanske är längre än vad som känns roligt för er.


    Bästa inlägget i hela tråden!

    Tyvärr verkar ts mest vilja bråka med exet och pappan försöker rodda från alla håll vilket ts också ogillar...

    Tror inte detta förhållande blir långvarigt.
  • Anonym (Fundersam)
    Mandel skrev 2019-10-11 10:06:06 följande:

    Jag är kvinna och har en son som är klängig på sin pappa efter skilsmässan. Jag var otroligt ledsen över att sonen inte ringde mig de veckor han var hos sin pappa för när han var hos mig ringde han pappa massor.

    En dag rasade sonen ihop och berättade hur allt låg till och jag fick en helt annan förståelse för hans beteende.

    Sonen vet exakt vart han har mig. Jag har alltid funnits där och alltid tagit mig tid för barnen. Han litar på mig helt och hållet.

    Hans pappa är däremot arbetsnarkoman och har varit otroligt frånvarande under barnens uppväxt. Detta gör att sonen nu måste kontrollera pappa på ett helt annat vis och han är då så klart även orolig för att om pappa träffar någon ny så blir det ännu mindre tid/uppmärksamhet åt sonen.

    Det jag som god mamma och ex-fru då gör är att förklara för sonen att han inte behöver vara orolig. Jag talar om att pappa älskar honom och att han aldrig skulle låta någon ny vara elak mot sonen. Jag förmedlar att jag litar på exet.

    Skulle inte falla mig in att lägga mig i hans ev dejter.

    Den dagen jag ev får träffa min nya dejts barn bla en son som jag förstått är väldigt pappig/klängig så vet jag att jag måste skapa ett förtroende om att jag inte är en konkurrent utan att pappa kan ha tid och uppmärksamhet för både sonen och mig.Och självklart läsa av läget och backa när det behövs.

    Skulle jag märka av att mamman börjar ha åsikter så får jag ta det då.

     

     


    Jag lider verkligen med din son! Skönt att han tillslut lättade sitt hjärta.

    Jag tror dock att det är lite tvärtom i det här fallet. Pappan har alltid funnits där, varit den som lekt, hämtat och lämnat i skolan, kört till kompisar, handlat kläder, lagat mat, varit på olika utflykter osv med pojken. Mamman har varit närvarande men inte engagerad.

    Jag tror precis som du att han behöver ha fortsatt total uppmärksamhet från sin pappa, för att känna att han fortsätter att finnas där.

    Efter att ha läst vad du skrivit känns det ännu mer som rätt beslut att jag inte varit där och träffat pojken efter att det här kom upp. Jag vill inget hellre än att pojken ska må bra, och känna sig trygg.
  • Anonym (Fundersam)
    smulpaj01 skrev 2019-10-11 11:15:06 följande:

    Bästa inlägget i hela tråden!

    Tyvärr verkar ts mest vilja bråka med exet och pappan försöker rodda från alla håll vilket ts också ogillar...

    Tror inte detta förhållande blir långvarigt.


    Och du vann priset för den mest korkade kommentaren!

    Du har uppenbarligen inte läst hela tråden.

    Jag har skrivit flera gånger att jag inte har någon som helst kontakt med exet, att pappan sköter det själv och att jag inte försöker påverka honom utan bara har sagt min åsikt, sen har han fått hantera både son och ex på det sätt han finner lämpligt.

    Eftersom min prio är att pojken ska må bra så har jag, som jag också skrivit flera gånger, inte varit där och träffat honom efter att det här kom fram.

    Min fråga i tråden handlade enbart om råd om hur JAG ska hantera allt det här. Inte att jag ska hantera det åt dem. Alla som varit i liknande situationer förstår säkert att det tär på en att se någon man älskar må dåligt i en situation som man själv inte kan påverka.
  • Anonym (Fundersam)
    Anonym (L) skrev 2019-10-11 10:14:55 följande:

    Okej, det här blir som vanligt en tråd om hur sjuk eller inte sjuk exet är och vad hon ska ha för rätt att lägga sig i. I trådstarten finns EN enda mening som bör tas i beaktande när det gäller hur ni ska gå vidare:

    "När hans pappa frågat honom så har han sagt att han tycker att det är lite jobbigt för att han inte är van."

    Om ett barn får en sådan här fråga från en förälder och faktiskt vågar svara så här ärligt på den, kan ni ge er sjutton på att ni bör förstärka uttalandet tiofalt. Den här pojken vågar säga att han tycker att det är jobbigt när du är där, men försöker lindra slaget eftersom inget barn vill såra sin förälder (pappan i det här fallet). Antagligen har han varit mer uppriktig när han har pratat med sin mamma. Han tycker att det är jobbigt att en annan kvinna kommer in i hans hem och i hans förhållande med sin pappa. Inget konstigt med det. Så istället för att dividera hur mycket hans mamma lägger sig i ert förhållande - vilket hon inte har någon rätt till, men hon har rätt att försöka föra sitt barns talan - så bör ni respektera att det ÄR jobbigt för grabben och att han har försökt säga det men är livrädd för att göra sin pappa arg eller ledsen. 

    Ni har för jösse namn resten av livet på er att "påbörja ert gemensamma liv" men just nu behöver den här grabben en lugnare introduktion till HANS nya liv. Var vuxna; ta ansvar för hans mående. Lyssna på de där ömtåliga orden och skit i din mentala fight mot hans mamma. Hon är antagligen en helt normal mamma som hör från sin son att han inte mår bra och gör vad hon kan för att hjälpa honom även om det råkar inkräkta på din "rätt" att umgås med din kille och tar sig fel uttryck när hon försöker förbjuda saker och ting. Jag skulle bli lika desperat om jag hörde mina barn berätta om att de mår dåligt hos pappa och att pappan inte lyssnar på dem. Hans ansvar ligger mot hans son i första hand. Ni kan ses på hans barnfria veckor ett tag så att pojken får vänja sig extremt långsamt, speciellt om han är av känslig natur. 

