Anonym (soctant) skrev 2019-10-14 00:48:18 följande:
Förstår inte varför socialtjänsten alltid får skiten för omhändertagande t ex. Det är ju faktiskt socialnämnden och rätten som beslutar om omhändertagande och inte den enskilda socialsekreteraren. Socialsekreteraren lyfter frågan men innan ett barn t ex hämtas omedelbart så är det socialnämndens ordförande som tar beslutet. Handlar det om en ansökan är det rätten som dömer i frågan.
Den enskilda socialsekreteraren gör en bedömning och föreslår ett beslut, men är själv inte beslutsfattare...
Tas ärendet till rätten har föräldrarna all möjlighet att motbevisa det socialtjänsten påstår. Socialtjänsten omhändertar inte barn utan orsak, men största problemet till hysteri i ex. sociala medier och pressen är att socialtjänsten med anledning av sekretess aldrig kan uttala sig om det enskilda ämnet.
Jag har haft klienter som varit t ex lågbegåvande. Som inte ser sina egna brister. Som säger åt släktingar och skriver i sociala medier att de kan ta hand om sina barn. Att socialtjänsten tagit dem utan anledning. Släktingar har träffat föräldern vid korta tillfällen där de gärna tagit fler föräldraansvaret över sina barnbarn eller syskonbarn under den tiden de besökt dem t ex genom att leka, laga middag etc. För dem ser det ut som att mamman/pappan är en bra förälder men när de är ensam saknar de förmåga att t ex ge barnet mat nog många gånger per dag, de saknar förmåga till att upprätthålla rutiner, bada barnet, stimulera barnet etc. Men kan inte se dessa svagheter själv. De är inte mottagliga till stödinsatser då de saknar begåvning för att kunna ta sig till dessa insatser t ex.
Många föräldrar som skriker högst på sociala medier och i pressen har ofta en lågbegåvning. De förstår helt enkelt inte socialtjänstens beslut och kommer nog aldrig göra det. Vilket är såklart otroligt sorgligt.
Sen finns det såklart fall där socialtjänsten agerat rätt med den infon de hade, men sedan visade sig att situationen var annorlunda t ex. Vid sexuellt utnyttjande, våld etc så får man inte prata med föräldrarna innan man fattar beslut om omedelbart skydd eller inte. Detta för att de inte ska kunna påverka barnen. Om en anmälan om våld, sexuellt utnyttjande kommer in så görs polisförhör med barnen innan föräldrarna får veta att anmälan inkommit. Framkommer trovärdighet under förhören kanske barnet omhändertas omedelbart. Men sedan visar det sig vara något annat när man kommer längre i utredningen.
Hur tänker du att det borde gå till för att vara så rättssäkert som möjligt?
INGEN socialsekreterare vill omhänderta ett barn för att det är roligt. Omhändertagande är det värsta med ens jobb. Alla socialsekreterare vill att barnen ska kunna bo med sina föräldrar.
Jag tror att de som anser att föräldrar är lågbegåvade för att de ifrågasätter socialtjänsten själva är lågbegåvade.
Det är ju ett skämt att säga att socialsekreterarna inte har makt, utan att det är rätten som dömer. De går ju i princip alltid från utredningens rekommendation. Till och med när de har fått bevis om att utredningen är felaktig, tar de ändå ibland beslut utifrån utredningen.
Det krävs extremt mycket bevisning för att en domare ska frångå en rekommendation i en utredning. Det är inte rättssäkert på något sätt.
Jag tror inte att socialsekreterare är onda människor. Jag tror däremot att de har alldeles för stor makt att ta beslut som påverkar en familjs framtid och att de har en alldeles orimlig arbetssituation i form av stress, dålig handledning, ej tillräckliga kunskaper inom vissa områden, etc.
Jag tänker att praxis behöver ändras. För att barnen ska kunna tas från föräldrarna så ska socialtjänsten behöva presentera tydliga bevis på att barnet far illa. Man ska inte kunna hänvisa till en dåligt utförd utredning.
Dessutom borde socialtjänstens utredningar granskas bättre. De socialsekreterare som inte klarar av att göra goda utredningar borde få mer utbildning eller sättas på andra uppgifter.
Det borde också finnas bättre möjligheter att överklaga ett beslut om omhändertagande. Därtill borde föräldrarnas rättsliga ombud få mer tid att sätta sig in i varje ärende, så att denne får tid att kontrollera utredningens påståenden, intervjua personer som är inblandade, etc. Det är underligt att en potentiell mördare får bättre rättshjälp än en ev. oskyldig pappa och/eller mamma vars barn riskerar att tas ifrån dem.
