Känner mig trängd av bonusbarnet

Jag älskar denna sidan alltså, bara att få höra att folk känner igen sig är så otroligt skönt.

Jag är egenföretagare och jobbar väldigt mycket, är ju hemma både kvällar och morgnar och förmiddagar ibland, det är lite olika men anser inte att jag är borta "för mycket" och inte min sambo heller. Det jag ville säga med detta är att dom absolut har mycket tid ihop. 

Och dom går ofta ut med hunden själva, ibland är jag med men jag tar ofta långa rundorna och sambon & sonen dom korta för att sonen ska kunna gå med. 

Men nu har ju mitt jobb blivit lite som en "flykt". Jag schemalägger gärna mig själv helgerna han kommer till oss och så vidare.

Dock är jag fortfarande helt ledig torsdagar då, samt att jag bara jobbar sen eftermiddag/kväll på fredagarna, så har ju ändå nästan två hela dagar tillsammans med honom, plus morgon och kväll på lördagen och morgonen på söndagen..

Detta är så svårt, vet inte hur jag ska ta mig vidare

Okej, vad skönt att höra att det släppt för er, då finns det kanske hopp ;) 

men då har vi ju ungefär samma ålderskillnad. 

Hur länge har ni varit tillsammans och hur tänker ni angående egna barn?

Jo du bölar. Barnet är 3 och du tillbringar tre ggr så mycket tid med pappan än vad barnet gör. Patetisktatt gnälla över att du några få procent av tiden behöver upplåta lite space för ungen.. skulle du själv tycka det vore nice att bara få träffa den viktigaste personen i ditt liv 8 dagar i månaden och skulle du dessa dagar då inte önska att han fokuserade på dig de få dagarna?

Ungen är tre och uppför sig helt adekvat utifrån ålder och levnadssituation. Du är vuxen men har inte ålderasdekvata reaktioner och känslor omkring detta. Skärp dig.

Aha, just det ja. Du var ju alltså den där utan styvbarn som ändå ville ge råd. Vad tråkigt att du har en dålig dag. Du kanske ska hitta något annat att ta ut din frustration på. Jag brukar tipsa mina barn om att ta en kudde och slå i väggen. Då får man ur sig mycket frustration men utan att skada någon annan.