Känner mig trängd av bonusbarnet

Ts det du beskriver så bra är vanligt. Men få vågar ta upp det, för man 'får' ju inte tycka att ens partners barn är jobbiga och 'i vägen'. 

Sonen hoppas troligen på att mamma och pappa ska bli ihop igen. Det gjorde min bonus, trots att han inte ens minns hur det var, han var så liten då de separerade. 
När min man då frågade hur han tänkte sig det hela, hur skulle vi göra med mig då? så svarade sonen: Men hon ska ju också vara med så klart! Han hade inte riktigt klart för sig det där haha. 

;Min man sa att ibland blir det så att vuxna inte älskar varandra längre, men man slutar aldrig älska sina barn. Jag visade också kärlek till hans son, hade honom själv på roligheter ibland osv. Men visst, jag mådde mycket bättre när han inte var hos oss. KAN även bero på hans jobbiga mamma. Hon har dock skärpt till sig så det är inget problem längre. 

Din sambo får helt enkelt förklara för sonen att nu vill jag sitta bredvid XX, men du får gärna sitta på andra sidan om mig. Då är det bra om han också håller om sonen. 
Han måste också börja säga att nej, nu kan jag inte komma, jag gör... osv när sonen försöker avbryta er. 

Bra också om din sambo kan göra saker med bara sin son ibland, gå hemifrån till en lekpark lite längre bort tex. Ibland är det bra om du följer med så du blir en naturlig del i familjen. Och om du pallar, ta med honom själv och gör något roligt. Enklast kanske att gå på bio eller något i början. 

Du behöver få skapa dig en egen relation till barnet, utan krav på att du ska bli som en mamma eller liknande. (det kanske du redan får, det vet jag ju inte) Men du måste få stöd av din sambo, Visa honom gärna tråden om du tror att det hjälper. 

Det vore ju väldigt olyckligt om det går så långt att du gör slut bara pga detta. Men risken är ju att det blir så ifall han inte stöttar dig och visar att du är lika viktig för honom som sonen, bara på ett annat sätt.