Inlägg från: Anonym (ansikte och hår) |Visa alla inlägg
  • Anonym (ansikte och hår)

    Kropp eller anikte, vad går ni efter först?

    Så är det nog för män att de flesta väljer en sexig och snygg kropp på en tjej.

    Men det som talar mer är utstrålning och att tjejen gillar sex. De är vad män bryr sig mest om. Det handlar också om proportioner snarare än vikt och längd även om de allra flesta inte tycker om övervikt eller fetma.

    Jag har sett många exempel på populära tjejer som varit ganska kraftiga och kurviga som haft lätt för killar och haft partners, samtidigt som jag sett skitsnygga tjejer ha problem att hitta nån. De har kanske varit mer osäkra, inte haft lika lekfull och intressant utstrålning och personlighet. Så i slutändan är det personlighet och charm som gäller.

    Om du har ett vackert ansikte har du ju all anledning att försöka få din kropp i bra skick för då ökar ju dina chanser betydligt.

    Men vid första anblick när man triggar det primitiva i killar har din kompis fördelar med sin snygga kropp om hon dessutom klär sig i tajta kläder som exponerar den, sån är biologin.

    Personligen faller jag för ansikten, sensuell utstrålning och intelligens men kroppen måste vara inom mina kriterier (slank och ganska ungdomlig och vältränad för killar)

  • Anonym (ansikte och hår)
    Bjoer skrev 2019-10-21 16:18:57 följande:
    Well, jag och min tjej har gjort en deal att om någon av oss börjar bli tjock så ska den andra säga till. Man ska inte gå och mörka av rädsla att såra den andra. I somras så pikade jag lite om att hon började lägga på sig vikt och jävlar vad det tog skruv! Gymmar 4ggr/vecka och kör strikta dieter. Riktigt imponerande faktiskt!

    Vi gjorde den här pakten för jag anser, oavsett hur djup och sensuell man tror man är, så kommer en stor förändring på kroppen påverka hur man känner för den andra. Folk som säger annat lever i en illusion. Så eftersom jag älskar henne och vill fortsätta göra det, för hon är en underbar person, så istället för att riskera något så försöker vi båda se till att vi inte halkar iväg och blir sambofeta. Jag tror många förhållanden dör så. Man hamnar i vardag, gör inget roligt längre och dessutom ser båda ut som en mindre attraktiv version av den man en gång träffade. Inte konstigt att kärleken svalnar då!

    Dessutom, att träna och hålla efter sig visar på ambition och handlingskraft och det är attraktivt. Att vara soffpotatis är inte det (även om det är nice!).
    Håller med om detta.Gäller även beteende och personlighet. Att man jobbar med sig själv och sin relation för att göra det yttersta för att vara intressanta och attrahera varandra. Många blir soffpotatis även i huvet och slutar anstränga sig helt eller charma den andra.Att ingå en relation är ju ett avtal och att den varan man köpt håller måttet både på utseende och kvalitet. Att den liksom fortsätter utföra det man köpte den för men överraskar med nya funktioner och områden.
    Ett evighetsprojekt som man aldrig tappar intresset för:)

    Jag skulle absolut tappa attraktionen för en partner som gick upp i vikt eller tappade formen eller på andra sätt förändrade sitt utseende. Hade inte behövts mycket för mig för att sexlusten hade dalat. Ålderdomen kommer bli en stor prövning?!
  • Anonym (ansikte och hår)
    Zoegazz skrev 2019-10-22 14:38:07 följande:

    Nu är jag kvinna men svarar ändå. Jag skulle inte välja någon av dem faktiskt. Personligen finns det inget mer avtändande för mig än ett oattraktivt ansikte. Är ju en del av det som gör jag faller för personen. Hade retat mig varenda gång jag tittade på honom om han inte hade ett fint ansikte. Samma med kroppen. Jag tänder inte på övervikt. Punkt.
    Håller också med någon ovanstående som menade på att dealen man gör när man träffas är den man förväntar sig. Visst att man kanske lägger på sig några bekvämlighetskilo under årens gång, med ålder och graviditet och livet. Men att ligga på 10+ kg övervikt tycker jag inte är okej och min attraktion för min partner hade dalat rejält, för att jag helt enkelt inte attraheras av tjocka kroppar. På samma sätt håller jag mig själv i form, för att känna mig attraktiv och även vara det för min partner.
    Sen finns det ju massor av män som tänder på runda kvinnor. Går du i förhållande med någon när du har övervikt, resonerar jag likadant där, att personen kan inte komma gnällandes om ett år för hen plötsligt tycker du borde gå ner i vikt.


    Samma här. Ett attraktivt ansikte är ju det man bygger en relation med och måste titta på varje dag och varje gång man har sex. Detta måste därför locka och tjusa mig. Tyvärr har ingen lyckats vara vacker för mig i varje situation, inte ens supermodellerna men de finns ansikten som är vackrare än andra och oftare. Detta har också mycket med gester och mimik att göra och även smink  t ex när det kommer till kvinnor. Jag måste gilla nåns ansikte mesta tiden för att behålla attraktion. Om jag tex faller för en kille utan skägg, kommer jag troligen inte att tända på honom med skägg eller tvärtom. Likaså om håret förändras mycket kan det förändra min attraktion och i längden, ävn min romantiska kärlek. Har varit med om att min partner när vi träffades var väldigt hårlös och len, men några år senare var det nästan ryamatta på honom vilket jag aldrig tände på. Stor förändring av kroppsvolym och vikt skulle vara samma. Är väldigt känslig för yttre faktorer i min sexuella dragning.