    Det här är INTE frågan om vem av er som har rätt och fel och vem som ska bestämma vad. Det här handlar om att pojken har sagt - rätt ut - att han tycker att det är jobbigt att du är där och att ni inte lyssnar på honom för att ni tycker att ert förhållande är viktigare än hans rätt att känna sig bekväm hemma med sin pappa i en övergångsfas som kanske är längre än vad som känns roligt för er.


    Tack för att du tog dig tid att skriva detta långa svar.

    Jag håller helt med dig. Vi ska alltid sätta pojken först, och det gör vi. Jag har som sagt inte träffat pojken sedan det här kom fram.

    Min tanke med den här tråden var inte att starta någon häxjakt mot pojkens mamma. Jag behövde helt enkelt bara tips och råd hur jag utifrån min situation kan tänka och göra för att hantera det här. Jag vill vara ett stöd för min partner, jag vill inte styra honom eller bestämma nånting, men i det här så mår han fruktansvärt dåligt och jag vet inte hur jag ska hantera allt. Hans största mardröm just nu är att han blir av med sin son. Jag tror inte att han kan bli det pga att vi träffas, men ville på något vis få det bekräftat av andra som kanske varit med om lika.
  • Anonym (oo)
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-11 12:08:58 följande:
     
     
    Mamman har varit närvarande men inte engagerad. 
     
    Häxjakten klarar du så bra själv ts
  • Kjell2
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-11 12:30:39 följande:
    Tack för att du tog dig tid att skriva detta långa svar.

    Jag håller helt med dig. Vi ska alltid sätta pojken först, och det gör vi. Jag har som sagt inte träffat pojken sedan det här kom fram.

    Min tanke med den här tråden var inte att starta någon häxjakt mot pojkens mamma. Jag behövde helt enkelt bara tips och råd hur jag utifrån min situation kan tänka och göra för att hantera det här. Jag vill vara ett stöd för min partner, jag vill inte styra honom eller bestämma nånting, men i det här så mår han fruktansvärt dåligt och jag vet inte hur jag ska hantera allt. Hans största mardröm just nu är att han blir av med sin son. Jag tror inte att han kan bli det pga att vi träffas, men ville på något vis få det bekräftat av andra som kanske varit med om lika.
    Du kan tex ta med honom till familjerätten eller en jurist som förklara hur en vårdnads och umgängestvist funkar.

    Om du är oförsiktig kan du öka pressen på honom, dels blir han pressad från sitt ex om ditt och datt, dels ser att sonen har behov och dels ställer du  önskemål på olika saker.

    Å andra sidan kommer situationen för eller senare bli helt ohållbar om han hela tiden viker ner sig mot sitt ex och gör precis allt hon säger och kräver.


  • nihka
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-11 12:16:31 följande:
    Min fråga i tråden handlade enbart om råd om hur JAG ska hantera allt det här. Inte att jag ska hantera det åt dem. Alla som varit i liknande situationer förstår säkert att det tär på en att se någon man älskar må dåligt i en situation som man själv inte kan påverka.
    Jag tycker du gör helt rätt. Förstår att det är frustrerande och hur hanterar man frustration? Att prata om det funkar ju, här och irl. Sedan ska kanske inte du och din kille prata om det så jättemycket. Läget är ju lite låst och det mesta som behöver ha sagts om det är väl redan sagt. Det nya är väl varianter på samma tema, men det är ju en övergående situation. Han ska ju inte bo i deras gemensamma hus så mycket längre till. Som du sa, ni ser ljuset från andra sidan tunneln. Ändå kan det kännas extra tungt på slutet just för att man haft det så, så länge.

    Har ni något konkret att se fram emot? Jag brukar tycka att tråkigheter är lättare att uthärda om jag har något roligt att se fram emot. Behöver inte vara så väldigt märkvärdiga saker - en hotellnatt och spa. Och så får du inte glömma bort dig själv. Att du träffar dina nära och kära särskilt när din kille är med sin son så du inte sitter och grubblar för mycket.

    Du kan finnas där för din kille och vara ett andningshål som ger honom mer ork att tackla sin situation själv. Det går liksom inte att må bra i hans situation. Ni får lägga ribban på OK med dippar ner och enstaka gyllene stunder. Sedan blir inte alls allt en dans på rosor bara han flyttar, men det kommer att markera början på det nya och nytt, nästan hur än det ser ut, känns bättre än gammalt dåligt.

    Ibland fattar man inte hur insyltad man var förrän man är ur det och känner att den där tyngden man burit på inte var ett normaltillstånd. Det gäller er båda. Så försök vila i stunden från det du inte kan göra något åt idag. Det är mitt råd.
  • Anonym (Fundersam)
    Anonym (oo) skrev 2019-10-11 12:51:06 följande:

    Häxjakten klarar du så bra själv ts


    Tack, det värmer att veta att man är bra på nånting!
  • nihka
    Kjell2 skrev 2019-10-11 12:54:44 följande:
    Du kan tex ta med honom till familjerätten eller en jurist som förklara hur en vårdnads och umgängestvist funkar.
    Utmärkt förslag!
Svar på tråden Hans ex vill inte att jag träffar sonen