    Jag är som du att jag vill vara attraktiv för min partner och slutar aldrig ta hand om mig och göra mitt yttersta och kräver därför samma tillbaks:)

    Om jag var man och levde med en kvinna som bar och födde vårt gemensamma barn skulle det vara en helt annorlunda sak och stor tacksamhet och fascination, men jag förstår att det måste vara känslomässigt omtumlande och påverka lust och annat.
  • Anonym (ansikte och hår)
    Xzx skrev 2019-10-23 00:18:29 följande:

    Jag citerar:


    "Men om man funderar lite på det kan man inse att man egentligen inte kan resonera så därför att man aldrig blir fet om man inte äter för mycket. Därför kan man säga att det alltid är omgivningsfaktorer. Om man inte äter för mycket så utvecklar man ingen fetma vilken genetik man än har, säger Claude Marcus, professor vid Karolinska Institutet och forskningsledare för Rikscentrum Barnfetma vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Inte ens Peter Arner, som nyligen publicerade den första genen som styr fettcellsutvecklingen, menar att genetiken är av avgörande betydelse."


    Väldigt osant och onyanserat påstående, eftersom de allra flesta feta blir det som barn övergödda av sina curlande föräldrar, och får redan där ett helvete med övervikt resten av sitt liv eftersom de fått en större mängd fettceller som sedan inte kan bantas bort och dessutom dubbleras när de försöker svälta sig. Har sett så många exempel på det hos både kvinnor och män. Ingen har lyckats mer än temporärt med sina dieter och vågen har knappt rört sig trots att de levt på under 1000 kalorier om dagen eller endast vätska.Själv har jag gått ner trots att jag käkat godis varje dag och frossat i vin och godsaker. Hela min familj är smala och kan äta ohämmat av allt de vill. Det är kroppens sätt att skydda sig själv från svält att inte släppa några kalorier så loppet är kört om föräldrarna inte håller sina barn smala från början.
  • Anonym (ansikte och hår)
    Xzx skrev 2019-10-23 00:18:29 följande:

    Jag citerar:


    "Men om man funderar lite på det kan man inse att man egentligen inte kan resonera så därför att man aldrig blir fet om man inte äter för mycket. Därför kan man säga att det alltid är omgivningsfaktorer. Om man inte äter för mycket så utvecklar man ingen fetma vilken genetik man än har, säger Claude Marcus, professor vid Karolinska Institutet och forskningsledare för Rikscentrum Barnfetma vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Inte ens Peter Arner, som nyligen publicerade den första genen som styr fettcellsutvecklingen, menar att genetiken är av avgörande betydelse."


    Sen mediciners påverkan. Det finns en känd antidepp medicin som har den trissta biverkningen att så gott som alla går upp drastiskt på kort tid utan att öka sitt kaloriintag. Mirtzasapin heter den. Hade en kompis och en släkting som gick upp 10-20 kg på ett par månader Det var helt galet tyckte otroligt synd om dem särskilt då båda mådde förträffligt bra på den för övrigt.

     Även kvinnor i klimakteriet får viktökning i och med östrogenet går ur kroppen. Så vissa saker är faktiskt helt utan människans kontroll men det vägrar fettförnekarna att inse eftersom de måste ha en syndabock och något att förakta.
  • Anonym (ansikte och hår)
    Xzx skrev 2019-10-23 00:41:59 följande:

    Det finns grejer som påverkar, absolut.


    Men då får man jobba hårdare, och se det ur ett längre perspektiv. Viktnedgång är sällan linjär. Den går lite upp och ned, men trenden behöver fortfarande vara åt rätt håll.


    Och vill folk sitta med offerkoftan på och behålla allt fett får dom väl göra det. Men gnäll då inte för tusan, utan ta konsekvenserna av dom livsval som gjorts.


    Nej självklart ska de inte ge upp och försöka så gott det går men förstår om det känns motigt med så taskiga förutsättningar och kanske fel proportioner på kroppen, kort längd osv. Hade inte velat byta om man säger så och försöker vara ödmjuk. Har också en ett par bekanta som skadat sig svårt och aldrig mer kommer att kunna röra sig eller motionera som normala och fått hemska följdsjudomar nu pga allt fett som aldrig kan förbrännas. Man får vara glad så länge man kan röra sig och förbränna skiten.
  • Anonym (ansikte och hår)
    Liberté skrev 2019-10-24 13:30:16 följande:
    Fast om man vet att man kommer äta en medicin som har viktuppgång / nedsatt ämnesomsättning som bieffekt kanske man ska vara en smula försiktig med kosten ?

    20 kilo på ett par månader motsvarar drygt 2 chipspåsar om dagen i överskott efter baseline.

    Får du en medicin som gör att du håller vätska är det lätt att gå upp med, då kanske man ska vara försiktig med saltet osv.

    Man får anpassa sig och göra informerade val. Det är inte utanför människans kontroll då samma lagar som styr i naturen även appliceras på människor.

    Att säga att det inte går att göra något åt pga X anledning är vekt, svagt och dumt.
    Du verkar ha svårt att förstå att allting inte är inom människors kontroll. Ditt sätt är ytterst nedlåtande och ovetenskapligt och bygger bara på provokation och ovilja att flytta perspektivet utanför dig själv. Mycket oempatisk världssyn.
Svar på tråden Kropp eller anikte, vad går ni efter först?